På fel dag som vanligt - märkligt att de kunnat flytta omkring helgdagar som de gjort, är det inte kyrkan som styr så är det arbetsgivarna. Men nationaldagen kan de ha mitt i veckan så det blir klämdagar både här och där. Bra för kontorsnissar som kan arbeta in och ha sig men vi som har serviceyrken får ett hattigt schema.

Eftersom jag jobbat över 20 år i barnomsorgen och  nu flera år inom butikshandeln så vet jag hur det är. Och då ska man inte tala om alla fantastiska människor inom vård och omsorg  - har ju nosat på den sektorn också. Skitlön och dåliga arbetstider och aldrig en uppmuntran i form av jullunch eller resor...Att folk orkar! Jag gjorde det inte!

Men nu till midsommarfirandet som blev så bra, så bra....vi var 5 goda vänner och en god hund som traskade upp på Uvberget i kanten av Sundsvall, med ved och mat och dryck....tur att det inte är varken särskilt långt eller brant dit upp, men ack, så väl värt besväret!

Vi trummade och sjöng, en del riktigt fula visor (Börje rodnade) och Lie mungigade och jag flöjtade och, ja, ett himla liv var det och nere i dalen tittade bonden ur stugan med undran och med skräck. Men vi är inte så farliga som vi ser ut.

Regnet höll sig på behörigt avstånd och Lie hade gjort så goda grillspett och sallad och bröd...och jag hade bakat en chokladkaka med chokladglasyr. 

En ölburk gick sönder i Börjes ryggsäck på vägen upp, ett droppspår av öl visade vägen vi gått. Kikaren var full av öl och visade inte utsikten utan ett brunaktigt akvarium utan fiskar....

Ett äventyr för några glada "50-runt-typer" - måtte man orka vara ute i naturen många år ännu!

Ju högre en djurart står, desto mer onyttigheter gör den. Höns skriver inte aforismer. Nis Petersen

Snott från min vän Murphys blogg.....:-)

En vecka till semestern, jag har jobbat mer än vanligt denna vecka men för att jämna ut tiden jobbar jag mindre veckan som kommer - summa summarum 11 timmar, på två dagar...det ska man väl palla med?

Jag ÄR trött, vintern var lång, operation och tandinfektion och pengabekymmer, det tar på. Och att alltid behöva försvara min nedsatta arbetsförmåga - ska det vara så svårt att förstå att det inte är jag som ska vara den första att ta på mig extratimmar? Men nu ser jag ljuset i slutet av tunneln...eller som Jonas Gardell uttryckte det...

Om du i ändan av tunneln ser ett ljus,

är det blott en pyroman som tänt på ditt hus

Vad mer ska jag gnälla om? Vädret? Nej, men det är jättebra, bonden jag lever med har nyss sått sina åkrar och har bönat och bett om regn. Så på den fronten är allt frid och fröjd. Och jag får vara inne och pyssla och pynta i mitt hus. Har städat, dock med vissa dammsugarproblem, huset förfogar över 5-6 dammsugare och ingen fungerar tillfredsställande. Dock lyckades jag få upp det mesta, det blir en del här på landet, med två hundar och en bonde som kliver in lite som det hampar sig. Så nu är det fint igen här inne. Syrenerna på vardagsrumsbordet doftar underbart och kakan jag bakat likaså. Se, vilken god husmor jag ändå är!

Funderade lite på Facebook nu i veckan - folk har en tendens att sucka när man säger att man har FB - varför då? Det är ett utmärkt sätt att ha kontakt med en massa människor. De människor som man springer på en gång om året - i julhandeln typ, och säger andfått, men vad kul, hur är det, vi måste träffas, vi hörs....och så iväg....Dessa människor har man på FB, kan läsa en statusuppdatering, kan kommentera den, och vips har man en kommunikation som annars aldrig skulle bli av...eller hur?

För trots den goda viljan och alla ambitioner så har man svårt att få till det - hur mycket man än saknar sina vänner och de man aldrig hinner ringa, eller träffa för en fika.

Se´n får man använda det lilla förnuft man har och tänka sig för vilka man accepterar som vänner, vilka bilder man lägger upp och vad man skriver i statusuppdateringarna. 

För det lurar skumma människor därute....

Önskar jag kunde lägga in syrendoften men det finns allergiker därute också.

I många år har jag inte röstat alls eller röstat blankt - varför? Ja, jag har inte tyckt att något parti svarat mot det jag vill och känner, jag har haft ett enormt politikerförakt som även det senaste året spätts på av allehanda bonusar och annat sk-t.

Sen har det också varit så att jag tyckt att röstar jag på ett parti som jag håller med delvis, så röstar jag också på det jag inte håller med om - och det blir fel.

Men hur det nu är känns det plötsligt viktigt. Jag har hittat min politiska hemvist...och jag tror att jag i alla år varit påverkad av mina föräldrar, pojkvänner och andra och har helt enkelt inte funderat själv så mycket. Tills mitt samvete hann ikapp mig och jag plötsligt inte visste nå´nting och därför gav upp hela röstandet. 

Jag röstade för EU, hua...tycker jag nu. Hur kunde jag? Jo, starkt påverkad av mina föräldrar, min dåvarande man - tänkte inte själv.

Nu tänker jag själv och det känns sååå bra....och mitt hjärta sitter till vänster, som det alltid gjort, trots det spott och spe det fått utstå. Jag vill inte ha EU alls men när det nu finns där (och jag själv var med och röstade dit eländet) så måste jag väl göra det jag kan - NU.

Och hur det än är - jag bor med en lantbrukare och vi får stöd av EU, att ha kvar de öppna landskapen, att odla jorden och kunna ha fria djur. Vad ska man säga om det?

Konstigt det här med pengar...jag är totalpank själv, min sambo har inte mycket mer....men det kommer in pengar och ett par månader till så är jag ikapp. Så det är relativt lugnt.

Men - jag har aldrig i mitt liv haft mycket pengar, det har varit en ständig oro kring månadsskiftet, speciellt sen jag skilde mig. Aldrig lugnt....har tom blivit anklagad för att stjäla pengar, vilket jag aldrig skulle göra, inte heller låna pengar av vänner.

Hur ska man då se det att jag de tre senaste åren arbetat i affär, varit kassör i en förening med 35000 i kassan, (blev ordförande där nu), samt är också kassör i en annan, nystartad förening. Jag har alltså tillgång till tusentals kronor men icke ett öre själv.

Märkligt hur Universum styr oss, och det ska bli kul att se hur allt löser sig. För det gör det, månad efter månad ramlar det in en slant här, en slant där och räddar mig ur det akuta. Så - det gäller bara att ha is i magen och tillit till det.....så ordnar det sig!

Intressant att kolla besöksstatistiken....jag vet ju några som tittar in men det kan vara upp till 10-11 unika besökare per dag. Det tycker jag är många som är intresserade av mitt svammel....eller är det samma person som kanske läser mina visdomsord om och om igen?

Idag blev jag ledig, bytte dag med min arbetskompis som har dagisgrupp- och skolavslutningar och studenter och jag vet inte vad. Det blir många byten nu i början av juni och jag som har gjort bort all skoltid för mina barn, sista studenten var ifjol, är fri och flexibel att ändra tider. 

Så idag har jag sytt ännu ett förkläde, denna gång till en vän i Skåne, de har stort behov av förkläden där nere i söder.....

Vädret är svalare och blåsigare, en mer normal vårdag, fast i jösse namn, det är redan juni och sommarmånad egentligen...Idag fyller min mor 82 år, grattis mamma!

Bonden jag lever med går på åkern och harvar, nej, han kör traktor som tur är. Tur är också att han lyckats fixa däcket som föll av under körning i söndags. Sådana där bultar vibrerar loss och när man då harvat till ett på natten innan, satt de tydligen ganska löst, och skrotade ner på vägen dit. Hörde om en gemensam vän i Övik som också hade traktorhaveri - är det något emot traktorer just nu när de behövs som bäst kanske?