Häromdagen kom vi att prata om Chili Con Carne. För att göra en lång historia kort slutade det med att jag sökte reda på följande recept, som jag sparat i datorn för länge sen. Kul att läsa igen och jag vill gärna dela med mig av det....Ursprungligen var den artikeln publicerad i Expressen.

Lycka till och ta det lugnt med "ni-vet-vad" :-)

Gott Nytt År!

VÄRLDENS BÄSTA CHILI

Receptet hittade vi ursprungligen i en bok av Texas-journalisten Francis X Tolbert, en man som vigde sitt liv åt denna eldiga köttgryta.

Det hela började på det tidiga 60-talet då Tolbert skrev en artikel som fick rubriken "Jakten på den äkta chilin".

Under de kommande åren fick han 48 000 brevsvar från världens alla hörn. Han läste, lagade, reste, provåt och intervjuade levande legender som Cap Warren, den siste ranchkocken som fortfarande kokade mat åt sina cowboys på en vedeldad spis bakpå den täckta kokvagnen.

Ganska snart kunde Tolbert slå fast vad som a b s o l u t inte får finnas med i en chili:

• tomater
• vita bönor
• gul lök
• köttfärs

Äkta chili lagar man nämligen på hela köttbitar och rätt lagad ska den vara just vad namnet chili con carne antyder: rödpeppar med en viss tillsats av kött.

Det stora problemet visade sig vara att hitta den rätta blandningen av olika pepparsorter så att chilin får en bred fyllig hetta som varar länge och inte enbart blir olidligt skarp.

Till sist tvingades Tolbert arrangera ett världens första chili-VM och det recept som vi publicerar här är en variant av det som segrade:

- NORTH TEXAS RED.

Det recept som följer är en lätt försvanekad version. Ingen som prövat det har klagat på styrkan, men många har haft svårt att hitta de rätta ingredienserna. För er som bor i Stockholm rekommenderar vi en butik som heter BBQ & Chili som har det mesta i chili-väg och dessutom en stor sortering salsor och såser.

Det här är vad du behöver:

• En mycket stor svart järngryta
• En stekpanna
• En liten kastrull
• En helflaska tequila
• Sex burkar ljust öl, helst det mexikanska Corona.
• 5 torkade ancho-pepparfrukter (De är stora, mörkt brunröda och finns i
  affärer som säljer latinamerikansk mat. I nödfall kan de ersättas med en blandning av mörkrött chilipulver och ett antal flådda, urkärnade
  röda paprikor.)
• 1 chipotle-peppar (Röd, rökt. Finns konserverad i latinamerikanska
  affärer.)
• 3 birdseye-pepparfrukter (Små spetsiga klarröda. Kan ersättas av
  torkad, mald piri-piri).
• 4 jalapeno-pepparfrukter (Knubbiga, gröna. Finns på burk i de flesta
  välsorterade livsmedelsaffärer. Ta den starka varianten.)
• Baconfett (eller olja) att steka i.
• 10 stora vitlöksklyftor, grovt hackade.
• 5 kilo oxkött, skuret i centimeterstora tärningar.
• En halv kopp mjöl.
• En kopp chilipulver.
• Två koppar mörk oxbuljong.
• 2 matskedar spiskummin. (Kännarna kan inte komma överens om
  kryddan ska rostas innan den används eller inte.)
• 2 matskedar oregano.
• 2 matskedar malda korianderfrön.
• 1/2 matsked socker.
• Salt, efter smak. Börja försiktigt!
• Lite grovt majsmjöl, masa harina.

Så här gör du:

1. Ta dig en rejäl tequila. En platta med gamla Hank Williams-låtar bidrar också till så att det rätta chili-perspektivet på tillvaron infinner sig.
2. Börja sedan med pepparn. Rensa bort stjälkar och frön. Koka den torkade pepparn 15 minuter under lock, ställ åt sidan och låt svalna.
3. Rensa och hacka den övriga pepparn. Ställ åt sidan. (Här är en varning på plats. Peppar är starkt. Den BRÄNNS. Se upp för ångorna när du kokar och tvätta händerna noga efteråt. Och tänk noga på vad då gör med fingrarna det närmaste dygnet. Om du petar dig i näsan kan du lika gärna göra det med lödkolven.)
4. Ta ett glas tequila till, ett rejält glas. Det kommer att behövas. Nu börjar det nämligen dra ihop sig.
5. Fräs vitlöken mjuk och brun. Lägg i grytan.
6. Öka värmen i stekpannan och börja stek köttet. Ta lite i sänder och rör om ordentligt så att bitarna steks på alla sidor. Lägg ner i grytan. Detta är ett varmt, osigt och tidsödande slitgöra som kräver både tålamod och tequila.
7. Blanda mjöl och chilipulver. Strö över köttet i grytan.
8. Sila av den blötlagda pepparn, men spara vattnet. Mosa den kokta pepparn, tillsätt sedan all peppar till köttet.
9. Häll på pepparvattnet, oxbuljongen och öl tills vätskan täcker köttet. Koka upp.
10. Nu är chilin på väg. En nöjd kock kan ta ett steg tillbaka, beundra sin skapelse och belönar sig själv med ytterligare en tequila, raskt åtföljd av det resterande ölet.
11. Låt chilin småkoka. Rör ner spiskummin, oregano och koriander. Rör ofta så att mästerverket inte bränns fast i botten.
12. Fortsätt kokningen tills köttet börjar falla sönder. Det bör ta två, tre timmar.
13. Tequila!!!
14. Det kan hända att chilin är lite lös när den närmar sig slutkokningen. Riktiga Texasbor reder den då med grovt majsmjöl.
15. Gör slut på den sista skvätten tequila (om du inte redan gjort det).
16. Ta av grytan och skumma bort det fett som samlats ovanpå.

Den här satsen räcker till ett tjugotal normala människor, men högst tio chiliälskare.

Servera chilin i små, djupa tallrikar. Många gillar att äta den med majschips till, en klick cremé fraiche eller lite grovt riven cheddarost ovanpå. Servera sallad, bröd, guacamole (avocadoröra) och stora mängder ljust öl till.

Musiken är nästan lika viktig. Satsa på någon genuint: Hank Williams, Buddy Holly, Joe Ely, Jerry Jeff Walker, Flaco Jiminez, Butch Hancock, Commander Cody and his Lost Planet Airmen eller Gram Parsons. Fram mot natten passar det utmärkt att spela Freddy Fenders odödliga "Before the next teardrops falls", Doug Sahms "Wasted days and wasted nights" eller Creedende Clearwater Revivals "Lodi". Det går också att spela Wilco, Weeping Willows och helst bör alla sjunga allsång i någon gammal Carter Family sång typ "Will The Circle Be Unbroken"

Volymen bör vara öronbedövande. Sjung med. Skråla gärna. Och kom ihåg, en äkta chiliafton S K A spåra ur fram mot natten.

FOTNOT 1: Sedan första publiceringen har vi mottagit en rad klagomål mot tequilan i detta recept. De som har hört av sig har varit rörande ense om att en helflaska är alldeles för lite. Naturligvis var den mängden enbart en rekommendation, anpassad för en person.

Och kollegan Peter Svensson har förslagit en intressant variant. Den följer här:

SNABB-CHILI:

I nödfall kan alla ingredienser utom tequilan utgå. I sådana fall förkortas koktiden avsevärt.

FOTNOT 2: Nyårsafton 1990 lagade Jan Gradvall och Stefan Lindström chili och följde detta recept slaviskt. Ingen av dem minns någonting efter klockan 18.00 men överlevande har berättat att kvällen var ovanligt lyckad.

FOTNOT 3: Texten ovan är en lätt omarbetad och uppdaterad version av ett recept som publicerats två gånger i Expressen. Först 1988 och sedan 1991. Under några år var detta den mest efterfrågade artikeln i tidningens arkiv. Vännerna på textarkivet berättar att de till
och med fick en förfrågan på en kopia från Saudiarabien under Desert Storm.

FOTNOT 4: denna text får fritt spridas och kopieras under förutsättning att ni inte blandar bönor i chilin.

Fast klockan är mitt på dagen....och det kurrar lite i magen.

Hoppas alla haft en bra julafton!

Här har kylan släppt sitt värsta grepp

och vi avvaktar nu nästa snöoväder.

Lite dagen-efter-känsla - mental baksmälla som jag brukar kalla det. Men det har varit underbart att ha båda barnen hemma! Vi satt uppe sent och spelade Rappakalja, och skrattade så vi grät....

en rejäl genomkörare i kropp, sinne och själ  

Nu ska jag inte sitta här.....God fortsättning till alla!

Ginny och Loppan lever loppan med julmat och grisöron!

Idag inträffar den riktiga julen - Yuletide - som jag skrev om ifjol, den 12 och 20 december. Kika där om intresse finnes!

Idag vill jag bara önska er alla från mig alla:

En Riktigt God Jul!

Ät gott, ge varandra välmenta klappar men också kramar och gemenskap i jul. Tänk på att idag vänder det och ljuset kommer åter!

Nu tar jag ledigt några dagar.....tror jag, tralalalaaaa.....

Hade en vaken-natt i natt och låg och tänkte på julbrev. Sådana där "skryt-brev" som folk skickar till jul, till vänner och släktingar som de inte pratar med på hela året. Plötsligt ska de informeras om allt som hänt, resor som gjorts, barnbarn som fötts, karriärer som inletts....intresserade eller inte får alla veta allt.

Visst är det kul, och visst förstår jag att folk vill berätta om det som varit bra i deras liv. Det är väl bara det att tar såna proportioner ibland att man baxnar. Det lustiga är att jag, när jag i vanlig ordning slog på tv´n på morron och hamnade i ett avsnitt av "Everybody loves Raymond" som handlade om just - julbrev. I denna skruvade sit-com blev naturligtvis julbrevet och de som skrev det totalt nedgjorda.

Om jag skulle skriva ett julbrev om året som gått, skulle nog ingen vilja läsa det, än mindre spara det.

Det har varit ett sådant djävulskt eländigt år för oss. Visst finns det ljusglimtar men de är få och små. Tacksamheten för att vi fortfarande har tak över huvudet trots elpriserna och mat för dagen är väl på den positiva sidan. Bilarna reparerade vi för runt 10000:- så de bör väl gå ett tag till.

Vi har upplevt sjukdom, smärta, oro, arbetslöshet, mord och död....allt verkade hända detta år. Vem vill ha ett julbrev om det? Men tanken är väl att det är gjort nu. Det är över snart och vi kan se fram mot 2011 med tillförsikt. Med risk att låta pessimistisk - det sista man förlorar är hoppet, eller hur?

Ända sen jag var riktigt liten, så länge jag kan minnas har jag älskat Luciadagen. Det bästa jag visste var att få klä mig i den långa vita särken och ha ljuskronan på huvudet - aldrig var jag så fin som då. I skolan var jag den största entusiasten i Lucia-tåget och även om jag inte var Lucia trivdes jag som aldrig annars. Resten av julen passerade mer obemärkt förbi.

Nu på morron har jag sett tv´s Luciafirande och satt och funderade varför detta går så djupt i mig, jag som inte är praktiserande kristen eller religiös och t o m har gått ur kyrkan. Vad är det med julens budskap som trots allt får mig att rysa?

Själv tror jag det djupt nere och innerst inne har med hedningen i mig att göra. Det sitter djupt i själen den här årstiden att vänta på ljusets återkomst.

Men Jesus då? Hur kom det sig att den historien uppstod för 2000 år sedan, att en stjärna tänts och ett barn har fötts....

Jo, men varför inte? Himlafenomen uppträder hela tiden och fåraherdar på den tiden hade inte hört talas om kometer och nebulosor och stjärnor som flammar upp och slocknar. Samtidigt föds ett gossebarn i ett stall, bara det var rätt ovanligt. Gossebarnet växte sedan upp till en ung man med stor klokskap och visdom och en enorm kärlek till alla och till alltet och någon kopplade ihop tecknet på himmelen med barnet....

Det kan ha varit så.

Historieskrivarna är som vi vet oeniga på den punkten. Det första kyrkomötet i Nicaea år 325 var det första ekumeniska kyrkomötet. Omkring 250 kristna biskopar deltog för att skapa en gemensam troslära för hela kristenheten. Bl a avgjordes frågan om Jesu gudomlighet genom omröstning. Ett resultat av det var att det som inte överenskommits där, skulle betraktas som kätteri och förkastas, och om nödvändigt utrotas. (Wikipedia)

Men det måste ju ha varit någonting? Jag tror att de vanliga människor som skrivit och berättat, som skrivit psalmer och lovsånger - de känner något djupt i hjärtat som inte präster eller kyrkor kan rå på.

Jesus sa faktiskt: "Forma inga levnadsregeler om detta....skriv inga lagar såsom lagskrivarna gör" och det var nog där det gick fel, på kyrkomötet i Nicaea, år 325.

Luciatraditionen här hemma är en blandning av italienska Lucia, det sicilianska helgon som vägrade giftas bort och gav hemgiften till de fattiga i stället, och den nordiska traditionen, där unga män under årets mörkaste natt gick runt i gårdarna och sjöng och också kvinnan på gården kom med ljus på en bricka. Senare kom hon på att sätta dem i håret.....

Det handlar ju om det, att skingra mörkret, okunskap och rädsla, som är det enda hindret för total kärlek.

Förra året skrev jag om den förkristna julen, intresserade läsare får gärna ta ett skutt tillbaka i tiden, till den 12 och den 20 december 2009, då jag skrev om Yuletideoch hur det kan vara idag.

Jesus sa också: Älska varandra! Ett budskap som går igen i alla traditioner även om det missbrukas på alltför många håll. Man älskar dem som man anser förtjänar det, som har "gjort rätt" enligt någons förvridna mall....

Nej, "älska din nästa såsom dig själv" och "gör mot andra det du vill att de ska göra mot dig" - man behöver inte vara kristen, religiös eller höra till någon kyrka för att leva efter det.  Det finns överallt och man kan bara försöka, och göra sitt bästa, hela tiden, hela tiden....

I advent läser jag på Facebook om vänt....I forn sed väntar man på midvintersolståndet och ljusets återkomst. Ett sätt att vänta är att fixa till en "väntljusstake" en idé som tilltalar mig på alla de sätt och vis. Nu har jag änteligen lyckats få till ett väntljus i alla fall!

Man kan ju också som en medlem skriver ha ett "hjul" för hela året....

Jag, såsom mer eller mindre hedning, pagan, tycker inte att kyrkans budskap ska vara det enda rätta. Jag tror på gud, men gud finns i oss alla och det finns många gudar. Grundbudskapet är detsamma i många traditioner....

Men jag ska inte fördjupa mig i det utan berätta om Väntljusstaken, och gruppen på Facebook....och jag citerar:

"Väntljusstaken är ett alternativ till den kristna adventsljusstaken. Även den som inte väntar på Jesus återkomst kan känna ett behov av att tända ljus i den mörkaste årstiden och räkna ner dagarna till julen som ju är en högtid som firas av så många fler anledningar än just kristus födelsedag. Från början är julfirandet en hednisk tradition som hänger samman med midvintersolståndet och solens födelse, men som de kristna "lånade" för att göra till sin. Därför är det inte mer än rätt att vi nu lånar vi de kristnas adventsljusstake och gör den till vår!

Väntljusstaken har sex stycken ljus som tänds de sex torsdagarna (eller onsdagarna) innan midvintersolståndet. Vilken sexarmad ljusstake som helst duger, och du dekorerar den efter eget tycke. Namnet "Vänt" är en ordlek med orden vänta och advent.

Detta är en ny sed under utveckling, var med och skapa och sprid den!

Glad Vänt!"

Några kommentarer till detta:

"Tycker det är en lysande ide, men föredrar att lägga väntans tider på en onsdag som är Odens dag, då med syfte på att det är Oden som drar ut på krigartåg och jagar bort trollen som håller mörkret."

"Här i Danmark är väntljusstaken oftast gjord av en krans av granris, dekorerad med band och med fyra band (mellan ljusen) hänger man upp den i taket.
Skuggan av detta ser ut som ett lite snedvridet solhjul.
Jag brukar hänga upp den kransen den 13.e och tända alla fyra ljusen. Sedan tänder jag dessa varje kväll, och gläder mig åt att vi snart rundar ett av "hörnen" i årshjulet. Inte så mycket väntan kanske när alla fyra ljusen tänds samtidigt, men det ger ändå en underbar känsla av att nu är det snart dags.

Jag har även en fyrarmad rund keramikljustake med Yggdrasil och nornorna i mitten och en liten dvärg vid varje ljus, som vi brukar tända vid solstånd och dagjämning."

Jag tycker det låter alldeles fantastiskt! Vilken idé! Man är så inkörd på denna adventsstake att man inte kan tänka på annat...och Ikeas alla varianter som blir mer och mer trendiga allteftersom.

Nej, jag vill tillbaka till ursprunget, det gamla, den forna seden.....

Det finns också verser att läsa till varje ljus, som en önskan eller affirmation i väntan på solens återkomst. Tänk att höra dem på adventssamlingarna i skolan eller på jobbet.....Jag vet inte vem som skrivit dem, men om någon vet så säg till så lägger jag in namnet. Jag har bara tagit uppgifterna från gruppen tills vidare och menar inte att göra dem till mina.

Däremot; 

Jag märker mitt väntljus med de fem första runorna i utharken och avslutar med färunan för fullbordan. Varje runa symboliserar en affirmation i väntan på solen och ljusare tider.

I gruppen börjar man med färunan och använder de fem första runorna i futharken. Jag hör till dem som använder uthark och börjar alltså med det vilda i ur-runan och avslutar med det tama i fä-runan. Versen nedan är alltså lite förskjuten för att passa mitt sätt att tänka.

Vi tänder det första ljuset i vänt
och låter det i urrunans tecken brinna
Med allting som kommer och allting som hänt
må det om tidernas gång åminna

Vi tänder det andra ljuset i vänt

och låter det i þursrunans tecken brinna
När vinterns förödande krafter vi känt
må det om vårens återkomst åminna

Vi tänder det tredje ljuset i vänt

och låter det i assrunans tecken brinna
I vördnad till guden som solen tänt
må det om regins makt åminna

Vi tänder det fjärde ljuset i vänt

och låter det i reiðrunans tecken brinna
I längtan till det som en dag skall ha återvänt
må det om resan mot mål åminna

Vi tänder det femte ljuset i vänt

och låter det i kenrunans tecken brinna
Ett ljus som åter i mörkret är tänt
må det om julens hopp åminna

Vi tänder det sista ljuset i vänt
och låter det i färunans tecken brinna
Tills solens drottning på nytt återvänt
må det om hennes prakt åminna

 Så här blev mitt ljus!

Runorna går runt hela ljuset och börjar som sagt med Ur....

I silverskålen finns vatten, stenar och granris och några glittrande paljetter som återger ljuset

Jord, eld, luft, metall och vatten - naturen och ljuset. Jag känner mig väldigt nöjd!

Bless!

Tappa inte sugen, sägs det - ty världen är full av tappade sugar. Vad spelar då en mer eller mindre för roll? Är man inte tandläkare kanske det inte gör något...

Jag tappade sugen nu....och i går...och förra veckan och nån gång i början av november....i somras efter semestern....och ett otal andra gånger.

Har varit i Göteborg några dagar hos älskad dotter med sambo och hund. Tiden går alltid för fort och hade jag vetat att jag skulle vara sjukskriven skulle jag ha bokat för några dagar till. Men som det var nu hade jag inte ombokningsbara biljetter och eftersom SJ inte tål snö och kyla var det lika bra att åka som bestämt.

Resan var inte heller helt utan äventyr. En försening på 40 minuter på nervägen som inte orsakades av snö och kyla utan av en tågtjuv, nej, han stal inte tåg utan pengar och sånt, i kupéer och väskor. Polisen fick lyfta av honom i Örebro.

På hemvägen var vi redan i Göteborg 10 minuter sena pga en rullstolsslyft som inte var där den skulle vara vid ombordstigningen. Dumma SJ, det måste de ha vetat redan vid bokningen. Andra tåg hann därmed före oss och vi fick ligga i bakdraget och sega fram och var 45 minuter sena i Stockholm. Påföljden blev en språngmarsch till Sundsvallståget som vänligt nog väntade in oss....och blev i sin tur försenat med 20 minuter som liksom aldrig hämtades in.

I Sundsvall stod så Kustbussen och väntade....och eftersom jag inte bokat hela vägen fick jag vackert vänta till sist och fick mycket riktigt den allra sista sittplatsen, på en sån där stolsits som viks ut från väggen. I Härnösand hämtades jag av stressad och utarbetad sambo....

En sån resa!

Förutom min dotter var Göteborgs höjdpunkt denna gång julmarknaden på Liseberg. Så vackert med träden klädda i ljusslingor ut på minsta kvist, små röda stugor med försäljning i, några frusna getter och många trevliga människor. Favoriten var montern med Ostindiefararen Götheborg, med lite prylar och annat. Där blev jag stående och pratade länge....Vilken dröm att få segla med!

Tillbaka här hemma i kyla och mörker och arbetslöshet och sjukskrivning och allt förbannat - tappade jag sugen, som sagt - igen.....Det har varit snö, kallt och vinter hur länge som helst nu. -21 grader i morse. Vackert, jo, pyttsan....men ut vill man inte gå, inte med denna värk i kropp och rygg.

Får leva på minnen och hopp om bättre tider....