Hade en vaken-natt i natt och låg och tänkte på julbrev. Sådana där "skryt-brev" som folk skickar till jul, till vänner och släktingar som de inte pratar med på hela året. Plötsligt ska de informeras om allt som hänt, resor som gjorts, barnbarn som fötts, karriärer som inletts....intresserade eller inte får alla veta allt.

Visst är det kul, och visst förstår jag att folk vill berätta om det som varit bra i deras liv. Det är väl bara det att tar såna proportioner ibland att man baxnar. Det lustiga är att jag, när jag i vanlig ordning slog på tv´n på morron och hamnade i ett avsnitt av "Everybody loves Raymond" som handlade om just - julbrev. I denna skruvade sit-com blev naturligtvis julbrevet och de som skrev det totalt nedgjorda.

Om jag skulle skriva ett julbrev om året som gått, skulle nog ingen vilja läsa det, än mindre spara det.

Det har varit ett sådant djävulskt eländigt år för oss. Visst finns det ljusglimtar men de är få och små. Tacksamheten för att vi fortfarande har tak över huvudet trots elpriserna och mat för dagen är väl på den positiva sidan. Bilarna reparerade vi för runt 10000:- så de bör väl gå ett tag till.

Vi har upplevt sjukdom, smärta, oro, arbetslöshet, mord och död....allt verkade hända detta år. Vem vill ha ett julbrev om det? Men tanken är väl att det är gjort nu. Det är över snart och vi kan se fram mot 2011 med tillförsikt. Med risk att låta pessimistisk - det sista man förlorar är hoppet, eller hur?