Vi har gjort det igen!

Läs Sundsvalls Tidning idag  !!!

Kolla här!

Premiär i halv storm, hattar blåste iväg och cyklar omkull...Josefina tappade andan när hon jagade den bortsprungna kon....

Men det är roligt!

Vet ni vad en typ A-personlighet är? Jag kom själv i kontakt med uttrycket under min utbildning till fritidspedagog, det fanns nog innan men var inget jag hade tänkt på. Stående framför min första "vägg" fick jag veta att jag var en så´n, typ A, alltså. 

Så här sägs det på en av sidorna på nätet som skriver om typ A: "Typ A personlighet hänvisar till en typ av personlighet som kännetecknas av perfektionism, en hög grad av stress, otålighet och olämpligt uttryck av ilska eller frustration. Bakom Typ A personlighet är en låg självkänsla som driver en person att "overstrive" och konkurrera"

www.nimade.info/ 

Så skulle jag alltså betecknas, enkelt och klart och koncist....Ja, men det var väl bra det? Jag ville ju vara med överallt, tyckte det mesta var kul och ställde upp på extra uppdrag. Jobbet var på 75%, och så var jag engagerad i Friluftsfrämjandet, som instruktör, grenledare och distriktsledare för barnskidåkningen i Örnsköldsvik och Ångermanland....men det var ju så kuuul!

Två barn i skolåldern, en hund, ett hus, en karl som reste och jobbade mycket. Hmm....jag ser ett mönster. Jag fanns överallt....Min egen mamma var ingen bra förebild i det här fallet - hon jobbade heltid och läste samtidigt in en fil kand. Jag ville ju också vara så duktig! Men hon betalade också ett pris, med samma svåra migrän som jag också haft hela livet.

Två duktiga flickor.....ni som läst mina tidigare inlägg vet att ytterligare två generationer bakåt består av duktiga, starka flickor. Minst, antagligen kryllar släkten av duktiga flickor - de dyker inte bara upp helt apropå, sådär bara, liksom typ.

Min dotter är senaste generationens duktiga flicka och i dagens värld hör hon till de som drabbas av ätstörningar. 

Själv är jag inne på min tredje vägg och kryper omkring i murbruk, grus och sten som rasat ner mot foten av väggen. Försäkringskassan tycker att jag ska arbetspröva upp till heltid, till slutet av sommaren ska jag åtminstone vara arbetssökande på halvtid....jaha? Ska jag vara arbetslös på halvtid och sen arbetspröva upp till heltid - då gör jag ju inte mer än halvtid i alla fall?  Jag frågade min handläggare vad som hände med den andra halvtiden, då, 1 september? "Jag vet inte", svarade hon.....

Arbetsprövningen i sig går nog bra. Det är ett roligt jobb att vara på, Sundvalls Museum, med guidningar och skolprogram, och nu i sommar ska jag vara på Norra Berget och guida turister. I stort sett ett jobb jag gjort förr och kan och tycker om och klarar av....Gör jag?

Jag har vansinnigt ont i ryggen, vaknar med nackvärk och migrän - och vad gör jag? Tar tabletter, stiger upp, äter frukost och ger mig iväg. Duktig flicka! Bit ihop!

Hemma gror huset ihop....slängda fårhuskläder, hundhår, skor som flyter omkring överallt, damm....skräp, tidningar, oöppnad post, gamla kuvert, papper, papper, papper. Blommorna, inne och ute, ska vattnas och i en liten drivbänk ska det egentligen finnas både sallad och dill vid det här laget.

Hemlivet består av soffa+tv, en snabb puss och så godnatt.

Och jag jobbar inte ens 15 timmar i veckan ännu.....vart ska det sluta?

Jag är tillbaka i mitt mönster - att trots smärta och sömnproblem, ta tabletter och gå till min arbetsprövning, komma hem, vara slut, inte orka någonting, sova, vakna med värk osv, osv, osv....

Varför det i hela friden? Jo, för att jag vet att om jag inte klarar detta dras min sjukpenning in till sist, efter att ha sjunkit i två års tid. Jag har sökt sjukersättning, men fått avslag två gånger. I svaret anger de att jag inte arbetsprövat fullt ut, till heltid, till hela riket (!), till Samhall, till lönebidrag.... Hallåååååå.....jag har prövat till 75%, där gick gränsen då, 2007 och jag gick tillbaka till 50%, jag har varit projektanställd av Samhall, jag har haft lönebidragsanställning i 3 år. Jag har gjort personlighetstest, Myers-Briggs, jag har gjort yrkestester, .....det är lättare att säga vad jag inte gjort?

Min förra handläggare sa det: "Jag vet inte vad jag ska göra med dig, du har ju gjort allt" - men det vet tydligen min nya handläggare som tog i med friska tag direkt.

Nåja, åter till arbetsprövningen. Det är sommar, ljust, lätt att klä sig, lätt att köra de 10 milen varje dag.....Det går ganska bra. Att min rygg sprängvärker och att jag tar tabletter varje dag för att orka, att jag inte orkar med hemmet och min sambo - det gör väl  inget? 

Eller hur Försäkringskassan? Vi fortsätter väl upp till heltid - sen kanske jag dör och ni slipper problemet. Då kan det här inlägget betecknas som ett "olämpligt uttryck av ilska eller frustration"

Det skrivs mycket om självkänsla, speciellt i amerikanska självhjälpsböcker vilka jag (som trogna läsare känner till) inte ger ett skvatt för. The Secret t ex, är enligt mig mest bullshit.

Självkänsleboomen i USA (och här) drog iväg med oanad hastighet i och med hela positivitetstänkandegrejen, som jag skrivit om förut (det blir mycket för trogna läsare att komma ihåg i det här blogginlägget)

Okej, bra självkänsla är bra, men blir det för mycket självkänsla är det lätt att uppleva sig själv som speciell och lite förmer än andra. JAG är minsann värd det bästa...javisst, men det är DU också....Det finns exempel på människor som anklagar Gud för att han inte sett till att de fått det de bett om....det ska ju vara så enkelt.....lagen om attraktion. Se ovan - bullshit!

Prova medkänsla - smaka på ordet...ja, det är Dalai Lamas devis - Compassion - att känna med andra....men ha också medkänsla med dig själv! Acceptera dig själv med dina fel och brister, älska dig själv med dina fel och brister, känn med dig själv, precis som du är!

Det är medkänsla - och i förlängningen en bra form av självkänsla. Som Tage Danielsson sa - Känn dig själv, peta på dig då och då. (Det har jag också skrivit förut, va?)

Men - jag får väl älska mig själv, och ha medkänsla med min begynnande gaggighet (bland annat) och därmed öka min självkänsla att

jag är bra som jag är - faktiskt!