"Vad skulle du göra om du hade massor med pengar?"

Vinna är ett bra sätt - betala skatt och sen ha resten kvar. Ärva - inte bra, för då måste någon dö, och det är inte så skoj och framförallt inte det man vill. Jobba - ja, om man är frisk och har ett bra jobb, små utgifter och möjlighet att spara, eller skaffa aktier och fonder.

Funderar lite hit och dit och första tanken är förstås "hur mycket?" Det har en viss betydelse....några hundratusen - ja, betala av lån mm och sen leva ungefär som vanligt, kanske kosta på sig en resa eller en bättre bil.

Några miljoner - hmm....ja, allt ovanstående, samt att kanske hjälpa barn och bonusbarn. Men, någon sa nån gång att man inte ska önska pengar för att ge bort - för då är intentionen att man inte vill ha dem själv i alla fall och då får man inga.

Ska då intentionen vara att bara jag minsann ska ha massor med pengar och bara vältra mig i? Eller kan jag lura Universum på det viset och sen, när jag väl får alla dessa miljoner ändå dela med mig?

För visst vill jag dela med mig - man kan inte bo i mer än ett hus eller köra mer än en bil i taget. Vad behöver man egentligen?  Trygghet är tak över huvudet, värme, mat och kärlek. Trygghet för mig är också att kunna betala mina räkningar och få lite över varje månad. Inte behöver jag några mängder med pengar......men lite mer än jag har nu skulle vara välkommet!

Kom igen, Universum!

Tänk vad man kan leva länge på en komplimang....

Jag har aldrig känt mig särskilt vacker - normalsnygg kanske, sneda tänder och lite allvarliga drag. Vissa dagar si, andra dagar så.....och aldrig att jag har blivit bra på bild! Sedan skolfotografen i sexan bad mig att inte skratta på bilden har all fotografering varit en plåga. 

Men med åldern bryr man sig mindre och mindre.....eller så har man vant sig. Just nu blir jag mer och mer lik min mor, vilket är fördelaktigt för hon var väldigt vacker som ung och ser fortfarande bra ut vid 84 års ålder. Frågan är då om jag ser ut som 84 eller om det är hon som ser ut som 55? Förresten, svara inte på det.....

Min dotter är lik mig, säger folk och hon är väldigt söt! Så, hmmm....

För några veckor sedan var jag till en god vän som också råkar vara proffsfotograf med egen ateljé. I avspänt läge vid en vacker sjö tog hon flera bilder av mig - och se där fanns en annan kvinna! Känns helt okej att vara 55 och se så pass ut....

Häromdagen träffade jag en vän jag inte träffat på ett par månader, alltså inte tillräckligt länge för att jag skulle ha genomgått någon genomgripande förändring, vare sig botox eller lyftningar.....och hon utbrister, ja, verkligen utbrister - "Men gud, vad snygg du är! Vad har du gjort?" Ungefär som att jag inte varit snygg alls tidigare och måste nog ha gjort något...men kontentan var att hon tyckte jag var snygg nu...!

Och det lever jag på ett tag....är tillbaka på min egen blonda hårfärg, har väl fått lite färg i sommar och håret har vuxit ut lite, lite lugnare, kanske lite gladare....Igår var vi på 50-årsfest och jag sa till min sambo att det inte spelade nån roll vad han hade på sig för jag var så jävla snygg att ingen skulle titta på honom i alla fall!

Det ni! Skulle jag aldrig ha sagt för 20 eller 30 år sedan - då såg man bara felen...

Ni som inte känner mig men läser ändå - ta det här med en nypa salt, nu, tack! Det är bara roligt att kunna uppskatta sig själv litegrann....

Fniss.......
 

I går morse när jag satt vid datorn svartnade det plötsligt för ögonen.

Ja, det var skärmen som slocknade - på grund av att datorn la ner verksamheten. Försökte med återupplivning och startade om. Trots alla försök ville inte datorn vara med, jag hörde maskineriet surra men det kopplade liksom inte. Skärmen fortsatte vara svart och lamporna på tangentbordet lyste med sin frånvaro.

Alltså något i hjärnan och inte i hjärtat - pumpen fungerade som den skulle.

Dessutom var det lördag - men i det här fallet var det bra eftersom en mig närstående datakunnig son var ledig och tillgänglig! En snabb vända till Sundsvall hämtade hit honom med sin akutväska.

En snabb undersökning gav vid handen att det var en krasch, dock finns gott hopp om att hårddisken kan räddas och därmed viktiga dokument och bilder som jag inte varit smart nog att spara på andra ställen. En tankeställare och en bakläxa - nästa gång kanske det inte går så bra. Får ladda med USB och CD.

Så datorn fick åka med sonen tillbaka till Sundsvall för att läggas in för operation och behandling och konvalescens. Sonen har en uppsjö reservdelar som bör passa någonstans åtminstone. 

Har vi tur kan vi hämta hem sjuklingen i veckan här, förhoppningsvis kry och rask och redo att tjäna mänskligheten igen med sin fantastiska hjärna. Tills vidare har vi tagit sambons gamla dator till nåder och förvånande nog funkar det hur bra som helst. Dock saknar jag mina bilder, mina favoriter och alla inställningar som finns på min trotjänare. 

Men - msn, mail och facebook, ja, och bloggen förstås, vad mer kan man begära?

Äntligen har jag bevisat det jag länge trott och vetat! 

Jag är den perfekta mamman!

Det slutliga beviset kom nu i veckan då jag besökte min lilla stora dotter i Göteborg - denna stora lilla dotter som är 23, som bott hemifrån i flera år, som klarat och klarar sig själv hur bra som helst....

Då kommer mamma, och lägger sig i och tjatar och är allmänt jobbig - precis som en mamma ska vara! 

Kommenterar städningen, maten, hundhåret, sängen, gardinerna, datortangentbordet, toaletten, vinet.....på gott och ont! Jag klagar minsann inte på allt!

Ja, huvva, gumman, du gjorde det bra! Jag vet inte om jag stått ut med min mamma en vecka i den åldern - och ändå är hon inte värre än jag. (Jag vet att du läser det här, mamma....;-))

Mammor är mammor hur gamla de än blir, eller hur gamla barnen än blir. Och även om barnen klarar sig själva kan man inte låta bli att undra, fundera och fråga och vara där och peta lite med en trasa........

Så är det och så förblir det - och ärligt talat - vem vill ha en mamma som inte bryr sig?

Prometheus i Göteborg - undrar hur hans mamma såg ut?