I går morse när jag satt vid datorn svartnade det plötsligt för ögonen.

Ja, det var skärmen som slocknade - på grund av att datorn la ner verksamheten. Försökte med återupplivning och startade om. Trots alla försök ville inte datorn vara med, jag hörde maskineriet surra men det kopplade liksom inte. Skärmen fortsatte vara svart och lamporna på tangentbordet lyste med sin frånvaro.

Alltså något i hjärnan och inte i hjärtat - pumpen fungerade som den skulle.

Dessutom var det lördag - men i det här fallet var det bra eftersom en mig närstående datakunnig son var ledig och tillgänglig! En snabb vända till Sundsvall hämtade hit honom med sin akutväska.

En snabb undersökning gav vid handen att det var en krasch, dock finns gott hopp om att hårddisken kan räddas och därmed viktiga dokument och bilder som jag inte varit smart nog att spara på andra ställen. En tankeställare och en bakläxa - nästa gång kanske det inte går så bra. Får ladda med USB och CD.

Så datorn fick åka med sonen tillbaka till Sundsvall för att läggas in för operation och behandling och konvalescens. Sonen har en uppsjö reservdelar som bör passa någonstans åtminstone. 

Har vi tur kan vi hämta hem sjuklingen i veckan här, förhoppningsvis kry och rask och redo att tjäna mänskligheten igen med sin fantastiska hjärna. Tills vidare har vi tagit sambons gamla dator till nåder och förvånande nog funkar det hur bra som helst. Dock saknar jag mina bilder, mina favoriter och alla inställningar som finns på min trotjänare. 

Men - msn, mail och facebook, ja, och bloggen förstås, vad mer kan man begära?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...