...så är det, så blir det.....först kli'r det, sen svi'r det...

Ont lär det göra i alla fall. Var till smärtmottagningen i Sollefteå igår med min smärtande rygg. Varken värktabletter, träning eller massage har hjälpt. Facettleder hade jag aldrig hört talas om men så var det....

Wikipedia:

Facettleder är de små leder som sitter mellan kotorna i ryggraden på var sida om mitten. Facettleder finns hela vägen ner till korsbenet. 

Facettlederna är en mycket vanlig orsak till smärta i ryggen och även kan orsaka så kallad överförd smärta med utstrålning ner i benen. Det är brukligt att man testar facettlederna med specifika blockader, s.k facettledsblockader

där man med hjälp av röntgengenomlysning placerar en nål så att spetsen hamnar i anslutning till nerven och därefter bedövas bara denna nerv med en liten dos bedövningsmedel. För att testa en facettled måste två nerver bedövas eftersom varje nerv försörjer leden på samma nivå samt leden nedanför. 

Oj, det ser jag fram emot!

Och enligt en finsk webbdoktor:

Facettleder kan bli slitna eller inflammerade och är en vanlig orsak till ryggvärk. 

Värk som kommer från en facettled brukar bli värre om man böjer sig bakåt så att leden trycks ihop och värre om man står eller sitter långa stunder i samma ställning. Om förslitningen blir stor kan den förorsaka ischassmärta som strålar ner längs benet. 

Se där - varför har ingen sagt det förut? Eller rättare sagt, varför har ingen lyssnat på mig när jag sagt det? Men det går att fixa!

Och så här gör man enl neuros.net.

Läkaren rengör och steriliserar området på ryggen just over den berörda leden. Under procedurens gång genomgår du fluoroscopisk röntgen som möjliggör införandet av nålen i den rätta facettleden eller lederna. Så snart nålen är på rätt plats, injiceras lokalbedövning och anti-inflammatorisk medicin. Du tillfrågas om du upplever smärtlindring eller inte för att det skall säkerställas att injektionen görs på rätt ställe och bestämmas om ytterligare injektioner behövs. Denna procedur kan sedan upprepas beroende på antalet berörda facettleder.

Isch - det kan bli obehagligt....

Omedelbart efter proceduren kommer din smärta att ha minskat eller fullständingt gått bort. Du bör göra allt det som normalt gjorde att du fick ont så att du kan bedöma graden av smärtlindring. Du kommer att kunna gå omedelbart efter ingreppet.

Sicken tur, men jag får tydligen inte köra bil? 

Sådär, till sist, en läkare som  kan sin sak - inget tjat om träning och tabletter - jag tror hon visste redan innan hon gjorde sin undersökning.

Tänk att slippa allt tjat från vältränade sjukgymnaster som kritiskt granskar min feta mage och påpekar "tränar du?" - Nej, det gör för ont...."Jamen, du måste träna..."

Tänk att slippa förslag om tabletter hit och dit. 

Tänk att bli trodd och tagen på allvar och det faktum att hjälp finns! 

Tänk att hon säger "vi ska hjälpa dig, du ska inte behöva ha ont".....!!!

Tänk att förbättringen kan vara från 2-3 månader upp till tre år men sen kan man göra om det! Jesses, jag är glad för en vecka utan smärta!

Nu väntar jag på kallelsen.....och nu har jag suttit för länge vid datorn...ajajaj....

Har senaste veckorna tittat på lägenheter med min dotter. Detta har varit en intressant erfarenhet eftersom hon mest tittat på andrahands samt privata uthyrare. Det blir intressant eftersom de är mer säljande och förekommande än de kommunala bostadsbolagen.

Vi tittade på ett par fina i Sundsvall, fina men lite för dyra. Utvidgade området till att innefatta även Härnösand och fick nys på en etta med egen ingång. En vacker eftermiddag åkte vi dit och blev visade ner på baksidan av ett litet hyreshus.

Hyresvärden/ägaren/säljaren pratade väl för varan som skulle vara ovanligt välplanerad på sina 29 m2....

Här är hallen, började han med. Det innebar att jag och dottern fick rum på samma dörrmatta. Till vänster fanns en spaljé med krokar att hänga två jackor på - en sommar, en vinter. 

Köket har vi där - vi vred våra huvuden något åt höger och såg två kokplattor och en liten kyl. Rakt fram stod köksbordet där man kunde ställa sin handväska utan att lämna dörrmattan om man så ville.

Bakom spaljén dolde sig (nejdå, inte alls) en nersutten soffa och strax till höger (nej, vänster förstås, till höger var köket) om köksbordet en obäddad säng. 

Det var det....mja, tänkte jag, nejnej, tänkte dottern.

Nästa dag var det dags att titta på en liten tvåa, den var också liten men kunde byggas om till en trea tack vare ett extra rum på andra sidan trappavsatsen. Den trevlige fastighetsägaren gjorde sitt bästa (inte samma kille som dagen innan, dock)..... Nejtack, jag behöver ingen trea, säger dottern och får då lägenheten som den är. Påpekar att hon nog inte har råd, varpå han sänker hyran! 

Men säg den lycka som varar beständigt? Någon timme senare har en annan presumtiv hyresgäst hört av sig och den personen vill ha en trea. Dåså - men den förbindlige hyresvärden vill då visa en liten etta, vilket är okej för oss. Den var liten, med loftsäng och dusch i källaren kan man nog kanske vända sig runt i den om man inte viftar för mycket med armarna. 

Mja, dottern med sin stora schäfer drar än en gång åt sig öronen, sina egna och hundens.

Då - dyker en andrahandsmöjlighet upp i Sundsvall igen - en grabb som hals över huvud kastat sig iväg till Stockholm där han fått jobb och desperat vill hyra ut sin lägenhet på studs! En god vän till honom ska visa oss den och går allt bra kan dottern få nyckeln samma kväll.

Där sitter vi och väntar, fascinerat tittar vi på ett av Sundsvalls häftigaste hus, en gammal träkåk med snickarglädje och punschverandor. Kan det vara möjligt att få bo där? Det skulle jag också vilja - högst upp!

Så kommer den gode vännen, min intuitiva dotter spanar in honom på långt håll, det är han som kommer gående där, säger hon - och hon har banne mig rätt!

Kommer gående, med lurar för öronen, en cigarett i ena handen och en ölburk i andra handen....tror jag då, det visade sig vara energidryck men sånt vet inte folk i min ålder. 

Jodå, lägenheten (lyan, typ) faller min dotter på läppen och nyckeln tar hon emot med lycklig min. Flyttar på fredag, så kan det gå. Den är banne mig inte stor, men det är kakelugn och högt i tak. Liiiitet kök men fräsch toa/dusch....

Och huset! Vilket hus.....! Det bara måste spöka där! Men det fixar jag om det behövs....

Som vanligt blir det inte som man tror, hoppas och önskar. Men det behöver inte betyda att det blir dåligt - bara annorlunda.

Jag var så inställd på jobb i Sundsvall, plötsligt dyker en chans upp i Härnösand och den måste jag ta - chans till jobb är chans till jobb och visst är det tryggt att ha ett jobb, en inkomst och en tillhörighet.

Så nu arbetstränar jag på Röda Korset Mötesplats Kupan - second-hand bl a ...perfekt - jag älskar second-hand och loppisar och sånt! De har behov av någon som kan vara lite ansvarig och samordnande och det är där min jobbchans kommer in. Klarar jag detta, får lönebidrag och deras budget håller så kan det bli en anställning.

Bra, va'! Jo, men inte vad jag vill....men om ryggen blir bra så? Kanske...

Jaha, jo...."personalen" består av frivilliga pensionärer - ett antal vithåriga damer som alla är piggare än jag. Trevliga, glada - trevliga kunder och kul att rota bland alla kläder som kommer in.......

Men ryggen, ryggen, ryggen.....efter 4 dagar á 4 timmar värkte och pulserade och hettade det i min svanskota och ländrygg. Och då tycker Försäkringskassan att jag ska öka från halvtid till heltid på två månader!

Igår var vi på Korsmässomarknaden i Härnösand. Dagens höjdpunkt var när jag gick på toaletten med en 93-årig dam. Vanligen går hon med rullator men eftersom jag också skulle dit klarade hon sig med mitt stöd. Väldigt parant dam, håret uppsatt i svinrygg och med en egenhändigt stickad kofta på sig....Anundsjö-stickning...Märta-Stina-stickning, så tjusig!

Denna lady fick jag alltså eskortera till damrummet.....och blev bjuden på en tunnbrödklämma med renkött!

Så visst går dagarna, upp och ner är det och hit och dit.....

Ett annat loppisfynd - en barnvagn från början av 1900-talet, numera i Berättarteaterns ägo.

Är den inte fantastisk!?

Tänk vilken historia det kan finnas i den? Tydligen inlämnad av någon från Stigsjö socken. Hjulen var dammiga och med halmstrån - kanske den stått i en lada? Någon kanske byggde den själv i tidernas begynnelse, för det väntade barnet....en pojke? En flicka?

Var föräldrarna stolta när de gick till kyrkan på söndagsmorgonen med den lille i vagnen, klädd i nystrukna plagg, kanske ett livstycke med spets och hätta? Kom grannarna fram och nojsade med barnet och berömde det, att det åt bra och var rund om kinderna? 

Tiderna var annorlunda men ändå likadana. Mycket ändras i det yttre men inte i det inre.

Vart ville jag komma med det då? Ingen aning, det var vagnen som startade nån sorts process i min skalle....Nu ska jag vila ryggen i alla fall...!

Kram på er!