annelise

Alla inlägg under oktober 2011

Av annelise - 21 oktober 2011 22:44

Denna dagen ett liv


Denna dagen ett kiv


Denna dagen ett kliv


Denna dagen ett riv?


Neh....nu får'e vara bra....

 


 

Av annelise - 16 oktober 2011 14:48

Oktober kan vara fantastiskt vacker, stilla och ren. Ett djupt andetag inför vintern, liksom. Ett andetag av sol, ljus och luft...


Jaja, sol, ljus och luft finns på vintern också, men det är en annorlunda sol, vitare ljus och stickigare luft. Inte fel det heller men just nu är det oktober.


Tog en sväng med Ginny förut, släppte sen ut kattungarna och satt i solen själv ett tag, sopade bron och filosoferade.....


I morgon ska jag till Österåsen igen, för den sista avslutande veckan på deras Hälsokurs, som det så vackert kallas. I mitt fall har det nog inte gått så bra, målet är inte uppnått s a s. Mycket beroende på att mitt ryggonda faktiskt inte gick att åtgärda med positivt tänkande och träning. Som mina trogna läsare redan vet väntar jag på behandling på smärtmottagningen i Sollefteå. Efter det tar vi nya tag - förutsatt att behandlingen lyckas....och det ska den!


Häromdagen gick jag "a walk down memory lane"....skulle hämta bilen på verkstaden. En verkstad som ligger mitt i min barndoms marker och på min promenad från staden passerade jag min gamla skola och följde sedan i stort sett hela min skolväg sedan 1960-talet ända förbi det hus mina föräldrar byggde och förbi macken där man alltid köpte för 50 öre smågodis och Piggelin-glass - eller en Igloo som jag och kompisen delade på. Cola var godast....Nej, det blev ingen glass den här gången.


Under vägen kom minnen tillbaka, skolsköterskans mottagning där skolläkaren talade om att mitt knäpp i knäna berodde på "underutvecklade" knän och där vi vaccinerades och fick stora sår som resultat. Stora sår fick vi också på knäna när vi spelade brännboll på asfaltplan och verkligen offrade oss för att inte bli brända. Mormor hällde vätesuperoxid över skadorna för att "koka ur såret" som hon sa....effektivt men fy fabian vad ont det gjorde.


Lastbryggan utanför matsalen påminner mig om den gången man hade levererat bruna bönor tidigt på morgonen och ett antal hungriga myror lockades av sirapsdoften och ett antal hungriga elever fick lunchtallriken fylld av döda myror. 


Kom också ihåg matsalen där jag en dag gick ut i trapphuset med min tallrik och mitt mjölkglas, glömde helt enkelt att ställa ifrån mig dem. Myyyycket pinsamt.....


Vi var stora årskullar och ett tag hade vår klass aulan som hemrum. Det var innan skolan byggdes om och vi fick en ny, större aula. 


Jag pratar om Härnösand, jag pratar om Franzénskolan som innan ombyggnaden hette Ängeskolan, men som nu är nedlagd....De där fina, nya lokalerna som vi flyttade in i 1969 (?) står nu tomma och dammiga. Busstationen i stan, som var ny och fin när jag flyttade därifrån inrymmer nu Lidl....Där fick mamma och pappa hämta mig när jag varit på disco inne i stan, det var alldeles för pinsamt att låta dem hämta mig utanför.


Tiden gick och jag med den, hämtade bilen och betalade 1995:- och körde tillbaka till staden.


Plus ca change, plus c´est la même chose.....The more things change, the more they stay the same. ...Allt förändras men är ändå detsamma....



 


Ta vara på oktoberdagarna - det dröjer ett år till nästa gång!





Av annelise - 12 oktober 2011 11:53






Igår var jag på föredrag - i samband med det fick jag min beställda mantel, sydd av Älvahäxan i Stugun. Den ska jag ha när jag är Völva och berättar de sanna historierna om de förkristna och fornnordiska myterna ;-)


NORDISKA GUDINNOR
- nytolkningar av den förkristna mytologien. Föredrag av Britt-Mari Näsström, professor emerita i religionhistoria som har bedrivit forskning i de källor som ligger närmast religionsskiftet.


Här framträder en annan bild av gudinnorna, som i stället beskrivs som självständiga, starka och företagsamma. I sin bok berättar Britt-Marie Näsström hur de kvinnliga gudinnorna trängts undan och gjorts osynliga. Som sin uppgift har hon satt att lyfta fram dem och göra dem synliga igen i all sin egen styrka och kraft.


I min värld har de alltid varit självständiga, starka och företagsamma, för mig är detta inte nytt, men jag tycker det är oerhört bra att det lyfts fram. Här följer en kort sammanfattning av hur jag uppfattade föredraget:


"Om man söker i Nationalencyklopedien på ordet gudinna eller gudinnor hittar man - ingenting. Däremot Gudinnan - Modergudinnan, och en massa gudar förstås, de svenska asa-gudarna får flera sidor, dessutom hinduiska m fl. I denna värld ska man vara gift med en gud för att bli gudinna.


Det här ska ha börjat med att Gustav Vasa bröt med påven i samband med landet Sveriges tillkomst. Olaus och Johannes Magnus lyckades få fram att sveakungarna var ättlingar till Noaks sonson. Därifrån har man numrerat alla kungar, inte i inbördes ordning utan räknat från gubben Noa. Inte har vi haft 14 stycken kungar som hetat Karl?


I stormaktstidens 1600-tal behövde Sverige en historia och då skapade man en efter eget tycke, dvs "göternas" historia, bl a utifrån isländska handskrifter. Här fanns faktiskt en modig och stark kvinna, Disa, som faktiskt koloniserade Norrland. Under det här arbetet for man också omkring och dokumenterade runstenar.


Olof Rudbeck skrev "Atlantica" och i den ville han ha det till att Sverige var alltings början, Sverige var det försvunna Atlantis, allt folks moderssköte och svenskan var urspråket. T ex den grekiska halvön Peleponnessos var namngivet efter en svensk, nämligen Pelle på Näset....


Under 1700-talet skedde en viss tillnyktring efter detta nationalistiska storhetsvansinne - dock inte helt. Man upptäckte då "vattusänkningen" dvs det som vi i dag vet är landhöjningen och det stämde ju inte med historien om Arken, då skulle ju Noa aldrig ha landat i Sverige. Rudbeck skrev också om "Herr Arngrim Bärsärks tankar över ett fynd i jorden" där han hittar ett skålliknande föremål som han tror är en hjälm och förser med allehanda hjältehistorier - men det visar sig vara en vanlig potta.


I kriget 1808-1809 förlorar vi Finland. Per Daniel Amadeus Atterbom skrev 1814 ”Lejonriddarevisan” som visade på hans konservativt kristna tro och lyriska romantik. Här dyker ordet viking upp bland de första gångerna.


Vikingasäten, åldriga lundar,

Klippor, den eviga frihetens värn!


Fädernesland! försoningen stundar,

Vaulunders söner smida ditt jern.


Viking var från början ett skällsord, för skurk och pirat...


”Götiska förbundet” bildades 1811, (Jan Guillou har skrivit om det här) en samling unga män, studenter, som gav ut tidskriften Iduna och använde det ålderdomliga ordet "hej" som hälsningsfras. Här var bl a Geijer, Ling och Tegnér med, Tegnér som vid den här tiden skrev Frithiofs Saga som slog igenom med dunder och brak och här fanns de nordiska gudarna och den nordiska mytologin med.


I Danmark levde en man som hette Grundtvig som inspirerades av detta och gemensamt för alla dessa herrar var att de skrev om myterna så att de passade deras egna huvuden och idéer.


Balder var den viktigaste guden, han liknar nämligen Jesus och förebådar därmed kristendomen. Oden, Tor och Frej nämns men gudinnorna var bara dekorationer. Eftersom Balder var Jesus var vi egentligen redan kristna sedan länge och Ansgar - han var inte katolik utan protestant. Förstås, eftersom Sverige var alltings vagga.


Under romantiken skedde en polarisering mellan manligt och kvinnligt. Tidigare hade Gud varit överst, sedan Mannen, sedan Kvinnan och längst ner Djävulen. Kvinnan var alltså närmast Djävulen och frestade Mannen med sina lustar....Nu vändes hierarkin horisontellt men mannen och kvinnan var fortfarande i varsin ände....åtskilda.


Viktor Rydberg var en man som också skrev efter sitt eget huvud. Medeltidens magi och fädernas gudasagor skrev han om och gjorde också undersökningar i germansk mytologi. Detta var 1870-tal men här kommer tankar om ursprungets renhet och den ariska racen (man skrev ras på det viset då...) Odjur och monster kom från öster. Kvinnor är monster och gudinnorna helt osynliga.


Under nationalromantikens 1800-tal fick gator, kvarter, platser namn efter nordiska gudar, Frötuna, Ullevi...m fl. Manliga, krigiska gudar dominerar fortfarande.


Wagner var också en kille som gjorde som han ville med myterna. I Völsungasagans original finns många starka kvinnor och gudinnor men de är helt försvunna i hans stora operaverk.


Dessa visar på våra tre stora mytmarodörer: Esaias Tegnér, Richard Wagner och Viktor Rydberg!


Den största gudinnan Freja, är med i många myter och ortsnamn. I målningen "Freja söker sin make" visas hon som vacker, späd och romantisk där hon sitter i en vagn, dragen av katter och med keruber svävande runt sig. Det var knappt att katterna fick vara med, dåtida kritiker tyckte hon skulle haft nåt annat dragdjur men katter är förknippade med Freja. I berättelsen "Freja och dvärgarna" är det annat än romantik. Där är Freja på vandring i skogen när hon möter några dvärgar (och dvärgar var inte små på den här tiden, det är ett sentida påfund, inte heller jättar var stora). Freja ser att dvärgarna håller på att tillverka ett vackert smycke och hon vill så gärna ha det att hon går med på att ligga med dvärgarna, allihop i tur och ordning, en natt var - för att få smycket.


Frigg, Frigga var Balders moder och hon var den goda husmodern.


Gefjon var också en nordisk gudinna, möjligen den danska motsvarigheten till Freja. Hon köpslår med en rik konung om att få land att bruka. Om hon ligger med honom ska hon få så mycket land som hon kan plöja på 12 timmar, lovar konungen. Hon förvandlar då sina fyra söner till stora oxar och plöjer upp land motsvarande det som idag är Mälaren (fast värmlänningarna vill ha det till Vänern) och jorden som plöjdes upp kastades iväg och bildade det som idag är ön Själland.


Skade tillhörde jättarnas släkt vilka alla blir dödade. För att utkräva rätt och bot för detta ska hon välja en make, men männen ska stå bakom ett draperi och hon får välja enbart genom att se deras fötter. Hon tar den med de vackraste fötterna i tron att det är Balder men det visar sig vara Njord, havsguden, så fötterna är visserligen rena. Tyvärr trivs de inte tillsammans, hon vill till fjällen, han vill till havet och det hela slutar med skilsmässa.


Nanna är de manliga författarnas ideal, Balders maka, romantisk och vän och troget brister hennes hjärta vid hennes makes dödsbål. Så skulle en kvinna vara!

Saxo Grammaticus var en dansk historiker och han satt i nordost-Danmark och skrev - alltså Skåne, som tillhörde Danmark på den här tiden, som var 1200-tal. Han berättar om gudarna Balderus och Hoterus (latinska vändningar på Balder och Höd eller Höder) som båda älskade Nanna. Balder dräps i striden om henne och Höder får Nanna och blir därmed far till den danska kungaätten.


Sif var gift med Tor, hon hade långt, guldskimrande hår men luras av Loke att klippa sig...eller om han kommer henne så nära att han själv klipper av henne håret.


Idun, föryngrerskan med sina äpplen, rövas bort och gudarna förlorar sin kraft.


Sigyn var Lokes maka och i hans fångenskap sitter hon troget och tar emot giftet från etterormarna som annars skulle ha droppat på honom. Det är inte underligt att båten som fraktar bort avfall från kärnkraftverk idag heter Sigyn...


Den rasistiska mytologin existerar från slutet av 1800-talet fram till andra världskriget. Valkyriorna blev mer krigiska och inte de andeväsen som hämtar krigare från slagfälten. De rustas och drar ut i krigen själva.


Freja är ju kärlekens och stridens gudinna men det innebär inte att hon strider själv, hon drar ut och tillsammans med Oden delar hon de fallna krigarna och tar dem till Valhall.


Gudanamnet Syr har en dubbel betydelse, dels var det en beskyddare av folket men det betydde också sugga, vilket då sågs som en stor, fet modergudinna. Den norske hövdingen Sigurd Syr fick en statyett av en sugga som gåva, en dubbelbetydelse alltså.


De kvinnliga gudinnorna var starka, de var erotiska och de valde själva sin sexualitet och de var självständiga.


I Osebergsgraven i Norge hittade man en völva-stav - fast först trodde man det var ett jaktredskap. Utgrävningar i Barum visade på ett skelett med pil och båge och först efter flera undersökningar insåg man att "mannen/jägaren" fött nio barn. Det var kvinnan från Bäckaskog man hittat.


Modern arkelogi och forskning har verkligen vänt på gamla idéer och föreställningar om manssamhället. Männen var herrar så länge de var hemmavid, men när de var ute på resa tog kvinnorna över. Dock kom männen hem till sist, inte sällan med några nya fruar och då var det bara att hålla sig lugn, och finna sig i sitt öde. Där var faktiskt kristendomen en lättnad för kvinnor som numera får ha sin make för sig själv. Det berättas om drottning Gunhild av Danmark som näpsar sin make vid hans hemkomst och därefter betraktas som ond och trollkunnig och får väldigt dåligt rykte. Så nog var det patriarkaliskt, nog!”


Så långt Britt-Maries föredrag – lägger till några tankar från mig om nordisk mytologi och rasism och nazism…Att se götiska förbundet som en samling nynazister är inte svårt, nationalismen, herrefolket….fast de var inte nya då, de var de första och att använda vår nordiska mytologi för att sprida sådana sjuka idéer kan bara förkastas. Dock måste vi vara medvetna om att detta är vår historia…och med kunskap bekämpa de irrläror som tyvärr är alltför spridda.


Vårt nordiska arv är något helt annat!


Boken:  Nordiska-gudinnor-nytolkningar-av-den-förkristna-mytologin


Och sömmerskan:   Älvahäxan

















Av annelise - 9 oktober 2011 17:06

I Sundsvalls Tidning får tydligen läsare skriva egna artiklar numera - det visste jag inte men blev glad när jag såg det här















Av annelise - 7 oktober 2011 10:05

Eftersom jag numera "jobbar" i en second-hand-butik hittar jag böcker som jag nog aldrig hittat annars. Bland de senaste fynden (10:-) finns boken "Stressen i mitt liv" av Lennart Levi, utgiven 2002. Jag fastnade för dessa ord på omslagets insida:


"Om du har fått in en sten i din sko och stenen skaver foten - då behöver du i första hand varken meditation eller motion. Varken nyandlighet eller aromaterapi. Du behöver snöra upp skon - och ta ut stenen!"


Så är det - jag har under alla mina år som utbränd (snart 20 år, snacka om att fatta långsamt!) envist hävdat att man måste komma åt orsaken till det onda. Jag jobbade i Öviks kommun 1989-1999 och vi fick under ett antal studiedagar höra vad bra vi var, och vad mycket vi kunde klara med en alltmer åtstramad budget. Hjärntvätt....


Under dessa år gick jag in i min första vägg och tyckte nog att det var konstigt att vi skulle klara det som egentligen var fel, i besparingarnas tidevarv? Under min andra utbrändhetsvägg fick jag gå en "kurs" i stresshantering - men kände nej, nej, nej - jag ska inte lära mig hantera stress, jag ska eliminera så mycket stress som möjligt. 


Viss stress är positiv, det vet vi alla, men när det är hela tiden och för mycket då går det inte att hantera längre. Därför tycker jag att man ska välja sina strider och sin stress, i görligaste mån.


Jag la ut ovanstående citat på min status på Facebook och fick följande kommentar av en vän:  "Woow! Var det så enkelt!? hmm... men vad gör man om knuten dragit ihop sig till en hård knöl? Jag menar, jag vill ju inte förstöra skosnöret, Då måste jag ju byta, ju, och dom är ju så dyra..."



Jag tolkar detta som en viss ironi med en viss sanning i - rätta mig om jag har fel. Men visst kan det vara så. Det är svårt att göra sig av med det som man mår dåligt av, det kan vara ett jobb, ett äktenskap och det är inte bara att snöra upp och kasta ut. 


I mitt svar till honom nämner jag den gordiska knuten, som är så hård att den inte går att lösa upp utan man får hugga av den med ett rakt svärdshugg. Så här står det i mitt kära Wikipedia (vad gjorde jag utan Wikipedia?) 


"En gordisk knut är en invecklad uppgift som kan lösas förvånansvärt enkelt genom en drastisk åtgärd.


Enligt en legend fanns i den grekiska staden Godrions tempel en knut som satt på en oxkärra och var så pass komplicerad att ingen förmådde lösa upp den. Den som lyckades lösa knuten skulle enligt en spådom bli herre över Asien. Alexander den store lockades att försöka men misslyckades. Han blev då arg, drog sitt svärd och högg sönder knuten och insåg i samma ögonblick att problemet var löst. En sådan oväntad åtgärd för att lösa ett till synes omöjligt problem kallas därför ibland Alexanderhugg, ett uttryck som används om drastiska, oväntade och oortodoxa lösningar på svåra problem."


Men det är klart, man försöker i många år pillra upp knuten på allehanda sätt, kanske t o m häller olja över och försöker lösa upp den - men ibland måste man kapa....sluta ett jobb, ta ut en skilsmässa, flytta....göra nå´t drastiskt - fast det gör ont.


Intressant är att liknelsen med skoskav återkommer. Det här har jag hittat för ett tag sen - och visst stämmer det lika bra! Det handlar förstås om skor, fötter och den väg vi går i livet......Vet tyvärr inte vem som skrivit det i original...


"SKOSKAV 


Det gör ont att ha skoskav, fastän det inte syns utanpå. När bakkappan på skon får ligga emot hälen för länge och med fel belastning, blir det snart en äcklig blåsa på huden. Ju mer jag går, desto värre blir det.


Men när fötterna ömmar av att skorna klämt, kan man inte bara sluta att gå. Istället får man leta efter någon sorts avlastning. Med enkla plåster blir lindringen oftast marginell, med apotekets dunderplåster går det bättre. Men bäst är ändå att låta hälen vara ifred.


Sandaler som är öppna bak eller väl ingångna skor som inte trycker kan bli lösningen. Skoskav kräver skor som belastar på andra ställen. 


Energiläckage har många likheter med skoskav. Slitenheten syns inte, i alla fall inte vid en hastig titt, men känns för den som har drabbats. Belastningen har varit för hög, nötningen har pågått för länge och man stoppar inte förrän det är för sent. Man vet inte riktigt när det började, men upptäcker skadan när den redan är ett faktum.


Det går inte att ignorera ett skoskav. Visst kan man strunta i det ett slag, men det ger sig inte förrän man gjort något åt det. 


Den som drabbats av energiläckage måste också ändra på förutsättningarna.
Om jag inte kan ha de här skorna, får jag använda andra. Att en del av foten inte klarar mer tryck betyder inte att hela foten är obrukbar. För att kunna begripa vad det är jag fortfarande klarar av, måste jag hitta var min mentala skoskav sitter.


Att vara närvarande kostar sårbarhet.
Att hitta såret gör ont."


Att läka är en process som gör ont, ibland måste man välja bort det man inte mår bra av men kan man  vara säker på att man får något annat istället? Om inte annat så ser man det efteråt.....i backspegeln.




 

Av annelise - 2 oktober 2011 21:30

Jag vet inte vad jag vill!


Jag har velat länge nu - jag har velat hit och dit och jag har velat fel och jag har velat rätt. Men det jag ville blev fel, och det som var fel ville jag inte men jag trodde jag ville?


Men vad vill jag nu?


Bli frisk och pigg - då kanske jag vet vad jag vill. För det jag vill nu kanske jag inte orkar - eller så ger det mig energi så att jag faktiskt både orkar och vill mer!


Vet i alla fall inte vad jag vill - vad vill jag?


Det är utbrändheten - är man deprimerad vill man ingenting, är man utbränd vill man massor men tvingas gång på gång inse att man inte orkar - eller inte ska heller. Det blir för mycket. 


På morgonen vill man ingenting, då är man för trött och värkbruten för att ens orka in i duschen, det tar ett tag att komma sig dit. Frampå mitt på dagen känns det annorlunda igen och man kanske till och med gör något - och hej å hå, på kvällen är man då så himla trött.


Positivt tänkande säger att det jag vill det kan jag - i helsicke heller säger jag. Det är det amerikanska NewAge-stuket som är ytligt och förljuget. En annan sak är att vara optimist och tänka att om jag är pigg i morgon ska jag.....lägga ribban på en vettig nivå, förväntningarna lagom högt och sen lyckas! Det är mycket bättre än att ramla ner i ytterligare ett svart hål för att man inte klarar det man vill. Eller trodde att man ville.


Allt går inte att rå på med tankekraft - däremot kan man rå på hur man handskas med livet. Återkommer när jag vet vad jag vill....


Om jag vill.....kan jag se småtrollen i skogen på kvällen....


 


Presentation


Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen - eller i detta fall - tangentbordet!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards