I höstas var vi på musikal, Ett steg till, Pughs gamla musikal i en uppsättning med elever från Västermalms skola i Sundsvall Dessa elever går på programmet för bl a språkintroduktion. I uppsättningen fanns elever från hela världen, inklusive Sverige som faktiskt ingår i världen och inte bara är en liten självgod plutt längst uppe i norr. 

I musikalen lärde vi känna Bertil, en äldre man som städar på stationen och som är en klok och vänlig vän till de ungdomar som passerar. Bertil spelades av Armin, en grabb från Iran, och det gjorde han med bravur. Musikalen handlar om vänskap....

Här Armins historia... http://www.sn24.se/artikel/snart-utvisas-armin-till-iran (om länken inte verkar fungera - kopiera och klista in den i adressfältet).

Vi kommer nu att göra allt för att denna grabb ska få stanna, han och andra med honom. Det finns ingen anledning att visa ut de som kämpat så länge för att skapa sig ett liv. Det finns ingen anledning att skicka människor mot ett öde värre än vi kan föreställa oss, i vårt "trygga" (?) Sverige!

Skriv på namnlistor, gå med i grupper och ställ upp den dagen vi demonstrerar eller kedjar fast oss nånstans! Det är på gång, ser ni. Inte bara för Armin - för alla!

Berättade jag någonsin om min bil? Nej, jag tror inte det....bara om den gamla Opeln som la av och den Ford Ka jag blev grundlurad på....Men det löste sig till det bästa!

Bara man har TILLIT, så!

Facebook är mitt stora kontaktnät - det är där jag "träffar" mina vänner och bekanta, det som annars inte blir av, hur gärna man än vill. Med åren har det blivit rätt många vänner och i höstas la jag till ännu en, en kvinna jag jobbat med och tyckte om, vi har dessutom liknande intressen inom det andliga. 

Bara några dagar efter att vi hittat varandra skrev jag en statusrad om att jag behövde en bil och hon svarade att hon hade en kompis som skulle sälja sin ögonsten....Kontakten förmedlades och jag var helt klart intresserad. Bilen fanns i Harmånger av alla ställen, några kilometer från den sommarstuga jag delade med min förre man och mina barn i 15 års tid. Jag fick sällskap och skjuts av en god vän, som tillika är en fd pojkvän som dessutom är duktig på bilar. Detta är nu inte en berättelse om mina gamla ex utan om bilar och vänskap.

Kommer ner till Harmånger, hittar denna lilla stuga ute i skogen och börjar titta på bilen. En Suzuki Baleno, lite större än jag tänkt men jag hade inte en tanke på det då. Allt kändes bara så rätt. Denna underbara kvinna som tagit hand om bilen i 11 års tid har skött den som ett barn....tvättat och vaxat och oljat och putsat och framförallt älskat den. Den var nybesiktigad, bromsar och avgassystem var bytt och omskött och pysslad med. Dessutom hade hon en personlig nummerplåt på bilen - den hette TILLIT....

Alla vi som kämpar i motvind i livet vet vad TILLIT betyder....

Hon berättade att hon kvällen innan bett om att en andligt medveten person skulle köpa bilen av henne och där kom jag, svaret på hennes böner. Och bilen var svaret på mina....

Allt var rätt....efter en kort provtur ner till stugan, där jag vände (så fick jag se den igen också), var jag helt säker. Honom ska jag ha! Baleno'n alltså....

Köpet uppgjordes, avslutades och pengar och bil bytte ägare.

Jag försöker sköta om honom, tyvärr är det svårt med tvättning och jag kör på saltiga vägar, men han bor i en carport med motor- och kupévärmare. Han har varit fram och tillbaka till Örnsköldsvik, och till Älgsjö. Han har lastats med hund och med väskor och kassar och smärre möbler och flyttlåder och puttrar troget på, mil efter mil.

Visst är han 15 år gammal men jag hoppas på 15 år till....minst!

Bilden är tagen av förra ägaren, som jag numera också är vän med på Facebook! Ett utmärkt exempel på TILLIT! 

Min förra bil gav jag nästan bort, slumpade bort den till första bästa som ville ta den. Ville inte se den mer. Vill bara ha TILLIT nu :-)

Tänk att få vakna en morgon varm, mjuk och utan värk...

Utsövd

Som det var förr

när man var ung, och sängen var underbar och man inte ville kliva upp alls...

Varmt, mjukt, gosigt...

Inte trött och värkbrutet stapplande mot medicinskåpet...

Kommer du ihåg?