annelise

Direktlänk till inlägg 4 april 2013

Den svaga punkten

Av annelise - 4 april 2013 07:42

Jag har en svag punkt. Mitt huvud, mitt huvud är svagt, min tanke är klen - nej, mitt huvud drabbas av värk, huvudvärk är min svaga punkt.


Hur beskriver jag bäst detta? Migrän och huvudvärk är diagnosen, svår migrän. Jag kommer ihåg min skoltid, främst mellan- och högstadiet då jag oftast kom hem på eftermiddagen med ont i huvudet. På gymnasiet fick jag de första anfallen med aura, som det kallas. Det flimrar och man ser ljusblixtar och sicksackmönster och det är riktigt klassiska migränanfall. Då fick jag den definitiva diagnosen migrän. 


Eftersom det är min svaga punkt får jag alltid migrän om jag är nedsatt på något vis. Förkyld = migrän. Magsjuka = migrän. Baksmälla = migrän. Oavsett orsaken utmynnar allt i migrän. Punkt.


Träning = migrän (ta inte i för mycket!) Trött = migrän. Sömnbrist = migrän, vilket också funkar tvärtom, dvs migrän = sömnbrist. 


Under årens lopp har jag lärt mig vad jag ska undvika, de klassiska choklad-vin-ost.....Nej, men det stämmer inte på mig. Jag KAN äta choklad och ost, jag kan dricka vin utan att få migrän. Däremot får jag migrän ändå, oavsett vad jag äter, dricker eller gör. Det finns inget mönster!


En sak vet jag dock - i perioder utan stress, utan press - då kan jag må riktigt bra. Men det finns inga säkra kort. Tro mig, jag har haft diagnosen i snart 40 år. 


Läget nu är migrän varje natt. Varje natt. Varje natt klockan 03 vaknar jag med migrän. Nej, nu överdriver jag såklart, det kan väl inte vara varje natt? Nej, det händer att jag vaknar utan migrän, någon natt, ibland. Kanske. 


Jag har provat det mesta. Ergotamin, Sumatriptan, alla smärtstillande och "forte"-varianter, betablockerare, naturmediciner, zonterapi, akupunktur, avslappning, sjukgymnastik, träning, meditation, healing, rosenterapi, massage, kinesisk medicin, örter, shamansk healing, osteopati, qi gong, mindfulness, positivt tänkande, affirmationer, vegetarisk kost, fasta, lchf - ja, herregud, kommer inte ihåg allt. 


Vad som hjälper är Treo och Sumatriptan samtidigt. Så det tar jag - varje natt. Ibland kan jag klara mig på en Treo om det "bara" är spänningshuvudvärk. Eller bara - det ligger kvar och molar hela dagen, men jag kan klara det. Följden av allt tablettätande mitt i natten är också urusel sömn, aldrig ostörd, aldrig utvilad, aldrig full tid, så att säga. Sen mår inte kroppen så bra av alla tabletter heller. 


Jag har varit sjukskriven på hel- och deltid, jag har haft anpassade arbetsuppgifter, jag har blivit utskälld, omplacerad och förnedrad. Det tråkigaste är de som faktiskt inte bryr sig om att respektera, att de ska förstå begär jag inte, men acceptera och respektera det jag säger. "Jaja, huvudvärk, det har jag också, men jag tar Alvedon och jobbar ändå, jag". "Förstår inte att du har det så här, du har det väl inte värre än nån annan?"  En sjukgymnast tyckte jag skulle skylla mig själv eftersom jag spände mig så...


Mycket av smärtan kommer från nacken, men någon vidare utredning kostar de inte på mig. Ingen neurolog, ingen magnetröntgen eller nåt annat. Jag ramlade på nacken när jag var 6 år, men det ska inte påverka nu, säger de. Jag hör andra som får utredningar, men inte jag. Är jag en SVBK bara.... ingen att bry sig om? Senaste förslaget var en psykolog. Tack....


Många välmenta råd har jag fått, många har jag följt men inget har liksom räckt ända fram. Migrän, har jag fått höra, det finns i släkten - ALLA kvinnor i släkten har det. Jaha, men måste jag ha det bara därför då? Nej, egentligen inte, men nu är det så.


Efter ett antal år lär man sig att man får migrän oavsett. Teater, bio, fester, möten - migrän dagen efter. Till slut inser man att antingen får man undvika ALLT, eller göra det ändå - jo, för migrän, det får man! Men jag får migrän även om jag inte gör något också, så... det gäller att sovra! Och veta att man får betala priset och avgöra om det är värt det.


Migrän är handikappande..... Jag vill inte att man underskattar det, jag vill att man tar det på allvar. Det är inte "bara" huvudvärk. 


Alltså lever jag med det, jag handskas med det och hanterar det. Det måste man. Jag tar mina tabletter och lever mitt liv. Jag har ett jobb jag trivs med nu och vill verkligen klara det. Jag har fritidsintressen som teater och berättande. Jag har vänner och familj. Jodå, det kunde vara värre, som mycket riktigt påpekas. Men det kunde också vara bättre, det vore skönt att vakna utsövd och utan värk ibland åtminstone. 


Jag lever mitt i smärta. Jag klagar och gnäller och suckar och kan nog vara jobbig att höra ibland. Men jag lever i det, jag handskas med det på mitt sätt. Jag har inte gett upp, inte än. Jag försöker och jag kämpar och jag vill...... Men det kostar.....


Idag ligger min mor på operation och får en ny hötled.


Idag begraver en vän sin sjuårige son som omkom i en olycka hemma i trädgården. 


Allt är relativt. 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av annelise - 6 september 2016 19:33


Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

Av annelise - 28 februari 2016 16:54


  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

Av annelise - 13 oktober 2015 08:09


  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Av annelise - 21 mars 2015 10:41


Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

Av annelise - 22 januari 2015 10:16


I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...

Presentation


Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen - eller i detta fall - tangentbordet!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards