annelise

Alla inlägg under september 2013

Av annelise - 28 september 2013 18:57

Till en pannkaka går det 14 ägg?

 

Det är klart det gör – om man gör en väldigt stor pannkaka, eller om man råkar tycka om pannkakor som smakar som omelett eller äggstanning. För all del….


Jag brukade ha 3 ägg i pannkaka som räcker till 3 personer, dvs ungarna och jag, på den tiden de bodde hemma. Tunnpannkaka var förstås favoriten men även ugnspannkaka, med majs eller riven morot i gick hem.


Min son älskade pannkaka, det gör han fortfarande. Han sa en gång att det gör inget om man dör och kommer till himlen bara man får mammas pannkaka – det är väl bra betyg!


Jag tror också pannkaka var det han först lärde sig tillaga på egen hand. Jag ringde en gång och var tvungen att prata lite allvar och fick senare höra att jag stört mitt i pannkakstillverkningen som för honom blivit helig och nästan meditativt.


Numera gör jag sällan pannkaka, jag själv tycker inte det är mat. När jag var barn var det alltid soppa först, sen pannkaka eller plättar och då funkar det, nåt salt vill jag ha, om så bara en ostmacka. Fläskpannkaka är förstås det ultimata. Både salt och degigt och så lingonsylt till.


Nu blev jag nästan hungrig igen.


Och precis så här ska det se ut.... 

 

 



Av annelise - 22 september 2013 16:25

Det är svart och vitt med fläckar av rött

 

Ja, det kan man undra. Hade en massa funderingar på – ja - livet kanske, svart eller vitt – inga gråzoner eller kompromisser. Fläckar av rött, av kärlek och känslor, av blod och eld.


Lammen som föds i april, de kan vara svarta eller vita och med fläckar av rött från mammas blod. Svart och vit är Ginny, och Ull, den ena lillkatten – men inte vill man direkt framkalla röda fläckar på dem.


Det var en knepig utmaning , minsann…. men så slog det mig… balans!


Svart/vitt, yin/yang, mörker/ljus, manligt och kvinnligt…. och vilken dag passar bättre att skriva om balans än idag – höstdagjämningen ( i alla fall på norra halvklotet). Dag och natt är lika långa, allt står stilla och väger. Mörkret tar över och naturen går in i stillhet.


Astrologiskt går vi in i soltecknet Vågen.  Personer födda i detta tecken eftersträvar balans, och tenderar att noggrant väga både för och emot.


Just nu ska vi själva känna in balansen i oss.

 


Wikipedia:

”Dagjämningarna inträffar mellan vinter- och sommarsolstånden och innebär att dag och natt är ungefär lika långa. Meteorologiskt har de ingen speciell betydelse.

 

Höstblot eller höstdagjämningsblot är ett blot inom nordisk religion, vilket firas vid höstdagjämningen i slutet av september för att ta farväl av det ljusa halvåret och hälsa mörkrets och höstens ankomst. Höstblotet kan riktas till Sunna, Oden eller Freja. Kombineras höstblotet med ett skördeblot kan man även rikta sig till skördegudar som Frej och Tor för att tacka för det som varit.” 

 


Det är 6 veckor till allhelgonahelgen, Samhain, och 12 veckor till vintersolståndet – sen vänder det igen.


Svart och vitt i total balans. Röda fläckar i naturen, löv och svampar. Det är vackert, det är stilla, det är återhämtning.


 




Av annelise - 21 september 2013 09:21

Dit vill jag åka fast jag vet att det antagligen inte kommer att ske


Även för en pessimist som jag låter detta lite väl pessimistiskt…. Men då säger jag så här – jag skulle vilja åka till stugan nu och det vet jag kommer inte att ske! Förpliktelser och smärtrehab på måndag lägger stora käppar i det hjulet. Men om ett par veckor bär det iväg!


Och apropå pessimister – för mig är det att vara beredd på det värsta, inte att vänta sig det värsta för det gör jag inte.


Om jag då kopplar tillbaka det till stugan – värsta scenariot där är att vi helt enkelt inte hinner upp i höst innan halka, is och snö. Vad gör jag då? Jag kan be grannen gå och titta till, jag kan helt enkelt strunta i att trallen ligger ute, den får väl ligga ute en vinter då, det gör inte sååå mycket. Borden står under tak på verandan, tar ingen skada. Flaggan hänger ute, det är väl bara trevligt det?


Hade tänkt ta hem och tvätta gardiner mm – det kan jag göra på första vårturen. Se där, så talar en sann pessimist som har vissa optimistiska drag ändå, tydligen   


I övrigt händer det numera att jag faktiskt sover hela nätter utan huvudvärk – bara en så’n sak och jag gläds varje morgon jag får vakna så. Men oj, vad trött jag är… det kommer liksom efter, som Arboga-ölet en gång gjorde.  Behövs nog många sådana nätter innan tanten är i fas.


 


Av annelise - 19 september 2013 09:10

 

 

 

 

Gudinna och gud, jag bekänner inför er att jag inte haft tillräcklig tro på mina egna möjligheter, att jag i tankar, ord och gärningar visat förakt för mig själv och min förmåga.

 

Jag har inte älskat mig själv lika mycket som jag älskat andra, inte min kropp, inte min förmåga, inte mitt eget sätt att vara.

 

Jag har låtit andra styra mitt liv, jag har trott mera på andras värderingar än mina egna. Jag har låtit människor förtrycka mig utan att säga ifrån.

 

Jag bekänner att jag inte sträckt på mig i min fulla förmåga, att jag varit rädd för att ta strid i rättfärdig sak, att jag böjt mig för att slippa bråk.

 

Jag bekänner att jag inte vågat visa hur duktig jag är, inte vågat vara så duktig som jag kan.

 

Förlåt mig mitt självförakt, upprätta mig. Ge mig tro på mig själv och kärlek till mig själv.

 

Tack!

 

 

Författare okänd?

Av annelise - 18 september 2013 18:21

I mitt nästa liv vill jag återfödas som…


….mig själv för jag är så jävla bra.


Nej, men som mig själv med alla de erfarenheter jag gjort i detta liv. Det vore nåt! Då vet jag en hel del saker jag skulle göra annorlunda, och en hel del jag inte skulle göra alls men framförallt en hel del jag skulle göra betydligt mer av!

För det första skulle jag bli bättre på att säga ifrån och stå upp för mig själv. Då kanske jag inte skulle behöva bränna ut mig flera gånger på att vara duktig flicka. Ställa upp för andra in absurdum och helt glömma mig själv. Inte orkar jag hjälpa andra om jag inte mår bra själv!


För det andra skulle jag inte alls lyssna på andra så mycket, bara i relevanta fall. Överhuvudtaget tänka mer själv, lyssna till mig själv och mitt inre så att jag inte går på så mycket dumheter.


För det tredje skulle jag sköta ekonomin bättre, vilket egentligen borde gå av sig själv om jag följer det första och det andra, för då behöver jag inte bli utbränd och sjukskriven och då behöver jag inte oroa mig för ekonomin och låna pengar till bilar och annat.


För det fjärde, om jag skulle behöva skilja mig så ska jag utgå från det första – stå upp för mig själv och inte låta mig blåsas på bodelningen.


För det femte skulle jag värdera mig själv bättre, i relationer och i arbete och fritid.


För det sjätte skulle jag göra mer kreativa saker överhuvudtaget. Skriva mer, berätta mer, spela teater mer och kanske sjunga mer, t o m måla lite mer. Allt som jag tycker är kul och som fått stå tillbaka nu.


För det sjunde skulle jag läsa igenom allt en gång till och inse att det inte är försent…..


   

 

Och vi ska minnas Kristian Gidlund... http://ikroppenmin.blogspot.se/?spref=fb

Av annelise - 10 september 2013 21:45

...blir det ingen utmaning. Nej, för jag fick en mycket bättre idé själv. Visserligen en gammal käpphäst, men ack så skön att få skriva om....


Lyssnade på Sveriges Radios app i går morse,” Kropp och Själ”. Programmet handlar om pessimister och optimister, och det hela gick ut på att pessimister faktiskt behövs. ”Rädda pessimisten” var programrubriken och nu, nu får jag vatten på min kvarn igen! Hurra – det ÄR inte bra att vara överdrivet optimistisk och affirmera framgångar hela tiden – det här har jag skrivit om förut men jag blir så glad när någon tycker som jag.


”De senaste årtiondena har vi matats med positivt tänkande. En tredjedel av bokförsäljningens topplistor består av självhjälpsböcker som ska få oss att bli lyckliga, lyckade och optimistiska. Men nu kommer motbud, ny forskning visar att pessimister lever längre än optimister. En arbetsgrupp utan pessimister riskerar att ta ogenomtänkta beslut, menar psykologer.

 

Intressant också att det sägs att med fler pessimister skulle det inte finnas så många krig. Jo, för optimister slår ofta och gärna över till övermod och ren dumdristighet och startar gärna en fight eftersom de är så totalt övertygade om att det kommer att gå bra – för dem alltså.


Jomen, det ordnar sig alltid, säger man. Det löser sig, det går bra… Jag hade en arbetskamrat en gång som alltid sa så. I hastigheten märkte hon aldrig att det var någon annan som ordnade, löste och fixade allt. Hon trodde nog att det fanns en liten tomte på skolan.


Jag kanske är pessimist, eller realist vill jag hellre säga. Jag är hellre förberedd på att det kan gå åt skogen, och har en (eller några) reservplaner, än för höga förväntningar och stor risk för besvikelse och nederlag. Håller ryggen fri, så att säga…


För ett antal år sedan när jag var på Österåsens Hälsohem berättade en farbror där om en upplevelse han hade under en ledd meditation. Han skulle slappna av och föreställa sig en solnedgång och ordet ”lugn” vilket fungerade alldeles utmärkt men när han sitter där och mediterar kliver plötsligt en ko fram och går sakta över himlen medan ett ord formar sig mot den röda bakgrunden - KO-LUGN!


Kom att tänka på det när man i programmet kom in på uttrycket ”stoiskt lugn” – nu var det ju en ko och inte ett sto – men just lugn… Jag fick veta att stoicism faktiskt var en filosofisk riktning i det antika Grekland.


Stoisk: lugn och behärskad under påfrestning; självbehärskad, ståndaktig, karaktärsstark, t ex ”Han lyssnade på kritiken med stoiskt lugn.” Stoisk härstammar från stoicismen, en filosofisk riktning i det antika Grekland som bland annat ansåg att man ska sträva efter att fullständigt behärska de onda störningarna i själslivet. ” - Wictionary


” Någon som är stoisk tar det lugnt i alla lägen. Som är orubbligt lugn och självbehärskad, helt enkelt. Människor som är på det viset kallar vi följaktligen för stoiker. Men en stoisk person kan också vara någon som tillhör en viss filosofisk skola…. Stoiker kommer av grekiskans stoikos, med samma betydelse. Ordet kommer från stoa, och den egentliga innebörden är pelargång. Det sägs nämligen att den filosofiska skolans medlemmar brukade samlas vid en brokig pelargång i anslutning till torget i Aten.” - Hämtat från Gefle Dagblad


Skådespelerskan Ann Petrén intervjuades i programmet och hon berättar bl a att hon känner motstånd inför varje föreställning, hur hyllad hon än blir… ”Det går bra när det hela är igång men fram till dess”…. och där känner jag likadant. Inför mina små blygsamma framträdanden tänker jag varje gång – vad fan håller jag på med? Se där en likhet mellan två skådespelerskor ;-) ! Men det går oftast bra, det gör det – och då blir glädjen ännu större. För tänk om jag väntar mig det bästa hela tiden och så får jag inte det? Hur mår jag då?

 

Ett klipp från en av de mest pessimistiska underbara norrlänningar jag vet… Men om man då är realist så gör det inget om man faktiskt hamnar i Hudiksvall för det är en trevlig stad det med!


 


Av annelise - 8 september 2013 16:31

Se filmen om Stenstan  här

Presentation


Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen - eller i detta fall - tangentbordet!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards