Behövde ni ens fråga?

Stora boken om....

Eller...

....for dummies

Boken om mitt liv föreligger endast IRL och pågår för fullt och ingen vet hur den slutar. Jo, jag lär väl dö som alla andra, min kropp i alla fall medan själen glatt och nyfiket vandrar vidare.

Inga problem där...men hur, och fram till dess?

Det har varit mycket död och elände i höst. Flera av mina vänner har förlorat en förälder, dessutom under inte helt vanliga omständigheter.

Boken om ditt liv skrivs hela tiden – och man kan välja vad som står i den.

Det finns en film som heter The Bucket List – där två gubbar skriver en lista på 100 saker de vill hinna göra innan de dör. Man kan också skriva sin egen dödsruna – vad ska stå i tidningen när jag är borta?

Min kompis farfar la sig på kökssoffan när han pensionerades för han tyckte livet var ändå inget att ha när han inte fick jobba längre – så han inväntade döden i stort sett. Kruxet var att han inte räknat med att leva tills han blev över 90 bast.

Så kan det gå...

Kontentan är – lev livet nu, medan du har det.... och skriv gärna en bok!

Som jag tidigare berättat är andevärlden en verklighet för mig. Jag vet att den finns och jag vet att det finns medium som kan förmedla budskap oss emellan. Dock finns otaliga oseriösa, vad jag vill kalla ”mediala missbrukare”, som skamlöst utnyttjar människor i sorg eller livskriser för att tjäna pengar eller för att få uppmärksamhet och i förlängningen – makt.

Det finns också en gråzon däremellan med folk som själva tror på det de gör men ändå förmedlar rena struntet – dessutom på ett oetiskt och omoraliskt sett.

Följande skrev jag som inlägg i en grupp på Facebook härförleden och fick bra respons:

”Jag har många gånger tänkt att vi som lägger tarot eller ger healing mm, har ett enormt ansvar gentemot våra ”klienter” – vad vi får fram och vad som kommer upp hos dem – hur hanterar vi det? Klarar vi av om nå’n bryter ihop, om gamla känslor kommer fram och en kris uppstår?

Kom att tänka på detta när jag lyssnade på ett gammalt P1-program i morse, Kropp och Själ, som handlade om biverkningar av terapi. Det som avhandlades i programmet var sjukvårdens terapi, speciellt i grupp där folk fått svåra trauman och psykoser av att rota i gamla händelser. Med rätt ledare och rätt handledning kan man handskas med det. Men kan vi? 

Det kan ju likaväl hända oss, en tarot-läggning, en healing-session, väcker något och klienten går djupt in i sitt liv och sina känslor. Extremt farligt enligt mig, och ett enormt ansvar vi tar. Veckoslutskurser där man ”öppnar upp” och kommer hem fylld av alla häftiga upplevelser och börjar ”hjälpa” folk till höger och vänster – är det bra? Eller behöver man en längre utbildning där man utvecklar sin medialitet och förmågan att hantera vad som än händer? Eller är det de självlärda med vanligt sans och vett som klarar det här?

Det är inte bara att ”se” hela släkten på besök. Tänk om pappan kommer till en flicka som varit utsatt för incest och minnena kommer tillbaka….. Jag vet inte? Jag känner bara att jag/man måste tänka sig väldigt noga för…”

Här vill jag också citera min vän Annika Oona Adriansson, en väldigt klok kvinna som jobbat medialt i många år:

”….Jag är med i ca 10 grupper inom andlighet och det jag läser där är skrämmande, ja rent ut sagt farligt ibland. Många lägger ut fotografier på barn, hus, djur osv och frågar "är det någon som ser något här" och de mest idiotiska, felaktiga, flummiga och ibland farliga svar. Detta sker utan någon som helst urskiljning. 

Ibland ser man foton på lite utav varje med s.k orber, rök, dimma, ljusstreck, skuggor mm och ALLA bara vet att det är andar som framträder och det tolkas hej vilt om allt man "ser" och det händer att ibland så är det farligt, ont, negativt också...det finns ingen som helst urskiljning där heller. 

Sedan har vi alla dom som ska skicka olika typer av healing, healing med de mest konstiga namn och ännu underligare förklaring om dessa "energier" som ska fixa allt i livet. Eller de som sitter hemma och trumma ut kraft till alla i gruppen? Har inte alla dessa människor som erbjuder detta någon som helst form av sunt förnuft? 

Jag tycker att det hemskt och ibland har jag försökt att lägga in lite tankar och idéer om vad det kan vara istället, en naturlig förklaring men se det går inte...då blir inläggen borttagna eller så blir man mer eller mindre ifrågasatt, kallad skeptiker osv. 

För att inte tala om alla de som vill ha gratisråd, gratissittning, gratis....jag ger gärna det över nätet men ibland så undrar man hur mycket kunskap det finns hos dem som erbjuder detta? Jag såg ett inlägg där en person ansåg att "ja din mamma ska dö snart, de kallar på henne från andevärlden" det är ju horribelt. 

Eller den som lagt in en bild på en bebis och fick till svar, "detta barn är väldigt sjukt" 
Eller bilden på ett rum, där svaret blev, "här är det mycket ondska och farliga andar" 

Tycker ni att det är så här som andlighet och medialitet ska presenteras? Jag tycker inte det....självutnämnda "medium" kan ju verkligen ställa till det. Jag tycker även att det är respektlöst och förmodligen en massa egon som gör att dessa personer måste agera som allvetare och inte gillar att bli emotsagda.”

Så långt Oona. Det senaste jag läste om i Facebookgruppen var detta erbjudande –

”Drömmar – 400kr för 8h (Jag drömmer om ditt förflutna eller din framtid)”

Vilken affärsidé! Men snälla – använd huvudet!  Hur dumt får det bli innan vi reagerar?

Det dräller in kommentarer om hur viktigt detta är – att få bort bottenskrapet av oseriösa utövare av allsköns märkliga behandlingar, och metoder. Jag ställer mig på barrikaderna med er andra!

Till sist vill jag dela med mig ett upprop av Elisbeth Lannge – ja, det är långt att läsa men om du själv jobbar som medium eller om du funderar på att anlita ett så tycker jag du ska kämpa dig igenom. Med det här vill jag visa att vi är många som faktiskt jobbar på ett seriöst, moraliskt och etiskt sätt med en djup önskan att faktiskt hjälpa människor.

Elisabeth Lannge har jobbat som medium sen 80-talet och har skrivit böcker och även medverkat i Det Okända – själv gillar jag inte det programmet som jag ser som spekulativt men det hindrar ju inte att medverkande medium är helt seriösa.

Seriös verkar vara ett återkommande ord idag…. Så här skriver i alla fall Elisabeth Lannge:

”Jag skulle önska, att det fanns etiska regler för mediala utövare. Det erbjuds väldigt mycket saker, varor som tjänster, ibland i mina ögon mycket egendomliga sådana, som säljs utan varken arbetsbeskrivning eller garanti. Innan någon tar initiativet, skeptiker som exempel, för att försöka få delar av genren förbjudna vore det kanske av värde att alla utövare själva såg över verksamheten och tog sig en funderare över om det är ok som det är idag. 

Jag ger här några förslag som ni mer än gärna får ha åsikter kring och ge er syn på saken. Kanske ni tycker att inget behöver förändras, ja då kan ni även skriva det men ge gärna en förklaring till varför.

1. Alla erbjudanden på hemsidorna av varor och tjänster borde erbjudas med en form av garanti, om kunden inte är nöjd pengarna åter eller löfte om ett kostnadsfritt återbesök. De som arbetar utan ersättning skulle erbjuda detsamma, ett återbesök inom en snar framtid. Ingen skulle heller erbjuda sina produkter med påståenden att de innehåller universums läkande energier, påskyndande av andlig utveckling, löfte om universums skydd osv utan att i så fall berätta hur det skulle fungera. Det skulle också finnas en beskrivning av dom som säljer energitvålar, änglaessenser osv hur de fungerar och vad de innehåller. 

En arbetsbeskrivning över vad tjänsterna innehåller så kunderna vet vad dom kan förvänta sig och förstås vad dom betalar för. 

2. Alla som besöker en medial utövare skulle garanteras en telefontid någon vecka efter besöket, om de så önskar, för ett samtal om de frågeställningar som väckts under besöket. En uppföljning. Idag är det så att folk klagar över att det är svårt få en pratstund med mediumet för en uppföljning. Undantag finns givetvis. 

3. Det skulle finnas ett Etiskt råd för kunderna att vända sig till för att dels få namn på seriösa utövare samt få möjlighet att få diskutera kring något de reagerat över under ett mediumbesök. Alla har inte kurage nog att vända sig direkt till den de besökt.

4. Alla medium borde ha utbildning i sorgebearbetning och minst en grundkurs i psykologi, varav det sistnämnda även borde gälla samtliga mediala utövare. 

5. Alla mediumutbildare borde ha ett nätverk av psykologer och samtalsterapeuter, kanske psykiatriker, präster eller diakonissor att dels anlita under utbildningen men även för de nykläckta mediumen att kunna ta hjälp av. Medium är nog det enda yrket som handhar människor i sorg utan att ha adekvat utbildning. Numer leker en del medium även terapeuter utan att ha en plan för hur de ska följa upp sina kunder, vilket är alldeles galet. En människa i kris behöver fortsatt stöd, det räcker inte med ett besök. Dessutom behövs det journaler vilket icke är tillåtet att upprätta för vem som helst. Så hur löser man ett sådant problem?

6. Ett medium ska aldrig tala om död och olyckor. Ska gälla alla mediala utövare.

7. Avhålla sig från att säga att ”så här är det” utan att kunna garantera det. 

8. Ett medium ska inte påstå sig veta allt ej heller låta påskina att de vet något de omöjligt kan veta.

9. Ett medium ska inte ställa frågor och avhålla sig från Barnumuttalanden, kunna skilja på olika arbetssätt, vara insatt i telepati, psykometri, avläsning av energier, psi-spår, RV-Remote Viewing allt i akt och mening att kunna ge genomtänkta svar på de frågor som kunden kan ställa. 

10. Ersättningen ska vara rimlig och inte jämförbar med yrken med många års utbildning. Man ska heller inte jämföra sig med läkare, psykologer och psykoterapeuter vilket man kan se att vissa gör. Dessa har för det första lång och omfattande utbildning men även arbetar de under helt andra premisser än vad mediala utövare gör. De har ansvarsförsäkring men även kan de bli straffade vid felbehandlingar. Medium kan enbart bli straffade för medvetet bedrägeri om någon har modet att anmäla vederbörande.”