Häromdagen när jag var ute och gick med hunden såg jag på håll två småkillar som cyklade runt, runt. Ett par andra cyklister fick tvärnita för ungarna svängde rakt ut utan att se sig för. (Det påminde förresten om när dottern gick i skidskola i fjällen och fick ha en väst där det stod "Se upp, plötsligt svänger jag"....)

När jag kom närmare såg jag att killarna hittat två vattenpölar som de cyklade igenom, och vände sig sedan om för att se de blöta spåren efter däcken. Vad roligt de hade! Skrattade och svängde och igenom pölarna igen... fram och tillbaka, runt, runt. Jag gick förbi dem och höll hunden kort. På håll hörde jag rop och det var deras mammor som ropade in dem. Plötsligt var det roliga slut. Grabbarna cyklade fram till mammorna och nu skulle de hem och fika. Neeeeej! Den ene grabben började gråta och grät hela vägen uppför backen, men trampade på, det gjorde han. Tills han var nästan längst upp då han vände och susade utför igen. Hej vad det gick! Roligt igen!

Han hade dock inte gjort en ordentlig konsekvensanalys och jag undrar hur han reagerade när han insåg att han måste hela vägen upp igen.

Den andre grabben ville tillbaka till pölarna men blev plötsligt jättetrött. Oj, vad trött han var.... Oooorkar inte cykla, mamma... Men det är lika jobbgt att cykla genom pölarna, sa den pedagogiska mamman. Ha! Icke då, det var sååå jobbigt att cykla och minst lika jobbigt att gå - fast fikat väntade därhemma. 

Vid det här laget hade jag hunnit förbi och hörde inte mer. Jo, jag hörde den ene pojkens gråt.... 

Stackars barn - men så där är det i livet. Så länge det är roligt orkar man... Det är kämpigt uppför men går lätt utför. Kanske man skulle ha stannat på toppen? Där det var bra... men det är ju roligt med vinden i håret också.

Nå'n dag här zappade jag förbi nåt sånt där amerikanskt "Funniest Home Videos" och man hade filmat en liten pojke och hans pappa som hade tagit hans näsa och låtsades nu äta upp den. Men pojken var jätteledsen! Jävla idiotpappa - skulle det vara kul det? Och idioten skickar in det till en tv-kanal och alla skrattar....

Usch, vad beklämd jag blev. Gillar inte såna däringa program, och brukar inte se dem heller men nu råkade jag fastna för den lilla ledsna grabben. 

Äsch, asch, usch..... 

Dagens utmaning är Det värsta jag tillverkat

Ja, en och annan misslyckad kaka har det väl blivit och nån misslyckad maträtt som mina barn tvingats äta upp. Jag gjorde ett misslyckat skåp i slöjden en gång, men det var lärarens fel, som inte hade mätt riktigt. Men det värsta? 

Jag vet inte.... tror inte jag tillverkat så mycket i mina dagar.

I påskas var vi i stugan, sonen och jag.... i april och det kändes så skönt att hela sommaren ligger framför oss.... Den här bilden togs i fjol, i maj när vi var upp första gången. Det såg ungefär likadant ut nu, det har varit så lite snö i vinter att våren är tidig. Men det blåste kallt och vi for hem lite tidigare. 

Idag är det första maj. Mamma ligger på sjukhus och blir äntligen utredd för sin ryggskada som vårdcentralen ignorerat i ett halvår nu. Hade inte jag åkt med henne till akuten efter tre veckor hade hon väl inte varit röntgad ännu. När hon kände att det hände något och blev värre och ville ha en ny röntgen struntade de i henne igen. Närjag rev i åt läkaren frågade hon om jag hade några förslag.

Jag undrar varför man ska vända sig till vårdcentralerna när de ändå inte gör något? Inte konstigt att akuten blir överbelastad. 

Nu hoppas jag att MR och CT inte visar nåt allvarligt och att de kan smärtlindra min mamma ordentligt.