När jag var liten såg vi inga invandrare eller ”folk med utländsk härkomst”. Jag hade en klasskompis vars mamma var frånskild och omgift och min kompis hade alltså en styvpappa vilket var det mest exotiska i min uppväxt. Dessutom körde han taxi och det var jättespännande för om nå’n gång min pappa beställde taxi, då kunde jag hänga i fönstret och se om det var min kompis styvpappa som körde.

I ”Min skattkammare” fanns berättelsen om ”Lille Svarte Sambo” som bodde i en hydda på en strand i Afrika där solen alltid sken. Det var mest ett konstaterande, jaha, det finns folk som har det så.

Jag har nog fått en bra uppfostran för jag har aldrig haft tanken att folk skulle vara speciellt olika. Nu fanns det knappt färgade människor i en liten norrländsk småstad på 60-talet, men ändå….

I tonåren vaknade jag upp när jag började höra konstiga uttalanden, påståenden och kommentarer om utlänningar i Sverige. Kommentarer om invandrare, arbetare, om kvinnor – i min oskyldiga värld förekom inga skillnader. Jag förstod ingenting men verkligheten kom snabbt ifatt mig – jodå, det fanns folk som verkligen tyckte så här.

Men varför då?

På den här tiden levde man i en ”Onkel Tom” - ”Gissa vem som kommer på middag”-värld. Ett ”pittoreskt inslag i gatubilden”, vitsar och skämt om han på jobbet som kom från Afrika men det måste ligga rätt nära ändå, för han cyklar varje dag….

Alla dessa – som vi tyckte - oskyldiga skämt var inte oskyldiga. För många var det allvar och dessa personer ville inte ha främmande folkslag i Sverige.

Nu är det allvar…

Det är kränkande att säga negerboll. Jag har alltid sagt negerboll och aldrig lagt en enda värdering i det, för mig är det ett gott bakverk, en godbit till kaffet. Men är det så att andra upplever det kränkande så säger jag det inte. Jag säger inte n-ordet, jag använder inga värderande uttryck. Tror jag? För det är svårt att veta men för mig handlar det inte om politisk korrekthet, det handlar om vanlig hyfs och hänsyn mot andra människor. Jag går inte fram till en främmande människa och säger ”tjockis” hur fet människan än må vara. Jag använder inte ord som ”rödtott”, ”glasögonorm” eller andra liknande tillmälen.

Jag vill själv inte bli värderad efter mitt utseende. I min oskuld har jag ibland frågat folk med främmande utseende var de kommer ifrån, av rent intresse för en annan kultur. Jag har nu förstått att inte göra det, många är födda i Sverige och lika svenska som jag.

Sanningen ligger inte hos den som säger det. Det är inte jag som avgör hur folk reagerar på det jag säger. Jag får tänka mig för helt enkelt. Jo, för jag tycker alla ska få leva på jorden, alla är välkomna till Sverige.

Och säger jag fel nå’n gång, så rätta mig och döm mig inte heller i er tur, det är inte alltid så enkelt. Jag försöker faktiskt <3