När jag var liten såg vi inga invandrare eller ”folk med utländsk härkomst”. Jag hade en klasskompis vars mamma var frånskild och omgift och min kompis hade alltså en styvpappa vilket var det mest exotiska i min uppväxt. Dessutom körde han taxi och det var jättespännande för om nå’n gång min pappa beställde taxi, då kunde jag hänga i fönstret och se om det var min kompis styvpappa som körde.

I ”Min skattkammare” fanns berättelsen om ”Lille Svarte Sambo” som bodde i en hydda på en strand i Afrika där solen alltid sken. Det var mest ett konstaterande, jaha, det finns folk som har det så.

Jag har nog fått en bra uppfostran för jag har aldrig haft tanken att folk skulle vara speciellt olika. Nu fanns det knappt färgade människor i en liten norrländsk småstad på 60-talet, men ändå….

I tonåren vaknade jag upp när jag började höra konstiga uttalanden, påståenden och kommentarer om utlänningar i Sverige. Kommentarer om invandrare, arbetare, om kvinnor – i min oskyldiga värld förekom inga skillnader. Jag förstod ingenting men verkligheten kom snabbt ifatt mig – jodå, det fanns folk som verkligen tyckte så här.

Men varför då?

På den här tiden levde man i en ”Onkel Tom” - ”Gissa vem som kommer på middag”-värld. Ett ”pittoreskt inslag i gatubilden”, vitsar och skämt om han på jobbet som kom från Afrika men det måste ligga rätt nära ändå, för han cyklar varje dag….

Alla dessa – som vi tyckte - oskyldiga skämt var inte oskyldiga. För många var det allvar och dessa personer ville inte ha främmande folkslag i Sverige.

Nu är det allvar…

Det är kränkande att säga negerboll. Jag har alltid sagt negerboll och aldrig lagt en enda värdering i det, för mig är det ett gott bakverk, en godbit till kaffet. Men är det så att andra upplever det kränkande så säger jag det inte. Jag säger inte n-ordet, jag använder inga värderande uttryck. Tror jag? För det är svårt att veta men för mig handlar det inte om politisk korrekthet, det handlar om vanlig hyfs och hänsyn mot andra människor. Jag går inte fram till en främmande människa och säger ”tjockis” hur fet människan än må vara. Jag använder inte ord som ”rödtott”, ”glasögonorm” eller andra liknande tillmälen.

Jag vill själv inte bli värderad efter mitt utseende. I min oskuld har jag ibland frågat folk med främmande utseende var de kommer ifrån, av rent intresse för en annan kultur. Jag har nu förstått att inte göra det, många är födda i Sverige och lika svenska som jag.

Sanningen ligger inte hos den som säger det. Det är inte jag som avgör hur folk reagerar på det jag säger. Jag får tänka mig för helt enkelt. Jo, för jag tycker alla ska få leva på jorden, alla är välkomna till Sverige.

Och säger jag fel nå’n gång, så rätta mig och döm mig inte heller i er tur, det är inte alltid så enkelt. Jag försöker faktiskt <3

 

Lie

22 juni 2014 10:33

Ja, det är lätt att ta för givet att alla människor respekterar andra och att alla har en god värdegrund... men jag vaknade också upp och såg att vi har "hatare" ibland oss. Okunskap, osäkerhet och egoism... vi får hjälpas åt att höja medvetandegraden, t.ex genom såna här bra blogginlägg :)

http://blogg.fylgja.net

annelise

22 juni 2014 15:31

Tack Lie :-)

 

anna-lena

22 juni 2014 21:25

Bra skrivet. Vi måste också bemöta kommentarer som ger uttryck för diskriminering och kränkande behandling. Vare sig det gäller hudfärg eller annat. Vi måste visa och vi måste våga.

http://mammselen.blogg.se

 

natalia

27 juli 2014 21:43

Skulle vara jättesnällt om du kunde gå in på min blogg o skriva vad du helst läser på en blogg!

Kramar <3

Fint skrivet!

http://nattis98.bloggplatsen.se

annelise

29 juli 2014 11:01

Jag läser just inga andra bloggar, bara några vänner till mig. Tycker mest om att skriva själv! Tack för beröm och lycka till!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...