Julbakade med mina vuxna barn igår och vi kom fram till att pepparkakor är bland det mest politiskt korrekta man kan baka. Förutsatt att man har ett antal olika formar... Våra har funnits med sen jag var barn, i tidernas begynnelse, när ännu dinosaurierna vandrade på jorden. Nej, men 1950-talet i alla fall.

Okej, häng nu inte upp er på de sneda, mulliga formerna - äro inte vi alla lite mulliga och sneda numera?  Färgen - allt från ljust brunt till nästan svart. Och det är ju bara utanpå, de smakar alla lika gott. Och handen på hjärtat - vi vill alla vara bruna. Solarier, utomlands, brun-utan-sol, spray-tan. Utsidan, ytan....inuti äro vi alla lika. 

Vi börjar med stjärnan, som är en form de flesta har. Vår är femuddig och den går att använda som Betlehems stjärna, men också som pentagram - t o m inverterat om man så vill. 

Halvmånen kanske inte är så vanlig, men den får stå för islam som är en världsreligion. Månen är också en himlakropp som påverkar oss, i gammal folktro mest negativt - mångalen kunde man bli! Halvmånen kanske då kan stå för balans, mittemellan ny och full... lite halvgalen bara då. 

Bocken är djävulen och stod för det onda, motpolen till St Nikolaus som var ett turkiskt helgon. Var man snäll fick man godis, annars fick man smisk. Julbocken hade en kortare storhetstid i slutet av 1800-talet i Sverige, innan jultomten tog över helt. Vår bock verkar vara på språng att stånga någon.

Grisen, vårt nordiska fläsk. I Valhall slaktades grisen Särimner varje kväll, benen sparades och som ett mirakel uppstod han igen varje morgon. Det kan inte ha varit nåt roligt liv...? Om han nu visste vad som skulle hända. Han kanske var lyckligt ovetande. 

Granen - Medelpads landskapsblomma och upphovet till Norrlands välstånd, skogen förstås. Sågverken, sjöfarten, handeln med fjärran länder där vi fick kryddor och exotiska frukter. Apelsiner t ex. 

Mannen och kvinnan, kvinnan och mannen. Den helt igenom PK-bagaren bakar 48% gummor och 52% gubbar. Vill man fortsätta på den linjen packar man gubbar och gummor, gubbar och gubbar samt gummor och gummor tillsammans. Allt för den fria kärleken som sammanfattas i formen av ett hjärta. 

Såklart, för störst av allt är kärleken. Och fred på jorden....   

"...borta vid västerrand slocknar Orion... "

Så lyder en rad i dikten "Betlehems stjärna" av Viktor Rydberg, som tonsatt av Alice Tegnér blev en av våra käraste julsånger - och en av mina favoriter. Trots min hedniska tro känner jag starkt för julen, kanske just för att det är en hednisk högtid från början? Och nu pratar jag om yule, jõl, ylir som är de gamla orden för denna tid. Finskans joulua stammar också därifrån, liksom vårt eget jul. Årshjulet? Ja, kanske.

Midvintersolståndet är min favorittid på året - då allt vänder mot ljuset och i hedna tid måste det ha varit oerhört starkt att mitt i värsta mörkret se ljuset återkomma så sakteliga. Vad tänkte forntidens människor när de såg upp emot stjärnorna? Orion, som täckte en stor del av himlen måste ha varit imponerande då. Den är imponerande nu. 

Wikipedia: "Orion var en jättelik jägare i grekisk mytologi. Berättelserna om Orion är mycket olika varandra och flera olika historier existerar om hur han föddes och hur han dog och blev en stjärnbild. 

En berättelse av den romerske poeten Ovidius säger att Orion föddes när Zeus, Poseidon och Hermes var i Beotien. De kom till en hydda där en gamling bjöd dem att äta och hedrade dem genom att slakta en oxe. Gamlingen berättar att hans högsta önskan var att få en son, men problemet var att han inte hade någon hustru. Gudarna tackade för maten genom att kasta sitt vatten på oxhuden och säga till gamlingen att gräva ner den i jorden och gräva upp den igen om nio månader. Gamlingen gjorde som gudarna sade och efter nio månader grävde han upp skinnet som då hade förvandlats till den nyfödde Orion.

Eftersom han var son till Poseidon kunde han gå över haven. En gång kom han till ön Chios och när han var berusad försökte han våldta Merope som var dotter till kung Oinopion. Som straff lyckades Oinopion förblinda honom men han fick synen åter av Helios som var kär i honom.

Hans död beskrivs på olika sätt. En historia berättar att gudinnan Artemis dödade honom av svartsjuka, en annan att hon blev lurad av den svartsjuke Apollon att döda honom. Ännu en berättar att Orion sade att han inte var rädd för några varelser på jorden. Då skickade gudarna en skorpion som stack ihjäl honom. Därefter blev både Orion och skorpionen stjärnbilder."

Orions bälte kallades också Freja-tenen.

En gammal tro är att allt arbete ska vara färdigt till julen och allt som går runt ska stå stilla, t ex spinnrocken. På spinnrocken sitter sländan - som också kallades Freja-tenen. På julnatten skulle spinnrocken stå stilla och Freja-tenen ställdes rakt upp - när man spinner ligger den ner, åtminstone lutar den ordentligt. Samma med Orions bälte. Under julnatten stod stjärnraden nästan rakt upp, ett tecken så gott som något på att midvintern var inne. 

Första gången jag hörde talas om detta var när jag utbildades som guide i Gene Fornby och eftersom jag då hade en astronimi-intresserad make kollade han genast upp stjärnhimlen för ca 2000 år sedan. Och mycket riktigt - under midvintern var Orions bälte nästan lodrätt. Numera inträffar det i mars, ett tecken på förändringen  i tideräkningen och jordens och stjärnornas rotation. 

Men förstår ni vad fascinerande!

Att när man såg Orions bälte nästan lodrätt avstannade allt arbete och midvinterfesten, yule, jõl och ylir kunde börja. Man "drack jul" och firade i flera veckors tid. Kanske tills man såg att ljuset började återvända. 

I morgon, söndag, är det "mörkermåne", "svartmåne".. och på måndag är det vintersolstånd och nymåne. Vilken tid för förändring och något nytt! En spännande tid som vi har möjlighet att påverka, att göra till det vi vill. 

Min vän Oona har översatt en text om just det här: 

"Vintersolståndet inträffar bara timmar innan nymånen i Stenbocken ... Detta är en perfekt tid att tänka på, och skapa en ny kosmisk berättelse, som kan forma vår medvetenhet om de möjligheter som finns framför oss. Lämna bakom oss patriarkatets berättelse om skräck och rädsla, girighet och dominans .

"Med Uranus i Väduren , kan vi komma åt vår " inre krigare " och återta kunskapen om de gamla pionjärerna som var vi i andra livstider Om du tror att du under många livstider låtit våra själar växa i medvetenhet och helhet, då kan vi också gå inåt och återta de gåvor vi har utvecklat i alla dessa livstider .

Bara det faktum att vi är här nu , i denna tidsålder, innebär att vi förmodligen har gjort det här förut. Så börja nu på din nya berättelse. Det är dags. Kosmos väntar ... . "

Orion visar vägen....til Ars og Fridhar...fred och vänskap!

Artikeln (länken nedan) handlar om en bloggare vid namn Linus Jonkman och att vara introvert. Ja, det är jag också. Och det är så oerhört mycket som stämmer in på mig.Och så skönt att veta och förstå - det är inte fel på mig.

"Den tysta kampen är över"

Jag har plockat ut delar av artikeln men rekommenderar att läsa hela, för att få - just helheten. Det här handlar om EN person, inte alla, men som sagt, jag känner igen väldigt mycket. 

"...tycker om att vara ensam och har svårt för att ta plats i sammanhang där fler än fyra personer ingår. Jag tappar tråden när jag blir avbruten, har svårt att se människor i ögonen och tycker att det är obehagligt med telefonsamtal."  och  "Jag formulerar mig mycket hellre i skrift än i tal,.."

Stämmer bra, det. Många tycker man ska ringa, eller träffas personligen - jag tycker det är jobbigt. 

De introvertas revolution "går i stort ut på att uppmärksamma att introversion inte är en diagnos eller ett handikapp och att det snarare finns en massa styrkor hos introverta människor: de är självständiga, kan jobba länge med samma sak och har lättare att fördjupa sig utan att bli uttråkade. Bland annat."

Varför klarar jag då att "stå på scen"? Att spela teater och berätta för massor med människor. Jag har tänkt själv att det beror på att jag går in i en roll och det kan nog stämma. I artikeln står ".. blygsel och introversion är två helt olika saker, även om de påminner om varandra. Att stå på en scen eller hålla ett tal är perfekt för en introvert: vi får prata ostört om något som intresserar oss och som vi haft chansen att tänka igenom i förväg".

Japp, där har vi det! Inläst, genomtänkt, repeterat och ingen avbryter eller säger emot. 

"...skillnad mellan introverta och extroverta? Det mesta tyder på att den är fullständigt biologiskt betingad och därmed svår att göra något åt." Man kan alltså inte bli 1.90 om man är 1.76 på ren vilja, som så mycket riktigt påpekas i artikeln.

" Forskarvärlden har ägnat sig åt personlighetstyper sedan 30-talet, och är enig i att skillnaden handlar om hur hjärnan hanterar belöningshormonet dopamin. Extroverta har ett stort behov av dopamin­påslag och är i sitt esse i situationer med många intryck. I umgänge med andra människor samlar de energi. Introverta fungerar tvärtom. Vår långsamma hantering av dopamin gör att vi blir överstimulerade av yttre intryck och därför måste gömma oss på toa för att orka mingla en halvtimme till."

Det handlar om en "inre revolution" och att hitta styrkan i introversionen, det är inget som behöver "fixas". "Olikheter är sällan något dåligt. En bil behöver både gas och broms för att fungera". 

"introverta.... svarar alltid på frågan jag ställer. Bara. Och med få meningar”. Klockrent... jag behöver ingen lång utläggning om allt annat än det enkla svaret på min fråga. Jag är själv likadan,och inbillar mig i min enfald att folk uppfattar mitt "ja" som "ja" och mitt "nej" som "nej". Hur många gånger har jag inte fått påpeka "Men jag sa ju!?"

Nog sagt om detta....läs artikeln! 

Tillägg: 

Bara för att jag börjat grotta i detta dyker en till artikel upp. Här: Därför är vissa mer känsliga än andra  om en forskningsrapport av Cecilia Åslund i Västerås.

Och jag klipper och klistrar lite till: 

"Begreppet maskrosbarn har använt för att beskriva människor som verkar klara av de alla möjliga motgångar - och ändå må bra. Det här handlar istället om orkidébarnen som är extra känsliga, och som behöver rätt förutsättningar för att kunna blomma. – Maskrosor kan växa i en spricka i asfalten, det spelar inte så stor roll om det regnar eller snöar på dem, de klarar sig i alla fall,.... Men orkidébarnen däremot, de behöver rätt näring, rätt temperatur, de kanske behöver ett växthus.. "

"Orkidébarnen har de tre generna som gör dem känsligare för påverkan från omvärlden. Sedan tidigare är det känt att de här generna ger ökade risker för psykisk ohälsa, ... men generna är bara farliga i kombination med tuffa förhållanden och stress". 

Inte konstigt man gått in i väggen gång på gång då...

Sökes: Rätt jordmån för känslig orkidékäring som önskar få tillbringa de sista åren innan pension i lugn och ro. Kontakta undertecknad! Tack!