Artikeln (länken nedan) handlar om en bloggare vid namn Linus Jonkman och att vara introvert. Ja, det är jag också. Och det är så oerhört mycket som stämmer in på mig.Och så skönt att veta och förstå - det är inte fel på mig.

"Den tysta kampen är över"

Jag har plockat ut delar av artikeln men rekommenderar att läsa hela, för att få - just helheten. Det här handlar om EN person, inte alla, men som sagt, jag känner igen väldigt mycket. 

"...tycker om att vara ensam och har svårt för att ta plats i sammanhang där fler än fyra personer ingår. Jag tappar tråden när jag blir avbruten, har svårt att se människor i ögonen och tycker att det är obehagligt med telefonsamtal."  och  "Jag formulerar mig mycket hellre i skrift än i tal,.."

Stämmer bra, det. Många tycker man ska ringa, eller träffas personligen - jag tycker det är jobbigt. 

De introvertas revolution "går i stort ut på att uppmärksamma att introversion inte är en diagnos eller ett handikapp och att det snarare finns en massa styrkor hos introverta människor: de är självständiga, kan jobba länge med samma sak och har lättare att fördjupa sig utan att bli uttråkade. Bland annat."

Varför klarar jag då att "stå på scen"? Att spela teater och berätta för massor med människor. Jag har tänkt själv att det beror på att jag går in i en roll och det kan nog stämma. I artikeln står ".. blygsel och introversion är två helt olika saker, även om de påminner om varandra. Att stå på en scen eller hålla ett tal är perfekt för en introvert: vi får prata ostört om något som intresserar oss och som vi haft chansen att tänka igenom i förväg".

Japp, där har vi det! Inläst, genomtänkt, repeterat och ingen avbryter eller säger emot. 

"...skillnad mellan introverta och extroverta? Det mesta tyder på att den är fullständigt biologiskt betingad och därmed svår att göra något åt." Man kan alltså inte bli 1.90 om man är 1.76 på ren vilja, som så mycket riktigt påpekas i artikeln.

" Forskarvärlden har ägnat sig åt personlighetstyper sedan 30-talet, och är enig i att skillnaden handlar om hur hjärnan hanterar belöningshormonet dopamin. Extroverta har ett stort behov av dopamin­påslag och är i sitt esse i situationer med många intryck. I umgänge med andra människor samlar de energi. Introverta fungerar tvärtom. Vår långsamma hantering av dopamin gör att vi blir överstimulerade av yttre intryck och därför måste gömma oss på toa för att orka mingla en halvtimme till."

Det handlar om en "inre revolution" och att hitta styrkan i introversionen, det är inget som behöver "fixas". "Olikheter är sällan något dåligt. En bil behöver både gas och broms för att fungera". 

"introverta.... svarar alltid på frågan jag ställer. Bara. Och med få meningar”. Klockrent... jag behöver ingen lång utläggning om allt annat än det enkla svaret på min fråga. Jag är själv likadan,och inbillar mig i min enfald att folk uppfattar mitt "ja" som "ja" och mitt "nej" som "nej". Hur många gånger har jag inte fått påpeka "Men jag sa ju!?"

Nog sagt om detta....läs artikeln! 

Tillägg: 

Bara för att jag börjat grotta i detta dyker en till artikel upp. Här: Därför är vissa mer känsliga än andra  om en forskningsrapport av Cecilia Åslund i Västerås.

Och jag klipper och klistrar lite till: 

"Begreppet maskrosbarn har använt för att beskriva människor som verkar klara av de alla möjliga motgångar - och ändå må bra. Det här handlar istället om orkidébarnen som är extra känsliga, och som behöver rätt förutsättningar för att kunna blomma. – Maskrosor kan växa i en spricka i asfalten, det spelar inte så stor roll om det regnar eller snöar på dem, de klarar sig i alla fall,.... Men orkidébarnen däremot, de behöver rätt näring, rätt temperatur, de kanske behöver ett växthus.. "

"Orkidébarnen har de tre generna som gör dem känsligare för påverkan från omvärlden. Sedan tidigare är det känt att de här generna ger ökade risker för psykisk ohälsa, ... men generna är bara farliga i kombination med tuffa förhållanden och stress". 

Inte konstigt man gått in i väggen gång på gång då...

Sökes: Rätt jordmån för känslig orkidékäring som önskar få tillbringa de sista åren innan pension i lugn och ro. Kontakta undertecknad! Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...