annelise

Inlägg publicerade under kategorin Berättande och teater

Av annelise - 14 mars 2014 17:04

Vadå OM? Jag ÄR ju skådis.... ;-)


Berättarteater, amatörteater.... visst är jag skådis! Jag vet att jag skrev ett inlägg när vi började med Berättarteatern att jag inte var skådespelare, men det är jag förbanne mig nu. Jag berättar och gestaltar och dramatiserar varje vecka, inom jobb och inom berättande och inom berättarteatern. Jag fick ju också vara med i storsatsningen Spelet om Stenstan.


Men utbildad skådespelare - nej, det är jag ju inte dårå.... Inte scenskolan, inte Dramaten


Men vad skulle jag vilja spela då? Jag vet inte, men det vore kul med en utmaning igen, att spela en person riktigt grundligt, inte som nu hoppa fram och tillbaka, i och ur roll, från den ena käringen till den andra. 


Jag är mest bondkäring nu, farmor vid spisen, typ. Full med sagor och skrönor, om vittra och troll och magiska drycker. Jag har spelat karaktärer ur Sundsvalls historia, Augusta Pierrou, Kolar-Anna, Tokiga Maja, Gris-Mobergs dotter, Raholms-Kajsa, mursmäckan Hilma, Elin Nilsson.... alla dessa starka kvinnor. 


En augustidag på Norra Berget.... just när livet inte blir bättre. 


 

Av annelise - 31 oktober 2013 10:24

Börjar med utmaningen idag:


Nummer 24. Mamma/pappa försökte lära mig att


Mamma har lärt mig att alla människor är lika värda och det finns nå´t gott i alla. Pappa hade massor av citat som än idag dyker upp i mitt huvud när det behövs. Det mest kända är att ”man ska vara glad att det är som det är när det ändå inte är som det ska”. Och det stämmer ju bra!


Idag sitter jag fortfarande hemma med ont i ryggen… eller sitter? Ligger, står, försöker gå, rör mig….  Grimaserar och suckar….


Idag skulle jag ha förberett spökberättelser inför kvällen i Timmerkojan. En tradition denna höstkväll strax innan allhelgonahelgen.

 

För att ni, mina trogna åhörare inte ska missa dessa skrönor (?) tar jag tillfället i akt och skriver ner en av dem här.


En berättelse om Oden, denna starka figur i den nordiska mytologin som också framställs som krigisk och allmänt otrevlig. Denne starke man kunde sejda (dvs försätta sig i trans och kommunicera med andra världar), vilket ansågs som en kvinnlig syssla och oftast utfördes av völvor. Män som sejdade kunde verka feminina, på modernt språk bögiga, vilket inte behöver vara negativt numera, men på den tiden direkt fjolligt och nedvärderande. Men en person som Oden vågade ingen mucka med så hans sejdande var helt accepterat. Han var också den som fick runornas visdom till sig genom att hänga upp och ner i asken Yggdrasil och låta korparna Hugin och Munin hacka ut hans ena öga.


Man måste ge något för att få något…..


Ja, för att då återgå till det jag tänkte skriva om – Odensjakten.


Det finns många berättelser om Odensjakten. Oftast färdas han till häst, på sin åttafotade Sleipner. Oden red i luften, ibland högt men ibland så lågt att folk riskerade att bli nedsprungna av hästen eller slagna av hovarna. Det hände att man såg lysande ögon och en röd eldtunga men oftast syntes ingenting. Man hörde hovarnas klapper och hundarnas skall. Det berättas också att man gammalt tillbaks satte upp havrekärvar på långa käppar till jul, så att inte Oden och hans följe skulle landa på gården. Havrekärvar sätter vi fortfarande ut men inte av samma orsak… eller?


”Varje torsdagkväll under hösten när månen stod i nedan drog Odens jakt fram. Först kom en häst i full galopp, någon satt på hästen men man kunde inte urskilja vem. Efter ryttaren kom två hundar, en stor och en liten. ”Å den lille han skällde så fint, å den store han skällde så grovt”. Jakten drog vidare nedåt skogarna och försvann och man hörde dem aldrig komma  tillbaka.”

 

Ibland färdas ryttaren ensam, ibland är det en hel härskara. Det här liknar också en sägentyp som kallas kvinnojaktssägen. En ryttare förföljer och dödar en kvinna, hos oss ett folktroväsen.


”Först kom ett kvinnfolk springande över vägen, förbi den som såg det, sen kom två hundar efter och skällde och drev. Sedan kom en ridande med bössa. Det gick i vild fart. Den som stod vid vägen hörde efter en stund att det smällde. Efter det att jägaren skjutit kom han ridande tillbaka med bössan på axeln Han hade bundit ihop det långa håret med benen på henne och hängt henne över bösspipan. Han hade skjutit många skogsrår på det viset.”

 

Källa: Bl a "Svenska sägner" av Ebbe Schön


Det är torsdag idag, månen står i sista kvarteret och det är höst… Om ni hör nåt ikväll och tror att det kanske blåser, eller regnar… då är det Odensjakten som drar fram över nejden.

 

Lugnet före stormen...


 










Av annelise - 8 september 2013 11:45

 

Om jag träffade kungen skulle jag


...tala om för honom att i Sönnsvall heter det ”köngen”. Vi har en köng som står på torget – det är samma köng som står i Göteborg och pekar ut var staden ska ligga. Här låg nog redan staden på plats för köngen var inte ens hit. Han grundade på distans, den mannen. Gustav II Adolf hette han i alla fall - Göstav kanske?


När Sönnsvall brunnit 1888, på midsommardagen, kom det hit en köng i alla  fall – Oskar II – Aron Jonason var fotograf åt honom och en kväll då Jonason fotograferat mycket och använt magnesiumblixt utbrister kungen: – Det var väldigt vad Jonason blixtrar mycket!– Ja, blixtrar den ene så åskar den andre! replikerade Jonason. (Detta taget från Wikipedia).


Men när det var storstrejk i Sönnsvall 1879 utlovades att köngen skulle komma men se, det var bara ett trick för att samla så många arbetare som möjligt i Skarpskyttelägret för att militären skulle kunna ta över och få slut på strejken.


I ”Spelet om Stenstan” var vi några som skulle stå och mässa ”Kungen kommer, kungen kommer” i scenen om Sundsvallsstrejken, för så gör man när man spelar folkmassa. Till sist klarade vi inte av det utan att brista ut i tokfniss – den där jäkla kungen kom ju aldrig? 22+20 föreställningar och kungaeländet dök inte upp. Men i somras kom han till Sundsvall i alla fall – ungefär 135 år för sent. Men ändå…..


I Sönnsvall finns det berömda och anrika Hotel Knaust och krögaren, Oscar Knaust var mer berömd än köngen. När man skickade brev till Oscar Knaust räckte det att skriva Oscar, Sverige, för att brevet skulle komma till rätt person.


Efter Oscar II kom Gustav V, även kallad V-Gurra, tenniskungen, och efter honom Gustav VI Adolf, arkeologkungen (fast jag tycker han hade kunnat gräva lite mer här hemma, ”gräv där du står” – typ).


Sen kom Carl XVI Gustav och resten är historia


 


Kung Oscar II - bild från Wikipedia. Tjo!


Av annelise - 22 augusti 2013 21:53


Jag har inte skrivit på några dagar, men nu så…. ska det väl bli av. Det har varit lite fullt upp. Årets Berättarteater hade ”premiär” i tisdags vilket gick bra, även om jag som alltid blev tom i huvudet innan jag skulle börja och tycker nog själv att jag svamlade rätt ordentligt och hade svårt att hålla tråden i berättelsen. Men som vi brukar säga – publiken vet inte hur det är tänkt att vara så det gick nog bra ändå.


http://st.nu/kultur/1.6195458-personligheter-fran-stenstan 


I eftermiddags åkte vi till Styresholm, medeltidscentrum i Ångermanland där man i många år spelat teater och nu fått för sig att rensa och slumpa bort en massa kläder. Det mesta var just ”teater” och lite svårt att använda i vår verksamhet, där man har på sig kläderna i dagligt arbete, som t ex, kärna smör, ysta ost, elda, grädda kolbullar och allsköns skitgöra, där dessutom besökaren kommer nära inpå och ganska snabbt ser om kläderna är gjorda i syntetmaterial eller i för århundradet helt fel färger. Men vi lyckades plocka ihop rätt mycket ändå, skor, näbbstövlar…. Roliga mössor och annan rekvisita.


En av mina barndomsvänner… är dagens utmaning. Vem av alla ska få den äran? Jo, Per…. Per som bodde i andra ändan av det långa hyreshuset vi bodde i när jag var 4-7 år gammal. Per var jämngammal med mig och vi lekte jämt – nästan. När jag skulle gå till honom ville han att jag skulle ta med mina dockor men jag måste gömma dem och fick inte tala om det för någon. En gång satt jag på badkarskanten när han kvällsbadade och det bar sig inte bättre än att jag ramlade i…. Skamsen och blöt om halva kroppen fick jag plaska mig hem utefter husväggen i halvmörkret.


Kommer också ihåg att jag en gång skulle ropa på hans mamma som hade tvättstuga och jag visste inte vad hon hette…. Så jag stod där utanför och skrek ”Pers mamma, Pers mamma!” Men det fungerade - ganska snart tittade hon ut genom tvättstugefönstret och undrade vad som stod på. Det undrar jag nu också, för det kommer jag inte ihåg.


Per och hans familj flyttade sedan till Stockholm, till Djursholm och ett stort hus. Vi hälsade på när de nyss flyttat in och fick gå runt i detta enorma hus. Hans pappa var nå’n sorts bankman vilket förklarar en hel del. Vi var också på Gröna Lund och körde radiobilar.


Många år senare fick jag ett reklam-mass-utskick från min bank som var undertecknat med denne Pers namn – månntro han gick i pappas fotspår där i Djursholm.


Här är i alla fall jag och syster yster på Ludvigsbergsvägen 18 i Sundsvall - kan det ha varit 1962-63? 


 

Av annelise - 18 augusti 2013 17:18

Banan jag minns

 

Nu blev det så där igen…. banan eller banan…. två betoningar, två betydelser…


Ska man skämta till det med nån speciell banan man ätit så kan jag faktiskt minnas en speciell banan – på Högskolan i Gävle under min utbildning till fritidspedagog  gjorde vi på scen nån sorts studentikos variant av Snövit där hon, dvs jag, åt en banan istället för ett äpple.


Annars är banan jag minns ett skidspår i min barndom som kallades Guppeligupp och som gick i tvära svängar rakt nedför ett berg (eller i alla fall något man upplever som ett berg när man är 10 år) – troligen helt livsfarligt och totalt omöjligt att genomföra idag.


I övrigt har helgen varit fullspäckad med berättande. Jag berättade igår om historiepaddlingen och idag har vi haft dramavandring i Stenstan och så blev det Lötsöndag på Norra Berget, den dag man traditionellt flyttade hem till byn efter sommaren på fäbodvallen. Egentligen var det i slutet av september man gick hem med alla djuren men dagens moderna samhälle drar ju igång med skolstart och andra starter redan nu, så vad gör man? Jo, man ställer till med fest, som man också gjorde på fäboden, man smakade av sommarens produkter och man sjöng och spelade musik och dansade kanske också.


 


Allt detta fick vi också, tack vare våra sommarjobbare och våra duktiga musiker….


 


En härlig dag på jobbet - jag HAR världens bästa jobb!



Av annelise - 17 augusti 2013 18:31

Om jag säjer apelsin, vad säjer du då?


Läste först ” om du säljer apelsin”…. Och tänkte att då kan jag väl köpa lite grann om de är fina. Nuförtiden säljs ju all frukt året runt, i varierande skick, men som jag skrivit förut – man får som aldrig gå och längta och njuta av persikor och melon på sommaren eller clementinerna till jul.


Men nu säger du alltså apelsin…. Och då säger jag jatack!


Sensommaren går sin gilla gång, fuktigt och varmt idag – historisk paddling på Selångersån, ett samarbete med Naturskolan Kom Ut! och Sundsvalls Museum – däribland jag då. Berättade legenden om St Olof och den sanna historien om Hög III i Högom – vekar som om jag berättar bara skrönor men allt jag berättar är sant, en del har bara inte hänt ännu som jag sagt förut också.


Vad nu då? Är det här nån jämarns reprisblogg, kanske?


Brände mig på nässlor när jag klev ur kanoten i Högom i alla fall, och lite solbränd är jag också. Aldrig har väl ån varit så stilla, aldrig har väl heller hamnbassängen legat så blank som idag, denna augustidag i nådens år 2013.


Vad ska det bli av allt, tro?


   

Av annelise - 8 augusti 2013 18:45

Utmaning nr 4.   Det andra jag gör när jag kommer in i ett hotellrum.......är nog att titta ut genom fönstret.


Jag bor inte så ofta på hotell så jag tycker fortfarande det är höjden av lyx. Senaste gången på riktigt hotell var nog i Stochholm 2010 då vi var på bröllop. Det var 32 grader varmt och 100% luftfuktighet och det märktes inte ens att fönstret var vidöppet. Vi hade nästan en svit, med sovrum och vardagsrum, kändes nästan synd att åka därifrån efter en natt bara.


Nä, nu ljög jag för på hösten det året var vi till Edinburgh med Berättarteatern. Då fick jag eget rum eftersom en deltagare tyvärr blev sjuk innan avresan. Låg i sängen, drack vin och såg på brittisk halloweenspecial...


På tal om svit så hände en grej för väldigt länge sen, det var 1982 och jag hade just träffat den man som skulle bli mina barns far. Vi var i Stockholm en helg för att träffa vänner och hade bokat rum på ett litet ställe i Gamla Stan som skulle vara prisvärt. När vi kom dit mumlade personen i receptionen något om felbokning och "ett annat rum för samma pris"... Då vill vi titta på rummet först, sa jag snorkigt... och vi visades uppför vindlande trappor och kommer till en magnifik svit, med rum i fil och låga soffor och blanka ekmöbler och hej och hå.... Nåja, sa jag, vi tar det...




Edinburgh


Av annelise - 13 januari 2013 12:26

I höstas var vi på musikal, Ett steg till, Pughs gamla musikal i en uppsättning med elever från Västermalms skola i Sundsvall Dessa elever går på programmet för bl a språkintroduktion. I uppsättningen fanns elever från hela världen, inklusive Sverige som faktiskt ingår i världen och inte bara är en liten självgod plutt längst uppe i norr. 


I musikalen lärde vi känna Bertil, en äldre man som städar på stationen och som är en klok och vänlig vän till de ungdomar som passerar. Bertil spelades av Armin, en grabb från Iran, och det gjorde han med bravur. Musikalen handlar om vänskap....


Här Armins historia... http://www.sn24.se/artikel/snart-utvisas-armin-till-iran (om länken inte verkar fungera - kopiera och klista in den i adressfältet).


Vi kommer nu att göra allt för att denna grabb ska få stanna, han och andra med honom. Det finns ingen anledning att visa ut de som kämpat så länge för att skapa sig ett liv. Det finns ingen anledning att skicka människor mot ett öde värre än vi kan föreställa oss, i vårt "trygga" (?) Sverige!


Skriv på namnlistor, gå med i grupper och ställ upp den dagen vi demonstrerar eller kedjar fast oss nånstans! Det är på gång, ser ni. Inte bara för Armin - för alla!

Presentation


Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen - eller i detta fall - tangentbordet!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards