Utmaning nr 31. Husmorstipset jag använder regelbundet

Jag är en bra husmor. Mina barn har i stort sett fått bra mat, lagad från grunden och inte just några halvfabrikat. Däremot har de stoppat i sig sin beskärda del av transfetter och socker, för det här var innan de största larmen om hälsovådliga e-medel och annat skit. Mina barn hade också en pappa som var (eller är) duktig på mat, och hos oss behövdes inga matlådor när mamma skulle vara borta. 

Sen har det varit tillfällen när pulvermos och köttbullar förekommit, när det varit bråttom och inget annat funnits, eller när de varit ensamma och måst klara middagen själv. Nu är båda två väldigt duktiga att fixa mat åt sig och andra. Sonen har ärvt pappas matintresse och är inte främmande för kulinariska höjdare med passande viner till. Dottern är min hushållerska och gör god husmanskost, även med lite äventyrlig kryddning.

Så jag är en bra husmor, jag slänger inte mat i onödan, jag tar vara på rester och gör något nytt av, jag fryser in och jag har matlåda på jobbet. Men nåt speciellt tips? 

Nää....

Vi är mittemellan vintersolståndet och vårdagjämningen. Det är Imbolc nu, en ljuslågefest. Det är också en av de äldsta kristna högtiderna, kyndelsmäss, den dagen Maria bar fram Jesusbarnet i kyrkan, 40 dagar efter han föddes. Kyndelsmäss, Candle Mass på engelska - ljuslågefesten. Den andra februari firas också St Brigids Day, Irlands läkegudinna.

Ni som sett filmen "Måndag hela veckan", Groundhog Day vet att om murmeldjuret kryper fram och ser sin egen skugga och vänder tillbaka igen, då blir det vinter i 6 veckor till. I går firades det kinesiska nyåret och vi lämnar Ormens år, det inåtvända, till Hästens år, när allt sätter fart och hästen sätter av i full galopp... 

Fullmånen under februari kallas för Vildmåne, vill du bli häxa är det dags nu, att invigas och att hitta ditt häxnamn     

En stor dag överhuvudtaget.... och till sist...februari, mina vänner - februari, än en gång!

Bara det

att mörker inte fortsätter med mörker

när vi stiger upp med snön kring huset

att himlen inte är natt på dagen

med halvmånen hängd

att gardinen dras undan till morgonkaffet

att talgmesen hittar till fågelbrädet

att björknävern ljusnar

att istappen rodnar

bara det...

...blir det ingen utmaning. Nej, för jag fick en mycket bättre idé själv. Visserligen en gammal käpphäst, men ack så skön att få skriva om....

Lyssnade på Sveriges Radios app i går morse,” Kropp och Själ”. Programmet handlar om pessimister och optimister, och det hela gick ut på att pessimister faktiskt behövs. ”Rädda pessimisten” var programrubriken och nu, nu får jag vatten på min kvarn igen! Hurra – det ÄR inte bra att vara överdrivet optimistisk och affirmera framgångar hela tiden – det här har jag skrivit om förut men jag blir så glad när någon tycker som jag.

”De senaste årtiondena har vi matats med positivt tänkande. En tredjedel av bokförsäljningens topplistor består av självhjälpsböcker som ska få oss att bli lyckliga, lyckade och optimistiska. Men nu kommer motbud, ny forskning visar att pessimister lever längre än optimister. En arbetsgrupp utan pessimister riskerar att ta ogenomtänkta beslut, menar psykologer.

Intressant också att det sägs att med fler pessimister skulle det inte finnas så många krig. Jo, för optimister slår ofta och gärna över till övermod och ren dumdristighet och startar gärna en fight eftersom de är så totalt övertygade om att det kommer att gå bra – för dem alltså.

Jomen, det ordnar sig alltid, säger man. Det löser sig, det går bra… Jag hade en arbetskamrat en gång som alltid sa så. I hastigheten märkte hon aldrig att det var någon annan som ordnade, löste och fixade allt. Hon trodde nog att det fanns en liten tomte på skolan.

Jag kanske är pessimist, eller realist vill jag hellre säga. Jag är hellre förberedd på att det kan gå åt skogen, och har en (eller några) reservplaner, än för höga förväntningar och stor risk för besvikelse och nederlag. Håller ryggen fri, så att säga…

För ett antal år sedan när jag var på Österåsens Hälsohem berättade en farbror där om en upplevelse han hade under en ledd meditation. Han skulle slappna av och föreställa sig en solnedgång och ordet ”lugn” vilket fungerade alldeles utmärkt men när han sitter där och mediterar kliver plötsligt en ko fram och går sakta över himlen medan ett ord formar sig mot den röda bakgrunden - KO-LUGN!

Kom att tänka på det när man i programmet kom in på uttrycket ”stoiskt lugn” – nu var det ju en ko och inte ett sto – men just lugn… Jag fick veta att stoicism faktiskt var en filosofisk riktning i det antika Grekland.

Stoisk: lugn och behärskad under påfrestning; självbehärskad, ståndaktig, karaktärsstark, t ex ”Han lyssnade på kritiken med stoiskt lugn.” Stoisk härstammar från stoicismen, en filosofisk riktning i det antika Grekland som bland annat ansåg att man ska sträva efter att fullständigt behärska de onda störningarna i själslivet. ” - Wictionary

” Någon som är stoisk tar det lugnt i alla lägen. Som är orubbligt lugn och självbehärskad, helt enkelt. Människor som är på det viset kallar vi följaktligen för stoiker. Men en stoisk person kan också vara någon som tillhör en viss filosofisk skola…. Stoiker kommer av grekiskans stoikos, med samma betydelse. Ordet kommer från stoa, och den egentliga innebörden är pelargång. Det sägs nämligen att den filosofiska skolans medlemmar brukade samlas vid en brokig pelargång i anslutning till torget i Aten.” - Hämtat från Gefle Dagblad

Skådespelerskan Ann Petrén intervjuades i programmet och hon berättar bl a att hon känner motstånd inför varje föreställning, hur hyllad hon än blir… ”Det går bra när det hela är igång men fram till dess”…. och där känner jag likadant. Inför mina små blygsamma framträdanden tänker jag varje gång – vad fan håller jag på med? Se där en likhet mellan två skådespelerskor ;-) ! Men det går oftast bra, det gör det – och då blir glädjen ännu större. För tänk om jag väntar mig det bästa hela tiden och så får jag inte det? Hur mår jag då?

Ett klipp från en av de mest pessimistiska underbara norrlänningar jag vet… Men om man då är realist så gör det inget om man faktiskt hamnar i Hudiksvall för det är en trevlig stad det med!

Bara att erkänna - grundlurad vid bilköpet i höstas...

Vårt trogna Opel som gått genom besiktning efter besiktning utan anmärkning valde att halvt ge upp, ja, jag skriver halvt eftersom den visserligen gick att köra men behöver åtgärder för närmare 7000:-. I hastigheten och i desperat behov av transportmedel blev det ett ogenomtänkt köp av en bil i Matfors av två unga killar, som ljög oss rakt upp i ansiktet.

Lite erfarenhet har jag av bilar, jodå, jag vet vad jag ska titta efter och vad som ska kollas...men i stressen av att snabbt hitta en ny bil glömde jag kolla vissa enkla saker som man tror är självklara. Fanskapet går inte att låsa och bakluckan är väldigt impulsiv och opålitig - ibland funkar den, ibland inte.

Men okej, det må vara en sak.

Men vi hörde att avgassystemet lät - och frågade förstås....Nej, det har jag bytt, svarar killen. Det har vi fått svetsa en gång.

Hmm...olja runt topplocket...Nej, jag spillde när jag fyllde senast....Nu står den hos sonen och vi törs inte köra för oljelampan lyser konstant.

Lögn, lögn och förbannad lögn. 

Ja, jag är naiv, godtrogen och tror alla om gott....Befintligt skick blev en dyr läxa denna gång. Må karmalagen träda i kraft!

Kosta på Opeln? Mja, den är gammal och kan vara på fallrepet ändå...Det finns en bil i Övik för 16000:- som säljes av en pålitlig vän - men inte har jag de pengarna inte....

Så är det - nån som har en bil att GE bort...? ;-)

Jag vet att jag skrivit om det förut - tänkespråk och snusförnuftiga kommentarer. 

Häromdagen hade en vän på Facebook lagt upp en bild där det stod: "Jag ansvarar bara för det jag säger, inte för det du förstår".

Därmed sällar sig uttrycket till den långa rad av New Age-floskler som enbart används för att skuldbelägga den enskilda människan. Lägg nu märke till att jag skriver "används" - inte att utrycket betyder just det....men New Age är ytligt och den enskilda människan ska inte behöva ha något personligt ansvar. "Det är inte hur man har det, utan hur man tar det" - "Man väljer sitt lidande" (Säg det till en som nyss fått ett cancerbesked) "Det är ditt eget val" - "Allt har en mening"

Om jag nu råkar sparka ihjäl din hund så är ju inte jag ansvarig för din reaktion. Väljer du att sörja så får du skylla dig själv att du går omkring och är ledsen.

I min värld säger och gör jag inte vadsomhelst - jag försöker vara respektfull och ta hänsyn till vad människor kan tänkas känna. Jag säger eller gör inte rakt ut vad jag känner och lägger ansvaret för en eventuell reaktion på mottagaren. Jag försöker bemöta andra som jag själv vill bli bemött. Jag försöker behandla andra som jag själv vill bli behandlad....men det hjälper tammefan inte.....

Det finns folk som alltid på något vis ska ha rätt, som kör över en utan att ens försöka väja, eller bromsa in det minsta. Som kommenterar det jag gör och hur jag gör det och dömer, ja, dömer och fördömer och jag är så trött på att jämnt förklara mig och försvara mig att jag inte ens begriper varför jag skrivit det här.

Jag ligger mycket efter vägen mellan Sundsvall och Härnösand/Stigsjö/Älgsjö....E4'an alltså och sak slog mig idag...Just idag av alla dagar började jag fundera på de däck som ligger i diken och efter vägen...Är det ingen som saknar dem?

Typ:

"Märta, hade vi inte fyra däck när vi for hemifrån idag?"

"Det fattas ett däck, älskling, någon måste ha tagit det!"

"Har du inte glömt det på jobbet, då?"

"Ring Efterlyst!"

Annars kan man ju göra något kul med däcken - man kanske ska starta en återvinningskampanj och panta däcken?   

Det här går runt på Facebook - jag vet inte vem som är originalförfattaren men jag lägger ut det här ändå, för jag tycker det är bra!

"Alla omkring och över 50 år borde läsa detta, kanske även den nya generationen. Jag skulle betala på mataffären nyligen och den unga kassörskan föreslog att jag skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för miljön. Jag bad om ursäkt och förklarade att vi hade det här miljötänket i våra dagar. Kassörskan svarade att det är problemet. ”Er generation brydde sig inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer.” Hon hade förståss rätt i en sak – vår generation hade inte miljötänket på ”vår tid”.

Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i min egen själ insåg jag vad vi hade…. Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade. Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem och återanvände. Så de var verkligen återanvända flera gånger. Men vi hade inte miljötänkt. Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla affärer, skolor och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla och vi tog inte bilen varje gång vi skulle förflytta oss några hundra meter. Men kassörskan har rätt, vi hade inget miljötänk. Då, tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft torkade våra kläder på vår tid. Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid det senaste märket. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

På den tiden hade vi en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum. Tv:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk – inte som halva gotland. I köket blandade, vispade vi alltid för hand, vi hade inte maskiner som gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla tidningar att skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar. På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor bara för att klippa gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta så vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner såsom löpband, trappmaskiner mm. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller flaska varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut istället för att köpa en ny. Vi ersatte rakblad i rakhyveln istället för att kasta hela hyveln bara för att bladet är slött. Men vi hade inte miljötänket då.

På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället för att göra föräldrarna till en taxirörelse (öppen 24 timmar) Vi hade ett eluttag i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. VI behövde inte ha en datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i rymden för att hitta närmsta pizzeria. Är det inte lite sorgligt hur dagens generation beklagar sig över hur slösaktiga den äldre generationen är bara för att vi inte hade ”miljötänk”? Sprid vidare om du känner någon annan egenkär äldre person som behöver en lektion i bevarandet av vår miljö av någon smarty-pants ungdom!"

Varför säger de evro? Eller joro...På svenska säger vi Europa....då borde det heta euro....eller ska vi säga Joropa? Eller Ejopa...fniss..

De säger också sveddbank - varför det? Det heter väl inte Svedden, landet vi bor i. På något språk? Sveedbank? Hmm....Möjligen Sweden....det blir sviiiden. Souidbänk i så fall. 

Det blir så konstig blandning av engelska och svenska att det inte låter riktigt klokt när man bryter ner det. 

Jag svamlar inte mer nu utan lyssnar.....Det här är bra

Nog är man konstig och inte så lite knäpp....

Jag jobbar ju på en second-hand-butik och en regel är att vi inte får sno åt oss godbitarna som kommer in utan de ska prismärkas och läggas ut i butik innan vi själva får köpa dem.

Igår hade det kommit in en jättemysig röd plånbok, mjuk, fräsch och inte alls sliten. Min egen plånbok är på upphällningen för att inte säga uthällningen - myntfacket är inte tätt längre utan pengarna bokstavligen rullar....

Så - jag spanade genast in denna mysiga plånbok, perfekt på alla sätt, färg, form, storlek, fack....den hade allt man kan önska av en plånbok. Tänkte på den hela kvällen igår och nästan drömde om den i natt. I morse när jag kom till jobbet låg den fortfarande kvar på lagret och jag tänkte prata med nån av de ansvariga för att kolla om jag kunde få köpa den. Men dagen gick, ingen av de ansvariga dök upp och jag hann inte tänka så mycket mer på den. Mitt på dagen gick jag upp för att lösa av i kassan och precis då stod en kund och höll på att betala sina inköp. Där jag står vid kassan ser jag att "the plånbok" ligger i ett fack i disken. Någon har alltså redan prismärkt och lagt ut den! Då säger kunden - "har ni några plånböcker?".....vafaaan....tänker jag då....och försöker dra ut andra lådor och helt enkelt mörka den röda skönheten som jag vill ha själv! Men min kollega säger raskt - "de här har vi fått in nu" och drar ut lådan med den röda.....och en annan mindre, men lika röd variant. 

Med god min lägger jag upp båda plånböckerna på disken och ber en stilla bön - ta den mindre, ta den mindre....men icke....Den här blir bra, säger kunden och tar min - min! - röda plånbok och köper den för 30 kronor. 

Ja, men det är väl inte hela världen...nej, det är klart det inte är. Men jag kan inte släppa det....av någon anledning var det den perfekta, den enda, den skönaste, vackraste, och inte minst den billigaste plånboken, i världen, som bokstavligen gled ur mina händer.....

Varför reagerar jag så? Förstår inte mig själv, det är inte likt mig - jag har tänkt på det hela dagen.....märkligt!