annelise

Inlägg publicerade under kategorin Citat

Av annelise - 19 september 2013 09:10

 

 

 

 

Gudinna och gud, jag bekänner inför er att jag inte haft tillräcklig tro på mina egna möjligheter, att jag i tankar, ord och gärningar visat förakt för mig själv och min förmåga.

 

Jag har inte älskat mig själv lika mycket som jag älskat andra, inte min kropp, inte min förmåga, inte mitt eget sätt att vara.

 

Jag har låtit andra styra mitt liv, jag har trott mera på andras värderingar än mina egna. Jag har låtit människor förtrycka mig utan att säga ifrån.

 

Jag bekänner att jag inte sträckt på mig i min fulla förmåga, att jag varit rädd för att ta strid i rättfärdig sak, att jag böjt mig för att slippa bråk.

 

Jag bekänner att jag inte vågat visa hur duktig jag är, inte vågat vara så duktig som jag kan.

 

Förlåt mig mitt självförakt, upprätta mig. Ge mig tro på mig själv och kärlek till mig själv.

 

Tack!

 

 

Författare okänd?

Av annelise - 15 juni 2013 16:08

Nu kläder sig tanken

 

Nu kläder sig tanken i sommarkostym
Och inhänger grubbelkavajen
på vinden, i malmedlets vinterparfym.
Det ligger en ångbåt vid kajen.
Nu löser han klippkort till lågtariff.
Nu tjuvstartar tanken till sommarens fester.
Nu intager tanken en ångbåtsbiff.
Långt före oss andra tar tanken semester.


Nu långsitter tanken på utedass
och lusläser urgamla Allers.
Han smuttar förstrött på en jordgubbsglass.
Till sist drar han opp sina brallers
hopsäckade hög och tar på sina hängslen.
Nu klättrar han glatt över kreatursstängslen.
Nu skräms han från vettet av grannens tjur,
ty tanken är inte så van vid djur.


Nu stundar den högtid då tanken han kläds
i svid av naturfärgat linne
- om sommaren sköna när marken hon gläds
och livet blir lekt på en pinne.
Nu nedpackar tanken i smyg i bagaget
bland lätta bekymmer av sommarvolym,
en plunta att uppdra i festplatsbuskaget.
Nu kläder sig tanken i sommarkostym.


Tage Danielsson


   

Av annelise - 15 december 2012 17:06

I höst har jag haft sommarmorgon flera gånger i veckan. Tyvärr har det inneburit en hel del smärta men det har oftast rättat till sig.


Jag har sedan i augusti varit  lycklig ägare till en Iphone...eller AjFåååån som man säger. Denna roliga lilla leksak har varit mitt sällskap i sängen många morgnar nu. Eftersom jag tydligen ska vakna med huvudvärk mellan 3 och 4 varje morgon har denna lilla app-apparat varit till stor nytta. Särskilt appen SRPlay....Sveriges Radio Play. Där kan man hitta det mesta och jag hittade alla Sommarprogram.


Huvudvärk säger jag - migrän heter det. Huvudvärk låter inget märkvärdigt och nån sa till mig en gång att jag måste säga migrän, annars tror folk det är den där vanliga huvudvärken som vanligt folk har och som går över med vanlig Alvedon. Migrän är i och för sig rätt så vanligt men går inte över med Alvedon. Nej, här måste man ta till det kraftiga artilleriet - i mitt fall Sumatriptan OCH Treo och det innebär koffeinpåslag och sömnlöshet. Detta leder mig tillbaka till den förträffliga Iphonen, den förträffliga appen SRPlay och det förträffliga programmet Sommar....


Med headset i öronen och volymen på två streck har jag lyssnat mig igenom årets Sommarvärdar, alla utom sport- och religionsfolk, jo, en religionsmänniska slank med, han var rätt intressant. Jag har lyssnat på flera Vintervärdar från i fjol och börjar nu beta av förra sommarens Sommarpratare. 


Och det slår mig...aj....man lär sig massor, man får andra vinklar på s k kändisar och man får ofta revidera sin fördomsfulla uppfattning om t ex sport och religion. Ibland har jag somnat, inte för att det varit speciellt tråkigt utan mer för att huvudvärken - MIGRÄNEN - har tagit ut sin rätt (jag kanske har svimmat av tabletterna?) Ibland har jag faktiskt bytt program eftersom prataren ifråga använt fånig röst eller försökt spela teater i sitt program. Fjantat sig, med ett äldre uttryck.


Jag tycker bäst om när folk berättar....rakt av bara.


Henrik Dorsin var inte så rolig som alla sa, många visade andra sidor av sig själv. Hannes Holm har jobbat som städare, Ebbot Lundberg och Yngwie Malmsteen gav musiken en ny dimension. Många yngre visade på en livserfarenhet, mogenhet och ödmjukhet man inte kunnat tro dem om - det är glädjande. Jenny Jägerfeld visade att långvarig smärta inte är så utvecklande som man kan tro, där fick jag mycket bekräftelse...tack för det! Heidi Andersson och pärgrävarmetaliteten....att gräva på utan att ge upp. First Aid Kit, en resa genom countrymusikens USA gav en ny syn på en musik jag sällan lyssnat på. Patrik Sjöberg och Anja Pärsson med sina personliga avslöjanden, som man visserligen redan visste men att få höra den personliga berättelsen....och vad hette han med kemin? Jo, Ulf Ellervik, trodde aldrig kemi skulle vara så spännande. En höjdare var Olof Wretling, känd från humorgruppen Klungan och radions Mammas nya kille.....Han var enormt rolig och bra i sin "julklappsbok" trots att han pratade med fånig röst ibland, men han nådde enorma, seriösa höjder i sitt sommarprogram från 2011 där han pratade om sin far. Fredrik Lindström - alltid bra...


Modeskapare, skådespelare, musiker, en och annan idrottare, politiker, författare....


Sommar har funnits sen jag var liten, minst. Jag kommer ihåg somrarna i stugan när alla lyssnade. När jag och min dåvarande pojkvän åkte bil och lyssnade. Det fanns inga Iphone med headset då....och Sommar gick på P3.


Tro vem jag ska lyssna på under småtimmarna i natt? Jag har många kvar att lyssna på, både Sommar och Vinter och Sommar igen. För det kommer en sommar, fast snön yr därute just nu....

 

 

 







Av annelise - 26 november 2012 07:38

Tror det är första gången i mitt liv som jag ens överväger att sätta upp adventsljus och stjärna redan nu - för tidigt. Som traditionsbunden Stenbock har jag aldrig gjort det före dan före första advent - tjurigt har jag hånat de som redan nu belamrat sina fönster med allsköns stakar. Men vadå - de kanske inte hinner annars, de kanske är bortresta nästa helg till exempel.


Just nu vill jag sätta upp ljus och stjärnor, mörkret är stort därute, trots gatlyktor och skenet från staden mellan bergen. 


"Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där, Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är."


skrev Erik Blomberg 1920, jag som trodde det var Bo Setterlind, tur jag googlade lte då....


Letar julberättelser på nätet - vi ska dels ha berättarkväll på jobbet, framför brasan i Röklandsgården, dels lyktvandring med Berättarteatern veckan före jul och jag behöver flera att välja mellan. Först kommer jag att tänka på en saga som fanns i Skattkammarböckerna, Sampo Lappelill, av Zacharias Topelius - söker på den men hittar den inte i sin helhet, får leta i böckerna som ligger nerpackade i förrådet då. Däremot hittar jag två andra sagor av samme författare, Trollens Jul och Julbocken - så bra! Samidigt läser jag i en annan bok om en dikt, av samme författare förstås, där Salami och Sulamit, som älskat varandra på jorden, nu sitter på varsin stjärna och utom sig av längtan efter varandra börjar bygga en bro, från varsitt håll och till slut möts på mitten, på den stjärnebro vi kallar Vintergatan.


Och bara som ett ytterligare bevis på sammanträffanden så läser jag i söndagens ST att det nu getts ut en bok med samlade noveller av - Zacharias Topelius!


Ah, vi åker ut idag och kompletterar fönsterstakar och sätter upp ljus i vårt hus....och sjunger Tove Janssons Höstvisa...

 

 



Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dej älskade, skynda att älska…

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska…

Av annelise - 6 november 2012 11:22

Länge sen jag bloggade nu, har liksom inte varit på humör - mer om det vid ett annat tillfälle.


Däremot hittade jag detta när jag letade djurfabler på jobbet...tycker den var så bra att jag måste lägga in den. Hur många av oss lever i hönshus fast vi inte alls hör hemma där? 


Kycklingprinsen


"Det var en gång en prins som bodde med sin far och mor, kungen och drottningen, i ett pampigt slott.. Han fick den finaste utbildning och uppfostran.


Till föräldrarnas förtret, gick prinsen en dag igenom en identitetskris och kom till slutsatsen att han egentligen var en kyckling och inte en människa. Inledningsvis trodde kungen och drottningen att han bara skojade. Men efter att han slutat närvara vid det kungliga matbordet och började tillbringa sina dagar och nätter i hönshuset, förstod de att allvarliga problem var i görningen.


Naturligtvis orsakade prinsens märkliga beteende obeskrivlig ångest för hans kärleksfulla föräldrar och intensiv skam för den kungliga familjen i stort. Kungen skydde inga kostnader för att hitta den som kunde bota hans son. De finaste läkarna och psykiatrikerna i landet kom och försökte, men till ingen nytta.


Kungen var nära att ge upp när en vis man med milt utseende kom till hovet. "Härmed erbjuder jag mig att bota prinsen gratis", förklarade mannen. "Mitt enda villkor är att ingen stör mig vad jag än gör."


Fascinerade och desperata som de var, var det enkelt för kungen och drottningen att enas om att försöka.


Följande dag hade prinsen mänskligt sällskap i hönshuset. Det var den vise mannen.


"Vad gör du här?" frågade kycklingprinsen.


"Varför gör du här själv?" svarade mannen.


"Jag är en kyckling och detta är ett hönshus," svarade prinsen eftertryck.


"Ja, jag är också en kyckling", svarade den vise mannen.


Med detta började han hoppa runt och äta kycklingfoder med god aptit. Prinsen var övertygad. Ett par dagar gick på detta sätt.


En morgon, närmade sig den vise mannen prinsen.


"Jag är från ett land långt borta", avslöjade han. "I mitt hemland, hoppar faktiskt inte kycklingar. De går omkring som vanliga människor."


"Verkligen!" utropade prinsen. "Det måste vara en fantastisk plats att vara en kyckling."


"Låt oss prova det här", föreslog vise, "Låt oss gå runt."


Kycklingprinsen gick genast med på sin nya väns förslag.


Efter några dagar, föreslog den nu upprätta vise mannen till den nu lika upprätta kycklingprinsen, att de skulle röra sig inne i huset istället, eftersom man i det andra landet inte lät kycklingar leva i hönshus, de bodde i ståtliga palats passande för furstar. Återigen höll kycklingprinsen med.


Så processen fortsatte. Kort därefter övertygade den vise mannen kycklingprinsen att i hans land åt kycklingar människomat. Sedan kom vanan att sitta vid bordet och avnjuta mänsklig konversation. Inom en kort tid, kunde kycklingprinsen fortfarande hävda att han var en kyckling, men började uppföra sig precis som en vanlig människa.


Lyckligtvis lider de flesta av oss inte av kycklingkomplex. Men här är en fråga som vi alla kan ställa oss själva: Begränsar jag min potential på grund av min egen uppfattning?"


 

Rabbi Nachman av Breslov genom Yossy Gordon
















Av annelise - 7 augusti 2012 17:52

Jag vet att jag skrivit om det förut - tänkespråk och snusförnuftiga kommentarer. 


Häromdagen hade en vän på Facebook lagt upp en bild där det stod: "Jag ansvarar bara för det jag säger, inte för det du förstår".


Därmed sällar sig uttrycket till den långa rad av New Age-floskler som enbart används för att skuldbelägga den enskilda människan. Lägg nu märke till att jag skriver "används" - inte att utrycket betyder just det....men New Age är ytligt och den enskilda människan ska inte behöva ha något personligt ansvar. "Det är inte hur man har det, utan hur man tar det" - "Man väljer sitt lidande" (Säg det till en som nyss fått ett cancerbesked) "Det är ditt eget val" - "Allt har en mening"


Om jag nu råkar sparka ihjäl din hund så är ju inte jag ansvarig för din reaktion. Väljer du att sörja så får du skylla dig själv att du går omkring och är ledsen.


I min värld säger och gör jag inte vadsomhelst - jag försöker vara respektfull och ta hänsyn till vad människor kan tänkas känna. Jag säger eller gör inte rakt ut vad jag känner och lägger ansvaret för en eventuell reaktion på mottagaren. Jag försöker bemöta andra som jag själv vill bli bemött. Jag försöker behandla andra som jag själv vill bli behandlad....men det hjälper tammefan inte.....


Det finns folk som alltid på något vis ska ha rätt, som kör över en utan att ens försöka väja, eller bromsa in det minsta. Som kommenterar det jag gör och hur jag gör det och dömer, ja, dömer och fördömer och jag är så trött på att jämnt förklara mig och försvara mig att jag inte ens begriper varför jag skrivit det här.


   

  


Citat · Surr
Av annelise - 7 juli 2012 08:03

Kan det blir för mycket av visa ord?


Ibland delar jag med mig av "kloka ord" på Facebook. Någon har fotoshoppat ihop en vacker naturbild med ett citat från någon medveten människa. Visst är det bra och visst är det klokt.


Ofta går det ut på "fånga dagen" - "gör mot andra det du vill att andra ska göra mot dig" - "älska dig själv"...osv. Gärna med en förnumstig kommentar....Jodå, jag gör så själv också...


Jaha, vad är det för fel på det nu då? 


Bara en spontan tanke - Lev istället! Gör något! Sluta snacka och sätt igång att genomföra alla dessa fantastiska tänkespråk.


"Livet var det som passerade medan vi sysslade med annat", ska visst John Lennon ha sagt, på tal om citat. 


Jag sätter igång nu i alla fall - och jag tänker fortsätta dela tänkespråk på Facebook men nu vill jag ha mer substans i snackandet och framförallt mer verkstad!




 

Av annelise - 8 juni 2012 15:27

När jag var ung var jag väldigt smal, nästan mager och ville aldrig visa min kropp. Gick i säckiga T-shirts och var allmänt okvinnlig. På 70-talet skulle man inte ha kjol alls och jag firade min student i vita jeans. Jag aldrig blev brun och hade väldigt smala ben. Numera bryr det mig inte alls. Jag kan bli lite mörkbeige soliga somrar om jag inte jobbar hela tiden - vilket man måste göra om man är sjukskriven och går på rehabilitering eller aktivitetsstöd - ingen semester då inte. Försäkringskassan tror väl att man är ledig när man är sjuk och kan hitta på roliga saker - resa t ex, med den fantastiska ersättningen man har. 


Där spårade jag ur, ja.... 


I alla fall.....nu har jag fetmat till mig, orörlig av all värk och småätande (sover man inte får man skaffa energi på andra sätt - vilka visar sig vara helt fel sätt).


Tänker ibland att varför klädde jag mig inte mer figurnära när jag var ung och visade upp den kropp jag hade? När jag var tränad och "fit" som man ska vara. Troligen för att yta aldrig intresserat mig, varken smink eller kläder.


Numera bryr jag mig inte alls om hur jag ser ut! Många år i Friluftsfrämjandet och allehanda kurser och delande av rum, flera år i Berättarteatern med alla ombyten. Där går vi ogenerat i underkläder och pratar om allt. Nu också i "Spelet om Stenstan" där vi alla genast gick med på att det var okej att dela omklädningsrum och låta barnen ha ett eget. Jag är gammal och fet, med fettknölar och celluliter och går ogenerat omkring och byter kläder hursomhelst. Jag har fött två barn men det kan jag inte skylla på för jag var jättesmal ända till strax efter 40 då skilsmässa och andra bekymmer ställde till det för mig. 


Stressfetma...klart det inte är bra att vara för tjock men med en egen dotter och en bonusdotter som båda har ätstörningar inser man att det finns annat att bekymra sig om. 


Grejen är väl att vara nöjd med sig själv och det kan jag verkligen inte påstå att jag är....men jag har en annan inställning nuförtiden. Det är väl där det sitter. 


Skitsamma, vi är i våra kroppar detta liv och får en ny kropp till nästa. Kroppen är templet och vi ska sköta om den men omständigheter gör att man inte alltid når ända fram i sina ambitioner. Tyvärr finns det amerikanska, kommersiella strömningar i Sverige, bleka tänder, bleka håret, bleka anus (vilket jävla vansinne!), spraya eller smörja på solbränna, botoxa rynkor och linjer.


Framtida forskare kommer att gräva upp intakta kroppar med stora tuttar och inga rynkor...hur kul är det? Rynkor och linjer, hängtuttar och hängrumpor, celluliter och hallux valgusar visar att vi har gått och sprungit, vi har älskat och gråtit, skrattat och sjungit och vi har levt - skrattrynkor ska man väl i allsindar inte botoxa bort!


Kroppen är en karta över det liv du levt. Har du levt konstgjort och artificiellt eller har du levt ett äkta liv?


 

Presentation


Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen - eller i detta fall - tangentbordet!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards