Julbakade med mina vuxna barn igår och vi kom fram till att pepparkakor är bland det mest politiskt korrekta man kan baka. Förutsatt att man har ett antal olika formar... Våra har funnits med sen jag var barn, i tidernas begynnelse, när ännu dinosaurierna vandrade på jorden. Nej, men 1950-talet i alla fall.

Okej, häng nu inte upp er på de sneda, mulliga formerna - äro inte vi alla lite mulliga och sneda numera?  Färgen - allt från ljust brunt till nästan svart. Och det är ju bara utanpå, de smakar alla lika gott. Och handen på hjärtat - vi vill alla vara bruna. Solarier, utomlands, brun-utan-sol, spray-tan. Utsidan, ytan....inuti äro vi alla lika. 

Vi börjar med stjärnan, som är en form de flesta har. Vår är femuddig och den går att använda som Betlehems stjärna, men också som pentagram - t o m inverterat om man så vill. 

Halvmånen kanske inte är så vanlig, men den får stå för islam som är en världsreligion. Månen är också en himlakropp som påverkar oss, i gammal folktro mest negativt - mångalen kunde man bli! Halvmånen kanske då kan stå för balans, mittemellan ny och full... lite halvgalen bara då. 

Bocken är djävulen och stod för det onda, motpolen till St Nikolaus som var ett turkiskt helgon. Var man snäll fick man godis, annars fick man smisk. Julbocken hade en kortare storhetstid i slutet av 1800-talet i Sverige, innan jultomten tog över helt. Vår bock verkar vara på språng att stånga någon.

Grisen, vårt nordiska fläsk. I Valhall slaktades grisen Särimner varje kväll, benen sparades och som ett mirakel uppstod han igen varje morgon. Det kan inte ha varit nåt roligt liv...? Om han nu visste vad som skulle hända. Han kanske var lyckligt ovetande. 

Granen - Medelpads landskapsblomma och upphovet till Norrlands välstånd, skogen förstås. Sågverken, sjöfarten, handeln med fjärran länder där vi fick kryddor och exotiska frukter. Apelsiner t ex. 

Mannen och kvinnan, kvinnan och mannen. Den helt igenom PK-bagaren bakar 48% gummor och 52% gubbar. Vill man fortsätta på den linjen packar man gubbar och gummor, gubbar och gubbar samt gummor och gummor tillsammans. Allt för den fria kärleken som sammanfattas i formen av ett hjärta. 

Såklart, för störst av allt är kärleken. Och fred på jorden....   

"...borta vid västerrand slocknar Orion... "

Så lyder en rad i dikten "Betlehems stjärna" av Viktor Rydberg, som tonsatt av Alice Tegnér blev en av våra käraste julsånger - och en av mina favoriter. Trots min hedniska tro känner jag starkt för julen, kanske just för att det är en hednisk högtid från början? Och nu pratar jag om yule, jõl, ylir som är de gamla orden för denna tid. Finskans joulua stammar också därifrån, liksom vårt eget jul. Årshjulet? Ja, kanske.

Midvintersolståndet är min favorittid på året - då allt vänder mot ljuset och i hedna tid måste det ha varit oerhört starkt att mitt i värsta mörkret se ljuset återkomma så sakteliga. Vad tänkte forntidens människor när de såg upp emot stjärnorna? Orion, som täckte en stor del av himlen måste ha varit imponerande då. Den är imponerande nu. 

Wikipedia: "Orion var en jättelik jägare i grekisk mytologi. Berättelserna om Orion är mycket olika varandra och flera olika historier existerar om hur han föddes och hur han dog och blev en stjärnbild. 

En berättelse av den romerske poeten Ovidius säger att Orion föddes när Zeus, Poseidon och Hermes var i Beotien. De kom till en hydda där en gamling bjöd dem att äta och hedrade dem genom att slakta en oxe. Gamlingen berättar att hans högsta önskan var att få en son, men problemet var att han inte hade någon hustru. Gudarna tackade för maten genom att kasta sitt vatten på oxhuden och säga till gamlingen att gräva ner den i jorden och gräva upp den igen om nio månader. Gamlingen gjorde som gudarna sade och efter nio månader grävde han upp skinnet som då hade förvandlats till den nyfödde Orion.

Eftersom han var son till Poseidon kunde han gå över haven. En gång kom han till ön Chios och när han var berusad försökte han våldta Merope som var dotter till kung Oinopion. Som straff lyckades Oinopion förblinda honom men han fick synen åter av Helios som var kär i honom.

Hans död beskrivs på olika sätt. En historia berättar att gudinnan Artemis dödade honom av svartsjuka, en annan att hon blev lurad av den svartsjuke Apollon att döda honom. Ännu en berättar att Orion sade att han inte var rädd för några varelser på jorden. Då skickade gudarna en skorpion som stack ihjäl honom. Därefter blev både Orion och skorpionen stjärnbilder."

Orions bälte kallades också Freja-tenen.

En gammal tro är att allt arbete ska vara färdigt till julen och allt som går runt ska stå stilla, t ex spinnrocken. På spinnrocken sitter sländan - som också kallades Freja-tenen. På julnatten skulle spinnrocken stå stilla och Freja-tenen ställdes rakt upp - när man spinner ligger den ner, åtminstone lutar den ordentligt. Samma med Orions bälte. Under julnatten stod stjärnraden nästan rakt upp, ett tecken så gott som något på att midvintern var inne. 

Första gången jag hörde talas om detta var när jag utbildades som guide i Gene Fornby och eftersom jag då hade en astronimi-intresserad make kollade han genast upp stjärnhimlen för ca 2000 år sedan. Och mycket riktigt - under midvintern var Orions bälte nästan lodrätt. Numera inträffar det i mars, ett tecken på förändringen  i tideräkningen och jordens och stjärnornas rotation. 

Men förstår ni vad fascinerande!

Att när man såg Orions bälte nästan lodrätt avstannade allt arbete och midvinterfesten, yule, jõl och ylir kunde börja. Man "drack jul" och firade i flera veckors tid. Kanske tills man såg att ljuset började återvända. 

I morgon, söndag, är det "mörkermåne", "svartmåne".. och på måndag är det vintersolstånd och nymåne. Vilken tid för förändring och något nytt! En spännande tid som vi har möjlighet att påverka, att göra till det vi vill. 

Min vän Oona har översatt en text om just det här: 

"Vintersolståndet inträffar bara timmar innan nymånen i Stenbocken ... Detta är en perfekt tid att tänka på, och skapa en ny kosmisk berättelse, som kan forma vår medvetenhet om de möjligheter som finns framför oss. Lämna bakom oss patriarkatets berättelse om skräck och rädsla, girighet och dominans .

"Med Uranus i Väduren , kan vi komma åt vår " inre krigare " och återta kunskapen om de gamla pionjärerna som var vi i andra livstider Om du tror att du under många livstider låtit våra själar växa i medvetenhet och helhet, då kan vi också gå inåt och återta de gåvor vi har utvecklat i alla dessa livstider .

Bara det faktum att vi är här nu , i denna tidsålder, innebär att vi förmodligen har gjort det här förut. Så börja nu på din nya berättelse. Det är dags. Kosmos väntar ... . "

Orion visar vägen....til Ars og Fridhar...fred och vänskap!

Har i dagarna fått veta att jag inte får vara kvar på mitt jobb. Det var inte helt oväntat, även om hoppet fanns. Min anställning går ut den 31/12 och förlängs alltså inte. Jag är inte uppsagd, det tar bara slut och med nya chefer och ny budget och ny organisation så är det bara så. 

Slut. Över. Förbi...

Som sagt, inte oväntat men jag reagerar. Jag reagerar mer än jag trodde. Jag reagerar starkt och genomgripande, hela jag, hela kroppen. Allt rasar. 

Men varför i hela friden? Jag är förvånad över min reaktion. Jag visste ju att detta kunde - och skulle - hända. Nå'n gång i alla fall. 

Jo....

Mitt jobb har varit så mycket mer än ett jobb för mig. Jag har fått börja på min egen nivå, utvecklas och hitta min kapacitet. Jag har fått förståelse och tid på mig att pröva mig fram. Jag har fått förtroende, jag har fått kraft, jag har fått tillit.

Efter år med skitsnack, utfrysning, påhopp, utskällningar hade jag äntligen fått tillbaka min självkänsla, mitt självförtroende, en tillhörighet och en funktion i ett sammanhang. Jag har också äntligen fått ordning på min ekonomi. 

DET är nog anledningen till min reaktion. VAD händer nu? Finns det fler ställen där jag kan fungera så pass bra som jag gjort? Finns det fler arbetskamrater som stöttar och hjälper framåt/uppåt? 

Jag hoppas det, jag hoppas verkligen det. 

Men en sån arbetsmiljö som Norra Berget - det finns bara på en plats i världen. Liknande finns, ja, t ex Gene Fornby i Övik har samma känsla och atmosfär. Det finns säkert fler.

Ja, kära Universum, ni har en stor uppgift nu. Att hjälpa mig hitta en ny plats, en ny funktion, ett nytt liv. 

Tack!

Utmaning nr 31. Husmorstipset jag använder regelbundet

Jag är en bra husmor. Mina barn har i stort sett fått bra mat, lagad från grunden och inte just några halvfabrikat. Däremot har de stoppat i sig sin beskärda del av transfetter och socker, för det här var innan de största larmen om hälsovådliga e-medel och annat skit. Mina barn hade också en pappa som var (eller är) duktig på mat, och hos oss behövdes inga matlådor när mamma skulle vara borta. 

Sen har det varit tillfällen när pulvermos och köttbullar förekommit, när det varit bråttom och inget annat funnits, eller när de varit ensamma och måst klara middagen själv. Nu är båda två väldigt duktiga att fixa mat åt sig och andra. Sonen har ärvt pappas matintresse och är inte främmande för kulinariska höjdare med passande viner till. Dottern är min hushållerska och gör god husmanskost, även med lite äventyrlig kryddning.

Så jag är en bra husmor, jag slänger inte mat i onödan, jag tar vara på rester och gör något nytt av, jag fryser in och jag har matlåda på jobbet. Men nåt speciellt tips? 

Nää....

Vi är mittemellan vintersolståndet och vårdagjämningen. Det är Imbolc nu, en ljuslågefest. Det är också en av de äldsta kristna högtiderna, kyndelsmäss, den dagen Maria bar fram Jesusbarnet i kyrkan, 40 dagar efter han föddes. Kyndelsmäss, Candle Mass på engelska - ljuslågefesten. Den andra februari firas också St Brigids Day, Irlands läkegudinna.

Ni som sett filmen "Måndag hela veckan", Groundhog Day vet att om murmeldjuret kryper fram och ser sin egen skugga och vänder tillbaka igen, då blir det vinter i 6 veckor till. I går firades det kinesiska nyåret och vi lämnar Ormens år, det inåtvända, till Hästens år, när allt sätter fart och hästen sätter av i full galopp... 

Fullmånen under februari kallas för Vildmåne, vill du bli häxa är det dags nu, att invigas och att hitta ditt häxnamn     

En stor dag överhuvudtaget.... och till sist...februari, mina vänner - februari, än en gång!

Bara det

att mörker inte fortsätter med mörker

när vi stiger upp med snön kring huset

att himlen inte är natt på dagen

med halvmånen hängd

att gardinen dras undan till morgonkaffet

att talgmesen hittar till fågelbrädet

att björknävern ljusnar

att istappen rodnar

bara det...

Börjar med utmaningen idag:

Nummer 24. Mamma/pappa försökte lära mig att…

Mamma har lärt mig att alla människor är lika värda och det finns nå´t gott i alla. Pappa hade massor av citat som än idag dyker upp i mitt huvud när det behövs. Det mest kända är att ”man ska vara glad att det är som det är när det ändå inte är som det ska”. Och det stämmer ju bra!

Idag sitter jag fortfarande hemma med ont i ryggen… eller sitter? Ligger, står, försöker gå, rör mig….  Grimaserar och suckar….

Idag skulle jag ha förberett spökberättelser inför kvällen i Timmerkojan. En tradition denna höstkväll strax innan allhelgonahelgen.

För att ni, mina trogna åhörare inte ska missa dessa skrönor (?) tar jag tillfället i akt och skriver ner en av dem här.

En berättelse om Oden, denna starka figur i den nordiska mytologin som också framställs som krigisk och allmänt otrevlig. Denne starke man kunde sejda (dvs försätta sig i trans och kommunicera med andra världar), vilket ansågs som en kvinnlig syssla och oftast utfördes av völvor. Män som sejdade kunde verka feminina, på modernt språk bögiga, vilket inte behöver vara negativt numera, men på den tiden direkt fjolligt och nedvärderande. Men en person som Oden vågade ingen mucka med så hans sejdande var helt accepterat. Han var också den som fick runornas visdom till sig genom att hänga upp och ner i asken Yggdrasil och låta korparna Hugin och Munin hacka ut hans ena öga.

Man måste ge något för att få något…..

Ja, för att då återgå till det jag tänkte skriva om – Odensjakten.

Det finns många berättelser om Odensjakten. Oftast färdas han till häst, på sin åttafotade Sleipner. Oden red i luften, ibland högt men ibland så lågt att folk riskerade att bli nedsprungna av hästen eller slagna av hovarna. Det hände att man såg lysande ögon och en röd eldtunga men oftast syntes ingenting. Man hörde hovarnas klapper och hundarnas skall. Det berättas också att man gammalt tillbaks satte upp havrekärvar på långa käppar till jul, så att inte Oden och hans följe skulle landa på gården. Havrekärvar sätter vi fortfarande ut men inte av samma orsak… eller?

”Varje torsdagkväll under hösten när månen stod i nedan drog Odens jakt fram. Först kom en häst i full galopp, någon satt på hästen men man kunde inte urskilja vem. Efter ryttaren kom två hundar, en stor och en liten. ”Å den lille han skällde så fint, å den store han skällde så grovt”. Jakten drog vidare nedåt skogarna och försvann och man hörde dem aldrig komma  tillbaka.”

Ibland färdas ryttaren ensam, ibland är det en hel härskara. Det här liknar också en sägentyp som kallas kvinnojaktssägen. En ryttare förföljer och dödar en kvinna, hos oss ett folktroväsen.

”Först kom ett kvinnfolk springande över vägen, förbi den som såg det, sen kom två hundar efter och skällde och drev. Sedan kom en ridande med bössa. Det gick i vild fart. Den som stod vid vägen hörde efter en stund att det smällde. Efter det att jägaren skjutit kom han ridande tillbaka med bössan på axeln Han hade bundit ihop det långa håret med benen på henne och hängt henne över bösspipan. Han hade skjutit många skogsrår på det viset.”

Källa: Bl a "Svenska sägner" av Ebbe Schön

Det är torsdag idag, månen står i sista kvarteret och det är höst… Om ni hör nåt ikväll och tror att det kanske blåser, eller regnar… då är det Odensjakten som drar fram över nejden.

Lugnet före stormen...

Det är svart och vitt med fläckar av rött

Ja, det kan man undra. Hade en massa funderingar på – ja - livet kanske, svart eller vitt – inga gråzoner eller kompromisser. Fläckar av rött, av kärlek och känslor, av blod och eld.

Lammen som föds i april, de kan vara svarta eller vita och med fläckar av rött från mammas blod. Svart och vit är Ginny, och Ull, den ena lillkatten – men inte vill man direkt framkalla röda fläckar på dem.

Det var en knepig utmaning , minsann…. men så slog det mig… balans!

Svart/vitt, yin/yang, mörker/ljus, manligt och kvinnligt…. och vilken dag passar bättre att skriva om balans än idag – höstdagjämningen ( i alla fall på norra halvklotet). Dag och natt är lika långa, allt står stilla och väger. Mörkret tar över och naturen går in i stillhet.

Astrologiskt går vi in i soltecknet Vågen.  Personer födda i detta tecken eftersträvar balans, och tenderar att noggrant väga både för och emot.

Just nu ska vi själva känna in balansen i oss.

Wikipedia:

”Dagjämningarna inträffar mellan vinter- och sommarsolstånden och innebär att dag och natt är ungefär lika långa. Meteorologiskt har de ingen speciell betydelse.

Höstblot eller höstdagjämningsblot är ett blot inom nordisk religion, vilket firas vid höstdagjämningen i slutet av september för att ta farväl av det ljusa halvåret och hälsa mörkrets och höstens ankomst. Höstblotet kan riktas till Sunna, Oden eller Freja. Kombineras höstblotet med ett skördeblot kan man även rikta sig till skördegudar som Frej och Tor för att tacka för det som varit.” 

Det är 6 veckor till allhelgonahelgen, Samhain, och 12 veckor till vintersolståndet – sen vänder det igen.

Svart och vitt i total balans. Röda fläckar i naturen, löv och svampar. Det är vackert, det är stilla, det är återhämtning.

Se filmen om Stenstan  här

Om jag träffade kungen skulle jag…

...tala om för honom att i Sönnsvall heter det ”köngen”. Vi har en köng som står på torget – det är samma köng som står i Göteborg och pekar ut var staden ska ligga. Här låg nog redan staden på plats för köngen var inte ens hit. Han grundade på distans, den mannen. Gustav II Adolf hette han i alla fall - Göstav kanske?

När Sönnsvall brunnit 1888, på midsommardagen, kom det hit en köng i alla  fall – Oskar II – Aron Jonason var fotograf åt honom och en kväll då Jonason fotograferat mycket och använt magnesiumblixt utbrister kungen: – Det var väldigt vad Jonason blixtrar mycket!– Ja, blixtrar den ene så åskar den andre! replikerade Jonason. (Detta taget från Wikipedia).

Men när det var storstrejk i Sönnsvall 1879 utlovades att köngen skulle komma men se, det var bara ett trick för att samla så många arbetare som möjligt i Skarpskyttelägret för att militären skulle kunna ta över och få slut på strejken.

I ”Spelet om Stenstan” var vi några som skulle stå och mässa ”Kungen kommer, kungen kommer” i scenen om Sundsvallsstrejken, för så gör man när man spelar folkmassa. Till sist klarade vi inte av det utan att brista ut i tokfniss – den där jäkla kungen kom ju aldrig? 22+20 föreställningar och kungaeländet dök inte upp. Men i somras kom han till Sundsvall i alla fall – ungefär 135 år för sent. Men ändå…..

I Sönnsvall finns det berömda och anrika Hotel Knaust och krögaren, Oscar Knaust var mer berömd än köngen. När man skickade brev till Oscar Knaust räckte det att skriva Oscar, Sverige, för att brevet skulle komma till rätt person.

Efter Oscar II kom Gustav V, även kallad V-Gurra, tenniskungen, och efter honom Gustav VI Adolf, arkeologkungen (fast jag tycker han hade kunnat gräva lite mer här hemma, ”gräv där du står” – typ).

Sen kom Carl XVI Gustav och resten är historia

Kung Oscar II - bild från Wikipedia. Tjo!