Banan jag minns

Nu blev det så där igen…. banan eller banan…. två betoningar, två betydelser…

Ska man skämta till det med nån speciell banan man ätit så kan jag faktiskt minnas en speciell banan – på Högskolan i Gävle under min utbildning till fritidspedagog  gjorde vi på scen nån sorts studentikos variant av Snövit där hon, dvs jag, åt en banan istället för ett äpple.

Annars är banan jag minns ett skidspår i min barndom som kallades Guppeligupp och som gick i tvära svängar rakt nedför ett berg (eller i alla fall något man upplever som ett berg när man är 10 år) – troligen helt livsfarligt och totalt omöjligt att genomföra idag.

I övrigt har helgen varit fullspäckad med berättande. Jag berättade igår om historiepaddlingen och idag har vi haft dramavandring i Stenstan och så blev det Lötsöndag på Norra Berget, den dag man traditionellt flyttade hem till byn efter sommaren på fäbodvallen. Egentligen var det i slutet av september man gick hem med alla djuren men dagens moderna samhälle drar ju igång med skolstart och andra starter redan nu, så vad gör man? Jo, man ställer till med fest, som man också gjorde på fäboden, man smakade av sommarens produkter och man sjöng och spelade musik och dansade kanske också.

Allt detta fick vi också, tack vare våra sommarjobbare och våra duktiga musiker….

En härlig dag på jobbet - jag HAR världens bästa jobb!

Om jag säjer apelsin, vad säjer du då?

Läste först ” om du säljer apelsin”…. Och tänkte att då kan jag väl köpa lite grann om de är fina. Nuförtiden säljs ju all frukt året runt, i varierande skick, men som jag skrivit förut – man får som aldrig gå och längta och njuta av persikor och melon på sommaren eller clementinerna till jul.

Men nu säger du alltså apelsin…. Och då säger jag jatack!

Sensommaren går sin gilla gång, fuktigt och varmt idag – historisk paddling på Selångersån, ett samarbete med Naturskolan Kom Ut! och Sundsvalls Museum – däribland jag då. Berättade legenden om St Olof och den sanna historien om Hög III i Högom – vekar som om jag berättar bara skrönor men allt jag berättar är sant, en del har bara inte hänt ännu som jag sagt förut också.

Vad nu då? Är det här nån jämarns reprisblogg, kanske?

Brände mig på nässlor när jag klev ur kanoten i Högom i alla fall, och lite solbränd är jag också. Aldrig har väl ån varit så stilla, aldrig har väl heller hamnbassängen legat så blank som idag, denna augustidag i nådens år 2013.

Vad ska det bli av allt, tro?

Det här har jag lyckats glömma

Vadå? Det har jag glömt…..

Uttrycket ”lyckats” tyder på att det är något man vill glömma….. Jag har väl lyckats glömma en hel del oförrätter genom åren. De lyckliga stunderna vill man inte alls glömma.

Detta om detta.

Jobbar på och hinner inte tänka så mycket på att skriva – betar av utmaningarna i bloggen och i livet.

Dagens utmaning lyder: Vad gömde jag under trappan?

Sitter och funderar igen – dessa utmaningar får en verkligen att tänka till! Man kan ju ljuga också men det ligger inte för mig… Allt jag berättar är sant, en del har bara inte hänt ännu!

Har nog aldrig gömt nåt under trappan…. Jag har bott i hus tre gånger i mitt liv, ja, fristående hus alltså, villor – hus bor man väl i så gott som alltid, hyreshus, stugor och andra liknande byggnader.

I alla fulla fall, i dessa tre hus/villor har det varit trappa i två av dem och ingen som man kunnat gömma något under…. Tyvärr.

Utmaning nr 6 – mission failed!

I Övik hade jag en höganäskruka under trappan som fylldes med enris till jul, påskris till våren och blommor då och då – mesta tiden var den ändå tom med ett dammlager i botten. I Älgsjö hade äldsta hunden sin sovplats under trappan och den har just inte ersatts med någonting förutom damm där med. Men eftersom jag inte bor där längre så bryr jag mig inte om det J

Annars har jag jobbat en vecka nu efter semestern men jag vill inte påstå att allt gått in i sin vanliga lunk – det finns ingen vanlig lunk på berget. Vi har inte varit så många på plats ännu, dagarna har varit varma och fuktiga, vi har köpt en diskmaskin… Allt sotigt, smörigt, mesigt, ostigt, kladdigt, kaffigt, degigt från fäbodvallen diskades inte rent längre, men nu blev det ändring!

Vidare har jag vallat en amerikansk vän runt området eftersom hon ska skriva en artikel om berget för en nordamerikansk tidskrift. Ska bli kul att se hur det blir, det har varit kul att guida och visa henne och plocka fram material.

Igår var jag på road trip – en vän från Stockholm besöker Härnösand i helgen och vi hade bestämt att träffas och som så många gånger när man inte planerat nåt så blir det väldigt bra! Vi tog rutten norrut från Härnösand – Högakustenbron – Skog –Klockestrand – Träsk – Öd – Bjärtrå – Lungvik – Sandöbron – Kramfors - Frånö loppis - Gustavsvik/Västby loppis – Utansjöfabriken –Gammelandet – Rö – Älandsbro - Murberget. Har kopierat rutten från min väns sida på Facebook, hon har bättre koll på hur vi körde eftersom det är hennes barndomstrakter.

På loppis i Frånö gjorde jag det fynd jag länge letat, en ljusstake med plats för sex ljus – nu blir det en riktigt väntljusstake framemot vintersolståndet!

Detta om detta… idag ska jag vila ut i Älgsjö-hemmet….

Något jag absolut inte klarar av????

Finns det nåt sånt? Ja, det finns massor som jag ännu inte lärt mig… och kanske inte kommer att göra heller, eftersom jag börjar bli gammal och kanske inte bryr mig så mycket längre.

Men jag skulle kunna klara av det, om jag lärde mig!

Fixa bilen t ex, klarar jag inte… jag kan byta däck, glödlampor, jag har bytt tändstift och olja men till att laga saker, och dessutom på nyare bilar – det är helt kört.

Men hade jag velat och orkat i min ungdom hade jag lärt mig och därmed klarat av det. Det gäller t ex hoppa fallskärm eller klättra i berg. Dyka skulle jag vilja lära mig. Backhoppning, ja, i mindre backar har man ju hoppat och överlevt.

Ja, det mesta kan man lära sig, och klara av - men det förutsätter ett intresse, helt klart. Det här var intressant att tänka på. Klara av eller lära sig är ju två helt skilda saker. Det måste ju finnas nåt…???

Jo!

Vad jag inte klarar av? Dansbandsmusik, Allsång på Skansen och Melodifestivalen – nej, det klarar jag inte av. Nej, jag gör absolut inte det.

Jag går hellre på hockey (förlåt mig, Stig)! Någon gång har väl någon haft tv’n på och jag har varit tvungen att titta och se glad ut… men nej, man kan ju ta en macka, gå och duscha eller lägga sig och läsa istället.

Där går min gräns…

Hittade den här bilden när jag sökte på dansband ;-) fnissssss......när blir den färdig då? 

Utmaning nr 4.   Det andra jag gör när jag kommer in i ett hotellrum.......är nog att titta ut genom fönstret.

Jag bor inte så ofta på hotell så jag tycker fortfarande det är höjden av lyx. Senaste gången på riktigt hotell var nog i Stochholm 2010 då vi var på bröllop. Det var 32 grader varmt och 100% luftfuktighet och det märktes inte ens att fönstret var vidöppet. Vi hade nästan en svit, med sovrum och vardagsrum, kändes nästan synd att åka därifrån efter en natt bara.

Nä, nu ljög jag för på hösten det året var vi till Edinburgh med Berättarteatern. Då fick jag eget rum eftersom en deltagare tyvärr blev sjuk innan avresan. Låg i sängen, drack vin och såg på brittisk halloweenspecial...

På tal om svit så hände en grej för väldigt länge sen, det var 1982 och jag hade just träffat den man som skulle bli mina barns far. Vi var i Stockholm en helg för att träffa vänner och hade bokat rum på ett litet ställe i Gamla Stan som skulle vara prisvärt. När vi kom dit mumlade personen i receptionen något om felbokning och "ett annat rum för samma pris"... Då vill vi titta på rummet först, sa jag snorkigt... och vi visades uppför vindlande trappor och kommer till en magnifik svit, med rum i fil och låga soffor och blanka ekmöbler och hej och hå.... Nåja, sa jag, vi tar det...

Edinburgh

Grannen ovanför.... finns inte – där finns bara taket, himlen, solen, månen och stjärnorna. Molnen, regnet och snön… i sinom tid.

Eller åsyftas gud på ett moln? Det vore väl en syn för gudar och gudinnor!

Jag bor på övervåningen i ett tvåvåningshus och har alltså ingen granne ovanför mig. Detta om detta….

"De dansar däruppe
klarvaket
är huset fast klockan är tolv
Då slår det mig plötsligt att taket
mitt tak

är en annans golv"

Nils Ferlin

Fast så var det ju inte här, dårå....

Hmm… prickarna i början av meningen tyder nog på att något ska in där först innan meningen avslutas.

Såhär då…:

Min säkerhetsdosa till internetbanken ligger strax till vänster om mig. Där ligger också en sönderriven kallelse till tandläkaren, säkerhetsdosan till föreningens internetbank, en penna samt en usb-sticka.

Ja…. Det var det….

Eller…?

På jobbet har jag ett fönster strax till vänster om mig. I fönstret står tre pelargoner som mirakulöst (och med hjälp av LG) överlevt semesterperioden. Utanför fönstret ser man manegen, den del av Berget som i sommar bebotts och bebrukats av en cirkus.

Går man vidare vänsterut kommer man till skyttevallen på 300 meter och därefter timmerkoja, skog och mystiska murar som ingen riktigt vet vad de använts till.

Långt, långt, långt till vänster ligger Norge.