Vad är nu detta? Utmaning? Har inte jag nog av utmaningar i livet?? Jo, men de här kan jag styra lite själv... Det handlar alltså om att skriva i tur och ordning om ett i förväg bestämt ämne och jag har hoppat på detta och lovat att börja idag. Dock kommer jag inte att skriva varje dag men 100 inlägg ska det bli allt som allt..... Jag kommer också att lägga ut länkar till de andra som följer samma lista.

Dagens ämne är "Återkommande dröm" och det är ju lite skoj, eftersom jag är intresserad av drömtolkning och faktiskt ganska duktig på det. Alltså ingen flumdrömtolkning, jo, lite - men jag har läst en hel del om ämnet och även om symboler. Men det var inte det, det var om återkommande drömmar - och det har jag just inga. Däremot återkommer vissa platser i mina drömmar och en plats som återkommit genom åren är älven där min barndoms sommarparadis låg och ligger kvar, eftersom jag faktiskt nu i sommar fått ta över den stuga som min farfar byggt. Jag har skrivit om den förut, Lill-stugan som den kallas.

Alltnog, för att komma till saken, stugan låg först vid en krök uppströms älven, den del som kallas Rävarumpan, och det är den kröken jag drömt om flera gånger. Faktum är att jag först nu fått veta att stugan först låg där och att delar av den ursprungliga stugan finns kvar i köket på den nuvarande stugan.

Se där, mina rötter....!

Runt denna älvkrök kom häromdagen en gammal träbåt, med tändkulemotor och som "plöjde vågorna med åtta knops lugna majestät" för att tala med Gits Olsson. Ljudet hördes på långt håll och fortsatte höras ännu längre efteråt när båten tuffade sin väg ut mot havet.

Lyssna.... och njut....

Jag sitter här

Jag sitter i solstolen, ser älven i morgonljuset, middagssolen, kvällsskenet

Här vill jag sitta kvar
när kvällarna mörknar och stjärnorna återvänder till sina platser

När månen lägger sin gata över fjärden och vattnet stillnar

Här vill jag sitta i höstmörker, höststormar, höstregn

När första snön faller och allt är kallt och tyst

När tomten passerar ska han titta förvånat på mig där jag sitter tyst och ler lite grann mot honom

Här ska jag sitta, nerfrusen och stel men när talgoxen filar och morgnarna ljusnar ska jag känna värme inom mig och i samklang med naturen ska jag sakta vakna.

Här ska jag sitta när dagsmejan, takdropp, solljuset sprider sig

Här ska jag sitta till nästa vår och till sommaren kommer

Här ska jag sitta - länge, länge, länge

Nu har jag bloggat två gånger och båda gångerna har datorn stängt av sig själv - den gör så ibland och visst är det frustrerande. Men skam den som ger sig, tredje gången gillt och  nu ska jag verkligen berätta om bröllopet jag var på i torsdags. 

Ja, en torsdag - ovanligt men inte fel, bruden har länge haft en dröm om att ha sin fest i Societetshuset i Öregrund och det tycks vara väldigt bokat - så ville de inte vänta ett par år till så var det bara att ta en torsdag, denna torsdag i juli, i nådens år 2013 med strålande sol och lagom vindar.

Så fint det var! Bruden, som en sagoprinsessa hämtad från John Bauers bilder, dock inte med troll utan med min stilige systerson vid sin sida. Inte bortrövad heller,

... de har varit tillsammans sen de gick i 9:an - 13 år alltså nu. Vi är många som ligger i lä där... Jag, t ex som är inne på åttonde året med nuvarande gubbe. Låter som om jag byter gubbe ofta men det gör jag faktiskt inte. Jag har haft två riktigt långa förhållanden tidigare och är inne på det tredje nu. Men jag är ju gammal!

Detta var en parentes....

Vigsel i Öregrunds kyrka, kaffe och kakor i hembygdsgården och sedan middag och dans i nämnda Societetshus, en gammal träkåk där troligen feta gubbar druckit punsch i fornstora da'r. Otroligt vackert beläget ute på klipporna och faktiskt enda platsen på östkusten där man ser solen gå ned i havet! Jodå, det är sant...!

På verandan spelades dixiemusik av Uppsala-bandet "The Rythm Baby Makers", det serverades bubbel och popcorn, ur en riktig popcornmaskin, och en ung man gick runt och tillverkade ballongdjur, en konst han förvärvat veckan innan med hjälp av Internet. Dessa ballongdjur hade dock en tendens att smälla av då och då under kvällen men i samma takt som vinet sjönk i glasen slutade folk rycka till okontrollerat och det hela blev mer avdramatiserat. Man vande sig helt enkelt...

Solen sjönk som sagt i havet och dansen pågick till fram på småtimmarna, men då låg jag sedan länge till "soffas" hos min syster. Ungdomen rasade...

I lördags firade vi Margareta-dagen med Margareta-tårta förstås. Fem Margaretor var samlade och vi skrattade och pratade i flera timmar. Brudens mor heter nämligen också Margareta. Och nyaste fru Rydfjord heter nästan samma sak som min farmor - Hennie Katarina, farmor stavade Henny men ändå - visst är det lite förunderligt ändå.... Jag försökte få det till att Margareta ingick i paketet också men se, det gick hon inte på....  

Och som i sagan levde de lyckliga i alla sina dagar.....

Älven - tänk att floder och älvar finns så många och så starkt i ltteratur, filmer och musik. Från Huckleberry Finn's Missississippi till Springsteen's "The River".

Min älv är Umeälven, Västerfjärden....

Allt tar den tid det tar.

Semester i Lill-stugan, ensam ett dygn, gubben åkte igår efter att ha byggt en trappa och ett trädäck utanför dörren.

Idag kommer ungarna, mina barn, unga vuxna som det heter – eller är de kanske helt vuxna? Vart går den gränsen?

Här i Lill-stugan finns ingen brådska, jo, den finns nog om man vill men man kommer som liksom in i en lunk. Nog skulle jag kunna leva så här, men herregud, det finns ju ingen dusch! Jag har inte duschat sen i måndags morse! Guuud, så äckligt… ja, jag har blaskat av mig i vatten från älven som jag värmt på spisen – det känns bättre men håret? Håret – det sätter jag upp, check, så var det problemet löst. Antagligen luktar jag, men vem bryr sig? Jag är ensam här, med spökena från förr och jag tror inte de var så renliga heller på den tiden de bodde här hela sommaren. Jo, renliga var de, utifrån de förutsättningar som fanns, renlighet är också relativt. Man tvättar sig det man kan helt enkelt. För några hundra år sen ansågs det ju farligt att tvätta sig, skiten skyddade liksom. Nu vet vi att bakterier orsakar sjukdomar och man kan ju försöka hålla sig hyfsat ren i alla fall.

Allt är ändå bara samhällets normer…

Men det går som sagt inte att skynda sig med allt, det blir en form av naturlig mindfulness, att ta med sig hinken, gå sakta nerför backen nedanför trappan, gå försiktigt ut på stenarna, böja sig ner och fylla hinken utan att ramla i vattnet. Resa sig upp och balansera tillbaka med den fyllda hinken….Tar man det inte lugnt då…

Det är nyttigt att känna känslan. Samma känsla finns när jag jobbar i miljöerna på Berget… Jag måste göra allt sakta annars ställer jag till nåt och gör illa mig. Men det är svårt när man har grupper som ska komma en viss tid.

På 60-talet när jag var barn gick många båtar på fjärden här utanför. På lördag- och söndagmorgnar var det en strid ström av båtar ut mot havet, träbåtar (ack, du Pettersson), fiskebåtar, bogserbåtar, och man vinkade glatt till varandra. På kvällen var samma strida ström på väg in till stan igen. Det roligaste var att hoppa i vår egen båt och gunga på svallvågorna, särskilt när timmerbåtarna gick tomma uppströms. Då var det ”tjohej, tjohej…”

Konstigt nog är det lika mycket trafik nu, som att bo vid en trafikerad väg. Men nu är det plast, och snurror som låter som symaskiner på högvarv. En och annan träbåt, en och annan större motorbåt och tillochmed en restaurangbåt som tydligen gör turer ungefär som m/s Medvind hemma, och Ådalen III i Härnösand. Ja, varför inte? Umeborna måste ju ut de med….

På tal om Umebor, P4 Västerbotten är intressant, minst sagt. Jag har precis vant mig vid Radio Västernorrland (ett ålderstecken?), Gävleborg var ett bottennapp när vi bodde där (fast det var ett tag sen),  men kära nån, Västerbotten…..

Nu passerar samma båt för tredje gången tror jag, kanske de är nyfikna på vem som är här, när det varit tomt i 3 år…..?

Jomen, det är jag!

Jag som nästan vuxit upp här, varit här varje sommar tills jag fyllt 17 år, sommarlovssomrar med båtar och bryggor och fiske – vi la ut nät varje kväll och tog upp varje morgon. Det ni, ungdomar, det är nätfiske på riktigt det! Sol och bad och utedass och rökt abborre. Utan telefon, tv, dator.

Men nog ska det bli skönt att duscha i eftermiddag när ungarna kommit med bilen och jag kan dra iväg till badet i Holmsund. Det finns gränser för mindfulnessandet!

Nu - lunch!

Sommarens varmaste dag hittills. Sommarens vackraste? Nej, det har varit fint länge och det kommer att fortsätta... Men varmt är det som sagt, +25 i skuggan nu.

Vad gör då jag? Förskansar mig i hemmets mörkaste vrå, i klädkammaren där jag har min fasta dator installerad. Här sitter jag och trycker, ljusskygg och blek...

Faktum är att jag inte mår bra i värme... jag får värk, i kroppen och i värsta fall i huvudet vilket jag har nog av ändå. Men får jag sitta på klippor vid havet funkar det. Det gäller bara att ta sig dit, har ingen AC i bilen så idag får det vara. 

Jag blir inte brun heller. Efter ungdomens kämpande och provande av allehanda produkter insåg jag vid 30 års ålder att jag faktiskt inte blir brun. Detta efter ett par års svåra soleksem som troligen framkallats av allsköns kemikalier. Det gick inte över förrän jag började använda biologiska hudkrämer. Jag brukar kunna bli lite mörkbeige om det är en fin sommar och jag är mycket ute. Men annars hjälper inte reklamens alla löften eller tips man får. 

Men oj, vad man får försvara sig! Ut i det fina vädret, ta vara på dagen... Du ska väl inte vara inne nuuuu?! 

Jo, tänk att det ska jag! Varför ska jag utsätta mig för något som får mig att må dåligt? Ungefär som för de som är pollenallergiska och inte kan vara ute på hela våren. Jag kan ju i och för sig vara ute... men under vissa villkor - havet, skugga, vind....

Så jag tänker inte ha dåligt samvete. Jag får klaga, jag har inte bett om hetta och stekande sol. Lagom är min genomsvenska, norrländska paroll! 

Ikväll däremot, när solen sänker sig och skuggorna blir längre, då smyger jag sakta ut och tager mig en promenad någonstans och njuter av alla dofter som samlats under dagen. Då är det min tid....

Men till veckan drar jag norrut, till Lill-Stugan, Rävarumpan, vid Västerfjärdens strand och där lever jag mitt uteliv. I skugga eller sol, med havsbris och vågor och har det bara så bra....

Den här är väl alldeles genialiskt musikaliskt textekvilibristisk....

Lyssna, njut och minns....

Det märks på något vis att de senaste vintrarna varit svåra, att senaste sommaren var "dålig" som vi vill säga här uppe i norr när det inte är så där varmt och soligt och somrigt som vi vill ha det - och för all del behöver så innerligt väl den korta tid det varar.

Det märks bland annat på Facebook, där man ser bilder av blommor, stilla sjöar och hav, solnedgångar och midnattssolar. Alla vill på något vis ta vara på det som är just nu.

Så väl det behövs i detta mörka land...

Men det är som en skillnad i år, som i alla fall jag upplever, en mer kroppslig känsla eller hur man nu ska säga. Personligen har min vinter varit ganska så tuff, mer än bara snö och kyla, och nu vill jag bara suga i mig sommaren, värme, sol, växtkraft, fågelkvitter och humlesurr - men också regn, dis, åska...Ja, jag drar i mig ALLT - genom näsan, munnen, ögonen, öronen, huden, tårna.... hela jag vill bara dra, dra, dra i mig så jag klarar en vinter till. 

Kanske jag håller på att bli gammal? Inte kände jag så här förr, även om jag alltid varit ute året runt - i skogen, vid havet, badat, gått, cyklat, åkt skidor - i alla väder. 

Nej, i år är det mer en fysisk känsla... monumental, spontan, total... NU...liksom...hålla fast, hålla kvar känslan.

Bromsa! NU!