Som mina trogna läsare observerat finns ett visst intresse av shamanism och annat andligt hos mig. I somras gick jag grundkursen och det kändes väldigt bra.

Med på kursen var en av mina bästa vänner, hon gick då tredje steget, själsåtervinning och har tidigare gått helandekursen. Och detta för mig till sist fram till dagens ämne. Shamanskt helandearbete.

Jag har länge, länge, länge mått dåligt på olika vis. Gick in i väggen första gången för 17 år sedan och har sedan dess mer eller mindre dragits med svår migrän, värk i kroppen och en oändlig trötthet. Senaste året har jag dessutom dragits med kvinnliga övergångsbesvär och genom en operation i februari  hoppades jag att dessa besvär skulle avta. Men icke så, senaste halvåret har varit totalt elände.

Till sist, när man mår som jag gjort vet man inte vilket som är vilket. Stress kan ge värk i kroppen, sömnlöshet pga värk i kroppen ger trötthet, osv, osv…..Men hur kommer man åt roten till det onda?

Jo, man går till sin goda vän, shamanen och ber om hjälp! Och hon ställer upp, som den goda vän hon är…..

Grunden till denna form av shamanskt helande är trumresor, där man genom resor i de olika världarna får guidning och vägledning av andar, hjälpare och lärare hur man t ex ska göra för att komma tillrätta med allehanda negativa tillstånd.

Min vän kom hem till mig, vi bäddade fint på golvet, la oss ner, tätt intill varandra (kroppskontakten är viktig!) och drog igång en trum-CD med Michael Harner…..

Jag låg tyst och väntade, fick inte resa iväg själv – somna är däremot okej! Lite svårt att hålla sig på mattan, i dubbel bemärkelse, men det gick bra.

När min vän återvänt från sin resa i övervärlden hade hon fått i uppgift att göra en extraktion på mig. Jag hade alltså ett intrång, något hade tagit delar av mig i besittning. Det låter inte så lite läskigt men går att komma tillrätta med.

Efter att ha hämtat ytterligare några attiraljer som behövdes, fick jag lägga mig ner igen och shamanen började skallra runt mig, över hela min kropp, jag fick vända mig på mage och skallrandet fortsatte ett par varv till innan shamanen andfådd avslutade behandlingen.

Det satt hårt och hade suttit länge, fick jag veta men nu var det borta. Resten är mellan mig och shamanen……

Dagen därpå var jag rent otroligt trött och konstig i magen….stannade t o m hemma från jobbet. Pratade med shamanen och hon sa att ”på torsdag är du bra”! Detta var på en tisdag och på onsdagens förmiddag kl 11 hände något. Jag stod och skulle göra kaffe, tittade ut genom köksfönstret och plötsligt visste jag ”det är ju så här jag ska må, det är så här det ska kännas…”!!

Och sen dess mår jag oändligt mycket bättre – vad det nu var som drogs ut så måste det ha tagit enormt mycket energi av mig.

Nu sover jag om natten, har inte samma värk i nacken och kroppen, är piggare, gladare….jag VET inte VAD som hände men NÅGOT hände, absolut! Det är en så enorm skillnad och jag tackar jordens alla shamaner genom tiderna för att kunskapen levt kvar och fortfarande kan användas. Speciellt tack till min egen shaman!

 

Lie

17 september 2009 13:43

:-)

 

Susanne

17 september 2009 19:53

Fantastiskt underbart att du både fick och kunde ta emot denna hjälp. Vilken tur att vi har shamaner i vår närhet. Snart kanske du fortsätter stegen du också och då har jag två vänner med denna förmåga. Kram

 

Linda

18 september 2009 12:17

Vilken härlig berättelse. Och vilken fantastisk värld du lever i med såna vänner som shamanen. Jag är väldigt glad för din skull ! kram kram

 

Ulla

20 september 2009 21:31

Hejsan, detta låter verkligen intressant. Skönt att du har blivit hjälpt. Berätta gärna hur du mår om ett tag.
Ha de gott/
Kramen Ulla o Brian

http://ladyinblue.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...