Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.

Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?

I min ålder vabbar man aldrig.

I min ålder har man rätt lång arbetslivserfarenhet.

I min ålder har man hunnit lära sig väldigt mycket.

En annan sak. Jag har redan bränt ut mig, rehabiliterats och har numera verktyg till att hantera stress och trötthet. De som ni anställer idag, kanske är utbrända om några år. Jag har redan gjort allt det där.

Så har jag resonerat och blev så glad när jag läste nedanstående artikel. Det är ju så det är... all min kunskap och erfarenhet – inte ett skit värd. Fördomar styr, och förutfattade meningar.

Som tur var fanns det en arbetsgivare som trodde på mig. Den arbetsgivaren har nu en välutbildad pedagog med 30 års erfarenhet till en billig penning.

Häpp!

Åsa Edman Källströmer, VD på rekryteringsföretaget TNG

från Motivation.se

"Jag ser ofta hur talanger väljs bort. Det är ett oerhört slöseri, men inte så konstigt med tanke på hur många jobbar med rekrytering idag. Bortsortering blir konsekvensen av att man låter medvetna eller omedvetna fördomar styra valet av individer. Man tittar sällan på affärsvärdet och matchar människan utifrån det. Istället väljer man med magen och ögonen vilket ofta gör att man bara hittar en person som är precis likadan som en själv. I de allra flesta fall behöver man inte en kopia av sig själv, snarare tvärtom. Men det känns bra när man känner igen sig.

Åsa Edman Källströmer kallar det för ”en käftsmäll” att man ofta rekryterar på gamla meriter som utbildning eller erfarenhet från en viss roll. Under alla år har rekrytering kört på helt fel spår, menar hon. Bedömningar om möjliga framtida prestationer har gjorts utifrån på förlegad information, vilket påverkat antalet felrekryteringar.

Hon berättar om forskning som har gjorts på urvalsmetoder, den mest kända är metastudien av Schmidt 2012, som visar att begåvning har den största påverkan på en persons förutsättningar att klara en framtida arbetsprestation - samtidigt som till exempel utbildning och erfarenhet har betydligt lägre påverkan. Dina erfarenheter säger enligt forskningen mindre om hur din arbetsprestation kommer att se ut framöver.

Det dräller av människor med jättekapacitet där ute som ingen vågar tro på. Ofta har man redan i annonsen bestämt vem man vill ha och redan där begränsat (sig)

Vi är skyldiga att ta reda på varför människor gör sina val. Det måste vara möjligt att ta ett steg tillbaka i karriären eller ”downshifta” utan att bli diskriminerad på kuppen".

The River Is Flowing

(Mother Carry Me)

The river she is flowing
Flowing and growing
The river she is flowing
Down (Back) to the sea.
Mother (Moon will) carry me
(Her) Child I will always be
Mother (Moon will) carry me
Down (Back) to the sea.

Song: The River Is Flowing
Artist: Lindie Lila
Album: Return Of The Goddess: Sacred Chants For Women

Ber hemskt mycket om ursäkt för reklameländet som ligger i början av klippet. Inget att göra åt... tyvärr!

När jag var liten såg vi inga invandrare eller ”folk med utländsk härkomst”. Jag hade en klasskompis vars mamma var frånskild och omgift och min kompis hade alltså en styvpappa vilket var det mest exotiska i min uppväxt. Dessutom körde han taxi och det var jättespännande för om nå’n gång min pappa beställde taxi, då kunde jag hänga i fönstret och se om det var min kompis styvpappa som körde.

I ”Min skattkammare” fanns berättelsen om ”Lille Svarte Sambo” som bodde i en hydda på en strand i Afrika där solen alltid sken. Det var mest ett konstaterande, jaha, det finns folk som har det så.

Jag har nog fått en bra uppfostran för jag har aldrig haft tanken att folk skulle vara speciellt olika. Nu fanns det knappt färgade människor i en liten norrländsk småstad på 60-talet, men ändå….

I tonåren vaknade jag upp när jag började höra konstiga uttalanden, påståenden och kommentarer om utlänningar i Sverige. Kommentarer om invandrare, arbetare, om kvinnor – i min oskyldiga värld förekom inga skillnader. Jag förstod ingenting men verkligheten kom snabbt ifatt mig – jodå, det fanns folk som verkligen tyckte så här.

Men varför då?

På den här tiden levde man i en ”Onkel Tom” - ”Gissa vem som kommer på middag”-värld. Ett ”pittoreskt inslag i gatubilden”, vitsar och skämt om han på jobbet som kom från Afrika men det måste ligga rätt nära ändå, för han cyklar varje dag….

Alla dessa – som vi tyckte - oskyldiga skämt var inte oskyldiga. För många var det allvar och dessa personer ville inte ha främmande folkslag i Sverige.

Nu är det allvar…

Det är kränkande att säga negerboll. Jag har alltid sagt negerboll och aldrig lagt en enda värdering i det, för mig är det ett gott bakverk, en godbit till kaffet. Men är det så att andra upplever det kränkande så säger jag det inte. Jag säger inte n-ordet, jag använder inga värderande uttryck. Tror jag? För det är svårt att veta men för mig handlar det inte om politisk korrekthet, det handlar om vanlig hyfs och hänsyn mot andra människor. Jag går inte fram till en främmande människa och säger ”tjockis” hur fet människan än må vara. Jag använder inte ord som ”rödtott”, ”glasögonorm” eller andra liknande tillmälen.

Jag vill själv inte bli värderad efter mitt utseende. I min oskuld har jag ibland frågat folk med främmande utseende var de kommer ifrån, av rent intresse för en annan kultur. Jag har nu förstått att inte göra det, många är födda i Sverige och lika svenska som jag.

Sanningen ligger inte hos den som säger det. Det är inte jag som avgör hur folk reagerar på det jag säger. Jag får tänka mig för helt enkelt. Jo, för jag tycker alla ska få leva på jorden, alla är välkomna till Sverige.

Och säger jag fel nå’n gång, så rätta mig och döm mig inte heller i er tur, det är inte alltid så enkelt. Jag försöker faktiskt <3

För ett tag sedan lade jag denna "bön" i ett inlägg här på bloggen. Efter ett tips av en vän har jag omarbetat den. Det stämmer att livet förändras och man utvecklas. Så här blev den: 

Gud och Gudinna

Jag tackar er för att jag har tillräcklig tro på mina egna möjligheter,

för att jag i tankar, ord och gärningar visar tillit

till mig själv och min förmåga.

Jag älskar mig själv lika mycket som jag älskar andra,

min kropp, min förmåga, mitt eget sätt att vara.

Jag låter inte andra styra mitt liv,

jag tror mera på mina egna värderingar än andras.

Jag låter inte människor förtrycka mig utan att säga ifrån.

Jag sträcker på mig i min fulla förmåga,

jag är inte rädd för att ta strid i rättfärdig sak,

jag böjer mig aldrig för att slippa bråk.

Jag erkänner att jag nu vågar visa hur duktig jag är,

och att jag är precis så duktig som jag kan.

Tack för min självkänsla och min upprättelse, för min

tro på mig själv och för min kärlek till mig själv.

Författare okänd (omarbetad av mig)

 Gatuskylt nånstans i Umeå... stulen från Facebook

28. Livet är som en …marknad. En marknad är det, en julmarknad på Norra Berget. Ett liv kan upplevas under två marknadsdagar. Historiskt, kommersiellt, traditionellt....

Från tomten i stallet till kommersen bland alla marknadsbord. Från överflödet i den välbärgade bondgården där man har råd att använda smöret till ljusstake till timmerskogens dagliga kolbullar. Romantiken, slitet, kölden och kärleken.

Årets julmarknad har alltså gått av stapeln och som vanligt engagerades alla aktörer på Berget, föreningar och andra intresserade. Två dagars fest, i kyla och snålblåst. Långdans, Lucia, körsång, marschaller, lyktor och ljus överallt.

Jag har ett fantastiskt roligt jobb, jag har stått i Timmerkojan i två dagar och stekt, nej, gräddat kolbullar, denna kulinariska höjdpunkt i skogsarbetarens vardag.

Men......

Det är tammefan tragiskt att folk fortfarande tror att Lucia och jul är svenska traditioner.... Allt formas av den tid man lever i och traditioner byggs på under århundraden och förändras och stöts och blöts på alla de vis. Man formas av samhället och normer förändras.

Förr firade man jul under den mörkaste tiden på året. Märk väl att förr sammanföll Lucianatten och julnatten. Under de nätterna förekom allehanda ritualer, som en folklig tradition med lekar och magi. Staffansgången eller Staffansritten inföll på en av dessa dagar, senare annandagen. Staffansgossarna genomförde en regelrätt ”trick or treat” genom att rida runt i gårdarna och tigga och ställa till ett himla liv.

Lucia var ett sicilianskt helgon och har banne mig ingenting med Sverige att göra mer än att hon blev en symbol för ljuset, med utstuckna ögon och blodet rinnande i sidan efter ett svärdshugg. Att dagen heter Lucia har med Lucifer att göra, fan själv alltså.

Att vi skulle fira jul pga Jesus födelsedag är också konstigt, för ingen vet faktiskt när han föddes. Det bestämdes på kyrkomötet i Nicaea 320 år efter hans påstådda födelsedag. Ett antal gubbar tyckte det passade med ett datum mitt i vintern då folk ändå var vana vid att fira och festa. De kallade också det hela Christmas, Kristusmässa helt enkelt.

Vi var katoliker i många år. På 1500-talet blev vi protestanter.

I Sverige heter det fortfarande jul, efter isländska ordet ”ylir”, eller ”jôl” som betyder ”dricka jul” i pluralform, alltså under en period. Det motsvaras av det anglosaxiska ”giulu”. I finskan finns ”juhla” som betyder fest och ”joulu” som betyder jul. ”Yuletide” är ett gammalt ord som betyder just juletid och har inget med christmas att göra.

Midvintersolståndet firades med en fest, man hade relativt gott om mat och man hyllade fruktsamhet och fred. Julen stod för gemenskap och ledighet helt enkelt.

Julgranen kom från Tyskland och förekom i början mest hos välbärgade familjer. Presenter likaså, det var de borgerliga som började ge varandra julgåvor. På landet var julklappen en lek där man skulle hinna slänga in ett vedträ innan gårdsfolket fick syn på en. Långt tillbaka har man alltid haft granris på gården, i form av ruskor eller på bron, för granris skyddar mot ont.

Tomten är en sammanblandning mellan det turkiska helgonet St Nikolaus och vår egen gårdstomte. Nikolaus var speciell redan som barn och blev helgonförklarad redan under sin livstid. Han avbildades ofta med röd kappa och fick följa med emigranterna över till Amerika när det begav sig och kallades sedermera Santa Claus. I Sverige smälte han samman med den vresige gårdstomten som vi i alla tider fått blidka med gröt med smöröga för att få lugn på gården.

Julbocken hade en kort karriär däremellan, i slutet på 1800-talet.

All julmat var förberedd och lämnades framme på bordet hela julen. Halm ströddes på golvet och man trodde att på julnatten kom de döda tillbaka och skulle kunna äta av maten och sova i de riktiga sängarna medan gårdsfolket tuppade av i halmen efter allt festande.

Vår kantstötta Lucia figurerar i tidningar där skolledare skrämt ryggar tillbaka för en helt inbillad press att inte stöta sig med någon och lyckas helt med det motsatta. Att stöta sig med alla...

Att förbjuda tomtar och pepparkaksgubbar i Luciatåg under förevändningen att det ska vara en traditionell variant är bara ledsamt att höra. En skola som är i blåsväder just nu förespråkar att alla ska ha långa vita linnen och strut på huvudet och barnen får inte ha guldstjärnor vare sig i handen eller på struten. Vad påminner det om? Snälla nån, vilka farliga vägar vi är ute på!

Det finns inga helt svenska traditioner! Och det är väl en jävla tur det!

Och - favorit i repris! Väntljuset! Läs mer här

Som jag tidigare berättat är andevärlden en verklighet för mig. Jag vet att den finns och jag vet att det finns medium som kan förmedla budskap oss emellan. Dock finns otaliga oseriösa, vad jag vill kalla ”mediala missbrukare”, som skamlöst utnyttjar människor i sorg eller livskriser för att tjäna pengar eller för att få uppmärksamhet och i förlängningen – makt.

Det finns också en gråzon däremellan med folk som själva tror på det de gör men ändå förmedlar rena struntet – dessutom på ett oetiskt och omoraliskt sett.

Följande skrev jag som inlägg i en grupp på Facebook härförleden och fick bra respons:

”Jag har många gånger tänkt att vi som lägger tarot eller ger healing mm, har ett enormt ansvar gentemot våra ”klienter” – vad vi får fram och vad som kommer upp hos dem – hur hanterar vi det? Klarar vi av om nå’n bryter ihop, om gamla känslor kommer fram och en kris uppstår?

Kom att tänka på detta när jag lyssnade på ett gammalt P1-program i morse, Kropp och Själ, som handlade om biverkningar av terapi. Det som avhandlades i programmet var sjukvårdens terapi, speciellt i grupp där folk fått svåra trauman och psykoser av att rota i gamla händelser. Med rätt ledare och rätt handledning kan man handskas med det. Men kan vi? 

Det kan ju likaväl hända oss, en tarot-läggning, en healing-session, väcker något och klienten går djupt in i sitt liv och sina känslor. Extremt farligt enligt mig, och ett enormt ansvar vi tar. Veckoslutskurser där man ”öppnar upp” och kommer hem fylld av alla häftiga upplevelser och börjar ”hjälpa” folk till höger och vänster – är det bra? Eller behöver man en längre utbildning där man utvecklar sin medialitet och förmågan att hantera vad som än händer? Eller är det de självlärda med vanligt sans och vett som klarar det här?

Det är inte bara att ”se” hela släkten på besök. Tänk om pappan kommer till en flicka som varit utsatt för incest och minnena kommer tillbaka….. Jag vet inte? Jag känner bara att jag/man måste tänka sig väldigt noga för…”

Här vill jag också citera min vän Annika Oona Adriansson, en väldigt klok kvinna som jobbat medialt i många år:

”….Jag är med i ca 10 grupper inom andlighet och det jag läser där är skrämmande, ja rent ut sagt farligt ibland. Många lägger ut fotografier på barn, hus, djur osv och frågar "är det någon som ser något här" och de mest idiotiska, felaktiga, flummiga och ibland farliga svar. Detta sker utan någon som helst urskiljning. 

Ibland ser man foton på lite utav varje med s.k orber, rök, dimma, ljusstreck, skuggor mm och ALLA bara vet att det är andar som framträder och det tolkas hej vilt om allt man "ser" och det händer att ibland så är det farligt, ont, negativt också...det finns ingen som helst urskiljning där heller. 

Sedan har vi alla dom som ska skicka olika typer av healing, healing med de mest konstiga namn och ännu underligare förklaring om dessa "energier" som ska fixa allt i livet. Eller de som sitter hemma och trumma ut kraft till alla i gruppen? Har inte alla dessa människor som erbjuder detta någon som helst form av sunt förnuft? 

Jag tycker att det hemskt och ibland har jag försökt att lägga in lite tankar och idéer om vad det kan vara istället, en naturlig förklaring men se det går inte...då blir inläggen borttagna eller så blir man mer eller mindre ifrågasatt, kallad skeptiker osv. 

För att inte tala om alla de som vill ha gratisråd, gratissittning, gratis....jag ger gärna det över nätet men ibland så undrar man hur mycket kunskap det finns hos dem som erbjuder detta? Jag såg ett inlägg där en person ansåg att "ja din mamma ska dö snart, de kallar på henne från andevärlden" det är ju horribelt. 

Eller den som lagt in en bild på en bebis och fick till svar, "detta barn är väldigt sjukt" 
Eller bilden på ett rum, där svaret blev, "här är det mycket ondska och farliga andar" 

Tycker ni att det är så här som andlighet och medialitet ska presenteras? Jag tycker inte det....självutnämnda "medium" kan ju verkligen ställa till det. Jag tycker även att det är respektlöst och förmodligen en massa egon som gör att dessa personer måste agera som allvetare och inte gillar att bli emotsagda.”

Så långt Oona. Det senaste jag läste om i Facebookgruppen var detta erbjudande –

”Drömmar – 400kr för 8h (Jag drömmer om ditt förflutna eller din framtid)”

Vilken affärsidé! Men snälla – använd huvudet!  Hur dumt får det bli innan vi reagerar?

Det dräller in kommentarer om hur viktigt detta är – att få bort bottenskrapet av oseriösa utövare av allsköns märkliga behandlingar, och metoder. Jag ställer mig på barrikaderna med er andra!

Till sist vill jag dela med mig ett upprop av Elisbeth Lannge – ja, det är långt att läsa men om du själv jobbar som medium eller om du funderar på att anlita ett så tycker jag du ska kämpa dig igenom. Med det här vill jag visa att vi är många som faktiskt jobbar på ett seriöst, moraliskt och etiskt sätt med en djup önskan att faktiskt hjälpa människor.

Elisabeth Lannge har jobbat som medium sen 80-talet och har skrivit böcker och även medverkat i Det Okända – själv gillar jag inte det programmet som jag ser som spekulativt men det hindrar ju inte att medverkande medium är helt seriösa.

Seriös verkar vara ett återkommande ord idag…. Så här skriver i alla fall Elisabeth Lannge:

”Jag skulle önska, att det fanns etiska regler för mediala utövare. Det erbjuds väldigt mycket saker, varor som tjänster, ibland i mina ögon mycket egendomliga sådana, som säljs utan varken arbetsbeskrivning eller garanti. Innan någon tar initiativet, skeptiker som exempel, för att försöka få delar av genren förbjudna vore det kanske av värde att alla utövare själva såg över verksamheten och tog sig en funderare över om det är ok som det är idag. 

Jag ger här några förslag som ni mer än gärna får ha åsikter kring och ge er syn på saken. Kanske ni tycker att inget behöver förändras, ja då kan ni även skriva det men ge gärna en förklaring till varför.

1. Alla erbjudanden på hemsidorna av varor och tjänster borde erbjudas med en form av garanti, om kunden inte är nöjd pengarna åter eller löfte om ett kostnadsfritt återbesök. De som arbetar utan ersättning skulle erbjuda detsamma, ett återbesök inom en snar framtid. Ingen skulle heller erbjuda sina produkter med påståenden att de innehåller universums läkande energier, påskyndande av andlig utveckling, löfte om universums skydd osv utan att i så fall berätta hur det skulle fungera. Det skulle också finnas en beskrivning av dom som säljer energitvålar, änglaessenser osv hur de fungerar och vad de innehåller. 

En arbetsbeskrivning över vad tjänsterna innehåller så kunderna vet vad dom kan förvänta sig och förstås vad dom betalar för. 

2. Alla som besöker en medial utövare skulle garanteras en telefontid någon vecka efter besöket, om de så önskar, för ett samtal om de frågeställningar som väckts under besöket. En uppföljning. Idag är det så att folk klagar över att det är svårt få en pratstund med mediumet för en uppföljning. Undantag finns givetvis. 

3. Det skulle finnas ett Etiskt råd för kunderna att vända sig till för att dels få namn på seriösa utövare samt få möjlighet att få diskutera kring något de reagerat över under ett mediumbesök. Alla har inte kurage nog att vända sig direkt till den de besökt.

4. Alla medium borde ha utbildning i sorgebearbetning och minst en grundkurs i psykologi, varav det sistnämnda även borde gälla samtliga mediala utövare. 

5. Alla mediumutbildare borde ha ett nätverk av psykologer och samtalsterapeuter, kanske psykiatriker, präster eller diakonissor att dels anlita under utbildningen men även för de nykläckta mediumen att kunna ta hjälp av. Medium är nog det enda yrket som handhar människor i sorg utan att ha adekvat utbildning. Numer leker en del medium även terapeuter utan att ha en plan för hur de ska följa upp sina kunder, vilket är alldeles galet. En människa i kris behöver fortsatt stöd, det räcker inte med ett besök. Dessutom behövs det journaler vilket icke är tillåtet att upprätta för vem som helst. Så hur löser man ett sådant problem?

6. Ett medium ska aldrig tala om död och olyckor. Ska gälla alla mediala utövare.

7. Avhålla sig från att säga att ”så här är det” utan att kunna garantera det. 

8. Ett medium ska inte påstå sig veta allt ej heller låta påskina att de vet något de omöjligt kan veta.

9. Ett medium ska inte ställa frågor och avhålla sig från Barnumuttalanden, kunna skilja på olika arbetssätt, vara insatt i telepati, psykometri, avläsning av energier, psi-spår, RV-Remote Viewing allt i akt och mening att kunna ge genomtänkta svar på de frågor som kunden kan ställa. 

10. Ersättningen ska vara rimlig och inte jämförbar med yrken med många års utbildning. Man ska heller inte jämföra sig med läkare, psykologer och psykoterapeuter vilket man kan se att vissa gör. Dessa har för det första lång och omfattande utbildning men även arbetar de under helt andra premisser än vad mediala utövare gör. De har ansvarsförsäkring men även kan de bli straffade vid felbehandlingar. Medium kan enbart bli straffade för medvetet bedrägeri om någon har modet att anmäla vederbörande.”

I mitt nästa liv vill jag återfödas som…

….mig själv för jag är så jävla bra.

Nej, men som mig själv med alla de erfarenheter jag gjort i detta liv. Det vore nåt! Då vet jag en hel del saker jag skulle göra annorlunda, och en hel del jag inte skulle göra alls men framförallt en hel del jag skulle göra betydligt mer av!

För det första skulle jag bli bättre på att säga ifrån och stå upp för mig själv. Då kanske jag inte skulle behöva bränna ut mig flera gånger på att vara duktig flicka. Ställa upp för andra in absurdum och helt glömma mig själv. Inte orkar jag hjälpa andra om jag inte mår bra själv!

För det andra skulle jag inte alls lyssna på andra så mycket, bara i relevanta fall. Överhuvudtaget tänka mer själv, lyssna till mig själv och mitt inre så att jag inte går på så mycket dumheter.

För det tredje skulle jag sköta ekonomin bättre, vilket egentligen borde gå av sig själv om jag följer det första och det andra, för då behöver jag inte bli utbränd och sjukskriven och då behöver jag inte oroa mig för ekonomin och låna pengar till bilar och annat.

För det fjärde, om jag skulle behöva skilja mig så ska jag utgå från det första – stå upp för mig själv och inte låta mig blåsas på bodelningen.

För det femte skulle jag värdera mig själv bättre, i relationer och i arbete och fritid.

För det sjätte skulle jag göra mer kreativa saker överhuvudtaget. Skriva mer, berätta mer, spela teater mer och kanske sjunga mer, t o m måla lite mer. Allt som jag tycker är kul och som fått stå tillbaka nu.

För det sjunde skulle jag läsa igenom allt en gång till och inse att det inte är försent…..

Och vi ska minnas Kristian Gidlund... http://ikroppenmin.blogspot.se/?spref=fb