Om 7 år gör jag det här 15/4

15 april 2020 är en onsdag. Påsken ligger 10-13 april så det gäller alltså onsdagen efter påsk…. Hmmmm - och då har jag fyllt 64 år i januari och börjat nedräkningen till pensionen. Ja, om jag får leva och ha hälsan någotsånär intakt och är kvar på det jobb jag har nu.

Ungarna är friska, har bra relationer och jobb de trivs med och jag har hunnit få flera barnbarn. Det ser jag fram emot! Gubben och jag har en bra relation, även om vi kanske fortfarande är särbo? Kanske – är vi det, eller har det som inte är på plats nu, till slut fallit på sin rätta plats?

Just den här dagen, 15 april, en onsdag, sitter vi på jobbet och pratar om sommarens verksamhet. En av oss är i Dubai, en av oss har tagit semester för att vara med sina barn på påsklovet. Men vi andra har bra idéer och funderar på vilka vi ska anställa i år. Chefen har just gått i pension utan större saknad, hehe. Får man tänka så?

Vädret är vackert, snön är helt borta men marken är fortfarande rätt kall, men det finns en känsla av vår, luften känns varmare dag för dag. Det kommer att bli en toppensommar, precis som de senaste 7 somrarna varit!

Stugan är uppfixad med vatten och isolering, nu kan jag bo där året runt om jag vill. Där finns en brygga och en liten ruffad båt så jag kan ta mig en övernattningstur då och då.

Jamen, det ser ju jättebra ut!

.

Utmaningen lyder: 

Det jag läste senast, sid 38 rad 14, orden 5, 6, 7, 8, 9

<…..åt hur vi kan bre …>

Det blev väldigt lösryckt – hela meningen lyder:  ”Amanda och jag skrattar åt hur vi kan bre ut oss när inga karlar är i närheten” och handlar förstås om det evigt kvinnliga, kaffekoppen mitt i stöket med bak och ungar och städning.

Boken är ”Amerikauret” och är den fjärde och senaste delen i böckerna om Bricken på Svartvik, av Vibeke Olsson.

Hon skriver om Bricken som växer upp på sågverket, första boken börjar när Bricken är 10 år och Sundsvallsstrejken 1879 just är på gång. I den här boken är Bricken dryga 30 år gammal, och har fem barn. Nu ska inte det här bli en bokrecension, men böckerna skildrar sågverkslivet väldigt bra – efter vad jag nu kan veta och förstå om hur det var. Men längtan och drömmarna mitt i vardagen tror jag är och har varit desamma i alla tider.

Kvinnopratet är också detsamma, gemenskapen kring barnafödande och slit oavsett tidsålder. Kanske latte-mammorna idag pratar om sina karlar, skrattar och brer ut sig de också.

Hoppas det i alla fall! 

Bästa fiskafänget

Så får jag då återigen utgjuta mig om Lillstugan och dess underbarhet…. Där fiskade alla på 60-talet när jag var liten. Jag fick tidigt lära mig ”ro ut nät” medan pappa stod upp i båten och långsamt släppte ner nätet i fjärdens mörka djup. På andra sidan, vid den stora vassruggen framför det gula huset… Det enda huset på den sidan på den tiden. Nu ligger det ett rött ett där också. Märkligt läge med mest morgonsol men nog tänker jag att det under sommaren finns sol hela dagen även där. Alla kan ju inte bo på solsidan ;-)

Meta? Nej, inte så ofta… Kastspö? Nej, faktiskt inte alls, det blev senare i livet.

Fick också tidigt lära mig ”göra upp” fisken, mest abborre, ”abbar’n”  och jag minns en gång då min kompis morfar fått över 200 abborrar på nät och vi alla voro kallade till att sprätta och rensa och skölja.

Vi hade också grannar med rök, och att sitta vid strandkanten en sommarkväll och njuta av nyrökt abborre – det är livskvalité som heter duga!

Abborre blev det också nästan varje lunch, som barn var det spännande att se dem sprätta i stekpannan på vedspisen. Varje morgon vittjade vi sagda nät redan tidigt, 5, halv 6…. Fjärden blank, sakta årtag och strax under ytan blänket av fisk, mest abborre som sagt, mört och ibland en gädda. Just gädda blev min fars specialitet då han fyllde den med massor av smör, dill och gräslök, virade in den i folie och la den på grillen.

Även tillbaka i staden for min far alltid ner till Fisktorget på lördagen och inhandlade färsk fisk. Varje lördag åt vi fisk, även om det ibland blev blocktorsk från Ica.

På Remmen (den stuga som mina föräldrar bebodde senare) brukade jag ibland sticka ut med båt och kastspö tidigt på morgonen då alla andra sov. Särskilt en gång minns jag, då jag fick upp en gädda men hade varken kniv eller klubba med mig. Att slå gäddskallen i båtkanten var jag inte kapabel att göra så jag tog gäddan i håven, la den upp och ner och höll fast den med båda fötterna medan jag i ilfart rodde tillbaka till stugan, hela tiden skrikandes på pappa. Min far kom yrvaken ut på verandan, antagligen livrädd och det vete 17 vad han trodde hade hänt. Han fick i alla fall ta ihjäl gädduslingen!

Jag är nog nästan uppfödd på fisk – därav min eminenta intelligens!

Jag har inte skrivit på några dagar, men nu så…. ska det väl bli av. Det har varit lite fullt upp. Årets Berättarteater hade ”premiär” i tisdags vilket gick bra, även om jag som alltid blev tom i huvudet innan jag skulle börja och tycker nog själv att jag svamlade rätt ordentligt och hade svårt att hålla tråden i berättelsen. Men som vi brukar säga – publiken vet inte hur det är tänkt att vara så det gick nog bra ändå.

http://st.nu/kultur/1.6195458-personligheter-fran-stenstan 

I eftermiddags åkte vi till Styresholm, medeltidscentrum i Ångermanland där man i många år spelat teater och nu fått för sig att rensa och slumpa bort en massa kläder. Det mesta var just ”teater” och lite svårt att använda i vår verksamhet, där man har på sig kläderna i dagligt arbete, som t ex, kärna smör, ysta ost, elda, grädda kolbullar och allsköns skitgöra, där dessutom besökaren kommer nära inpå och ganska snabbt ser om kläderna är gjorda i syntetmaterial eller i för århundradet helt fel färger. Men vi lyckades plocka ihop rätt mycket ändå, skor, näbbstövlar…. Roliga mössor och annan rekvisita.

En av mina barndomsvänner… är dagens utmaning. Vem av alla ska få den äran? Jo, Per…. Per som bodde i andra ändan av det långa hyreshuset vi bodde i när jag var 4-7 år gammal. Per var jämngammal med mig och vi lekte jämt – nästan. När jag skulle gå till honom ville han att jag skulle ta med mina dockor men jag måste gömma dem och fick inte tala om det för någon. En gång satt jag på badkarskanten när han kvällsbadade och det bar sig inte bättre än att jag ramlade i…. Skamsen och blöt om halva kroppen fick jag plaska mig hem utefter husväggen i halvmörkret.

Kommer också ihåg att jag en gång skulle ropa på hans mamma som hade tvättstuga och jag visste inte vad hon hette…. Så jag stod där utanför och skrek ”Pers mamma, Pers mamma!” Men det fungerade - ganska snart tittade hon ut genom tvättstugefönstret och undrade vad som stod på. Det undrar jag nu också, för det kommer jag inte ihåg.

Per och hans familj flyttade sedan till Stockholm, till Djursholm och ett stort hus. Vi hälsade på när de nyss flyttat in och fick gå runt i detta enorma hus. Hans pappa var nå’n sorts bankman vilket förklarar en hel del. Vi var också på Gröna Lund och körde radiobilar.

Många år senare fick jag ett reklam-mass-utskick från min bank som var undertecknat med denne Pers namn – månntro han gick i pappas fotspår där i Djursholm.

Här är i alla fall jag och syster yster på Ludvigsbergsvägen 18 i Sundsvall - kan det ha varit 1962-63? 

Banan jag minns

Nu blev det så där igen…. banan eller banan…. två betoningar, två betydelser…

Ska man skämta till det med nån speciell banan man ätit så kan jag faktiskt minnas en speciell banan – på Högskolan i Gävle under min utbildning till fritidspedagog  gjorde vi på scen nån sorts studentikos variant av Snövit där hon, dvs jag, åt en banan istället för ett äpple.

Annars är banan jag minns ett skidspår i min barndom som kallades Guppeligupp och som gick i tvära svängar rakt nedför ett berg (eller i alla fall något man upplever som ett berg när man är 10 år) – troligen helt livsfarligt och totalt omöjligt att genomföra idag.

I övrigt har helgen varit fullspäckad med berättande. Jag berättade igår om historiepaddlingen och idag har vi haft dramavandring i Stenstan och så blev det Lötsöndag på Norra Berget, den dag man traditionellt flyttade hem till byn efter sommaren på fäbodvallen. Egentligen var det i slutet av september man gick hem med alla djuren men dagens moderna samhälle drar ju igång med skolstart och andra starter redan nu, så vad gör man? Jo, man ställer till med fest, som man också gjorde på fäboden, man smakade av sommarens produkter och man sjöng och spelade musik och dansade kanske också.

Allt detta fick vi också, tack vare våra sommarjobbare och våra duktiga musiker….

En härlig dag på jobbet - jag HAR världens bästa jobb!

Om jag säjer apelsin, vad säjer du då?

Läste först ” om du säljer apelsin”…. Och tänkte att då kan jag väl köpa lite grann om de är fina. Nuförtiden säljs ju all frukt året runt, i varierande skick, men som jag skrivit förut – man får som aldrig gå och längta och njuta av persikor och melon på sommaren eller clementinerna till jul.

Men nu säger du alltså apelsin…. Och då säger jag jatack!

Sensommaren går sin gilla gång, fuktigt och varmt idag – historisk paddling på Selångersån, ett samarbete med Naturskolan Kom Ut! och Sundsvalls Museum – däribland jag då. Berättade legenden om St Olof och den sanna historien om Hög III i Högom – vekar som om jag berättar bara skrönor men allt jag berättar är sant, en del har bara inte hänt ännu som jag sagt förut också.

Vad nu då? Är det här nån jämarns reprisblogg, kanske?

Brände mig på nässlor när jag klev ur kanoten i Högom i alla fall, och lite solbränd är jag också. Aldrig har väl ån varit så stilla, aldrig har väl heller hamnbassängen legat så blank som idag, denna augustidag i nådens år 2013.

Vad ska det bli av allt, tro?

Det här har jag lyckats glömma

Vadå? Det har jag glömt…..

Uttrycket ”lyckats” tyder på att det är något man vill glömma….. Jag har väl lyckats glömma en hel del oförrätter genom åren. De lyckliga stunderna vill man inte alls glömma.

Detta om detta.

Jobbar på och hinner inte tänka så mycket på att skriva – betar av utmaningarna i bloggen och i livet.

Dagens utmaning lyder: Vad gömde jag under trappan?

Sitter och funderar igen – dessa utmaningar får en verkligen att tänka till! Man kan ju ljuga också men det ligger inte för mig… Allt jag berättar är sant, en del har bara inte hänt ännu!

Har nog aldrig gömt nåt under trappan…. Jag har bott i hus tre gånger i mitt liv, ja, fristående hus alltså, villor – hus bor man väl i så gott som alltid, hyreshus, stugor och andra liknande byggnader.

I alla fulla fall, i dessa tre hus/villor har det varit trappa i två av dem och ingen som man kunnat gömma något under…. Tyvärr.

Utmaning nr 6 – mission failed!

I Övik hade jag en höganäskruka under trappan som fylldes med enris till jul, påskris till våren och blommor då och då – mesta tiden var den ändå tom med ett dammlager i botten. I Älgsjö hade äldsta hunden sin sovplats under trappan och den har just inte ersatts med någonting förutom damm där med. Men eftersom jag inte bor där längre så bryr jag mig inte om det J

Annars har jag jobbat en vecka nu efter semestern men jag vill inte påstå att allt gått in i sin vanliga lunk – det finns ingen vanlig lunk på berget. Vi har inte varit så många på plats ännu, dagarna har varit varma och fuktiga, vi har köpt en diskmaskin… Allt sotigt, smörigt, mesigt, ostigt, kladdigt, kaffigt, degigt från fäbodvallen diskades inte rent längre, men nu blev det ändring!

Vidare har jag vallat en amerikansk vän runt området eftersom hon ska skriva en artikel om berget för en nordamerikansk tidskrift. Ska bli kul att se hur det blir, det har varit kul att guida och visa henne och plocka fram material.

Igår var jag på road trip – en vän från Stockholm besöker Härnösand i helgen och vi hade bestämt att träffas och som så många gånger när man inte planerat nåt så blir det väldigt bra! Vi tog rutten norrut från Härnösand – Högakustenbron – Skog –Klockestrand – Träsk – Öd – Bjärtrå – Lungvik – Sandöbron – Kramfors - Frånö loppis - Gustavsvik/Västby loppis – Utansjöfabriken –Gammelandet – Rö – Älandsbro - Murberget. Har kopierat rutten från min väns sida på Facebook, hon har bättre koll på hur vi körde eftersom det är hennes barndomstrakter.

På loppis i Frånö gjorde jag det fynd jag länge letat, en ljusstake med plats för sex ljus – nu blir det en riktigt väntljusstake framemot vintersolståndet!

Detta om detta… idag ska jag vila ut i Älgsjö-hemmet….