På måndag lägger jag in mig i tre veckor, inte i saltlag utan på hälsohem. I och för sig kanske saltlagen skulle fungera lika bra men jag tror inte jag testar. 

Hälsohemmet ifråga är Österåsen, och det är banne mig inget spa och lyxdagar. Jag får höra kommentarer som "åh, vad skönt" - "somliga har det bra"....med mera, med mera....

Men det är inte så. Anledningen till att jag får åka dit (på Försäkringskassans bekostnad men med en saftig egenavgift på 4200:-) är att jag är sjuk. Ja, utbränd, trött, fibromyalgisk och atrosisk.....ont överallt hela tiden, så trött som man blir när man aldrig sover, skarp artrossmärta i rygg och fötter....migrän och huvudvärk varje natt. Jag skulle hellre må bra.....

Tror inte någon att jag hellre skulle slippa detta, för att få vara fullt frisk och kunna jobba 100%? Tror någon att jag gör detta bara för att få vara på hälsohem i tre veckor? Det kommer att bli skitjobbigt! Jag kommer att få slita min värkande kropp genom vattengympapass, medicinsk yoga och stärkande promenader. Nyttigt men kämpigt. Jag kommer att få skippa kaffe och kött och fisk för nöjet att få tvinga ner surkål och vegetariska rätter, kamouflerade till oigenkännlighet.

Jag får inte sova med min gubbe, inte träffa min son eller min mor. Ringa kan jag göra men.....min dotter är långt borta ändå. Det gäller lite för de här också att låta mig vara i lugnet.

Men visst är det bra, visst är det en förmån att få den här remissen - men kom inte och säg att det är skönt! Jag gör det för chansen att må bättre, att ta hand om mig själv och förhoppningsvis kunna leva ett någotsånär vanligt liv igen.

Förr var Österåsen ett sanatorium - här låg folk som aldrig kom hem igen, här dog folk i tuberkulos - men här spirade också romanser, kärlekshistorier och vänskap. 

Allt är relativt....allt är på två vis, som de säger i Ö-vik. Eller?'

 

Rulle

3 april 2011 09:41

Lycka till! Håller tummarna för god bättring.

 

Monika Westin

3 april 2011 18:22

Hoppas du får en riktigt bra vistelse och fokuserar på dig själv mest hela tiden. Även om tankarna är hos nära och kära, precis som det ska vara.

Kram!

 

Louise

7 april 2011 07:04

Hoppas du får det bra däruppe. Nej, att gå i behandling eller få hjälp är ingen lyx, att vara sjukskriven är inte "så skönt med all ledig tid", som vissa säger. De får gärna byta liv med mig, så får de se...
Stället i Varberg där vi bodde är också ett
gammalt sanatorium. Ta hand om dig
Stor kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...