Eftersom jag numera "jobbar" i en second-hand-butik hittar jag böcker som jag nog aldrig hittat annars. Bland de senaste fynden (10:-) finns boken "Stressen i mitt liv" av Lennart Levi, utgiven 2002. Jag fastnade för dessa ord på omslagets insida:

"Om du har fått in en sten i din sko och stenen skaver foten - då behöver du i första hand varken meditation eller motion. Varken nyandlighet eller aromaterapi. Du behöver snöra upp skon - och ta ut stenen!"

Så är det - jag har under alla mina år som utbränd (snart 20 år, snacka om att fatta långsamt!) envist hävdat att man måste komma åt orsaken till det onda. Jag jobbade i Öviks kommun 1989-1999 och vi fick under ett antal studiedagar höra vad bra vi var, och vad mycket vi kunde klara med en alltmer åtstramad budget. Hjärntvätt....

Under dessa år gick jag in i min första vägg och tyckte nog att det var konstigt att vi skulle klara det som egentligen var fel, i besparingarnas tidevarv? Under min andra utbrändhetsvägg fick jag gå en "kurs" i stresshantering - men kände nej, nej, nej - jag ska inte lära mig hantera stress, jag ska eliminera så mycket stress som möjligt. 

Viss stress är positiv, det vet vi alla, men när det är hela tiden och för mycket då går det inte att hantera längre. Därför tycker jag att man ska välja sina strider och sin stress, i görligaste mån.

Jag la ut ovanstående citat på min status på Facebook och fick följande kommentar av en vän:  "Woow! Var det så enkelt!? hmm... men vad gör man om knuten dragit ihop sig till en hård knöl? Jag menar, jag vill ju inte förstöra skosnöret, Då måste jag ju byta, ju, och dom är ju så dyra..."

Jag tolkar detta som en viss ironi med en viss sanning i - rätta mig om jag har fel. Men visst kan det vara så. Det är svårt att göra sig av med det som man mår dåligt av, det kan vara ett jobb, ett äktenskap och det är inte bara att snöra upp och kasta ut. 

I mitt svar till honom nämner jag den gordiska knuten, som är så hård att den inte går att lösa upp utan man får hugga av den med ett rakt svärdshugg. Så här står det i mitt kära Wikipedia (vad gjorde jag utan Wikipedia?) 

"En gordisk knut är en invecklad uppgift som kan lösas förvånansvärt enkelt genom en drastisk åtgärd.

Enligt en legend fanns i den grekiska staden Godrions tempel en knut som satt på en oxkärra och var så pass komplicerad att ingen förmådde lösa upp den. Den som lyckades lösa knuten skulle enligt en spådom bli herre över Asien. Alexander den store lockades att försöka men misslyckades. Han blev då arg, drog sitt svärd och högg sönder knuten och insåg i samma ögonblick att problemet var löst. En sådan oväntad åtgärd för att lösa ett till synes omöjligt problem kallas därför ibland Alexanderhugg, ett uttryck som används om drastiska, oväntade och oortodoxa lösningar på svåra problem."

Men det är klart, man försöker i många år pillra upp knuten på allehanda sätt, kanske t o m häller olja över och försöker lösa upp den - men ibland måste man kapa....sluta ett jobb, ta ut en skilsmässa, flytta....göra nå´t drastiskt - fast det gör ont.

Intressant är att liknelsen med skoskav återkommer. Det här har jag hittat för ett tag sen - och visst stämmer det lika bra! Det handlar förstås om skor, fötter och den väg vi går i livet......Vet tyvärr inte vem som skrivit det i original...

"SKOSKAV 

Det gör ont att ha skoskav, fastän det inte syns utanpå. När bakkappan på skon får ligga emot hälen för länge och med fel belastning, blir det snart en äcklig blåsa på huden. Ju mer jag går, desto värre blir det.

Men när fötterna ömmar av att skorna klämt, kan man inte bara sluta att gå. Istället får man leta efter någon sorts avlastning. Med enkla plåster blir lindringen oftast marginell, med apotekets dunderplåster går det bättre. Men bäst är ändå att låta hälen vara ifred.

Sandaler som är öppna bak eller väl ingångna skor som inte trycker kan bli lösningen. Skoskav kräver skor som belastar på andra ställen. 

Energiläckage har många likheter med skoskav. Slitenheten syns inte, i alla fall inte vid en hastig titt, men känns för den som har drabbats. Belastningen har varit för hög, nötningen har pågått för länge och man stoppar inte förrän det är för sent. Man vet inte riktigt när det började, men upptäcker skadan när den redan är ett faktum.

Det går inte att ignorera ett skoskav. Visst kan man strunta i det ett slag, men det ger sig inte förrän man gjort något åt det. 

Den som drabbats av energiläckage måste också ändra på förutsättningarna.
Om jag inte kan ha de här skorna, får jag använda andra. Att en del av foten inte klarar mer tryck betyder inte att hela foten är obrukbar. För att kunna begripa vad det är jag fortfarande klarar av, måste jag hitta var min mentala skoskav sitter.

Att vara närvarande kostar sårbarhet.
Att hitta såret gör ont."

Att läka är en process som gör ont, ibland måste man välja bort det man inte mår bra av men kan man  vara säker på att man får något annat istället? Om inte annat så ser man det efteråt.....i backspegeln.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...