Oktober kan vara fantastiskt vacker, stilla och ren. Ett djupt andetag inför vintern, liksom. Ett andetag av sol, ljus och luft...

Jaja, sol, ljus och luft finns på vintern också, men det är en annorlunda sol, vitare ljus och stickigare luft. Inte fel det heller men just nu är det oktober.

Tog en sväng med Ginny förut, släppte sen ut kattungarna och satt i solen själv ett tag, sopade bron och filosoferade.....

I morgon ska jag till Österåsen igen, för den sista avslutande veckan på deras Hälsokurs, som det så vackert kallas. I mitt fall har det nog inte gått så bra, målet är inte uppnått s a s. Mycket beroende på att mitt ryggonda faktiskt inte gick att åtgärda med positivt tänkande och träning. Som mina trogna läsare redan vet väntar jag på behandling på smärtmottagningen i Sollefteå. Efter det tar vi nya tag - förutsatt att behandlingen lyckas....och det ska den!

Häromdagen gick jag "a walk down memory lane"....skulle hämta bilen på verkstaden. En verkstad som ligger mitt i min barndoms marker och på min promenad från staden passerade jag min gamla skola och följde sedan i stort sett hela min skolväg sedan 1960-talet ända förbi det hus mina föräldrar byggde och förbi macken där man alltid köpte för 50 öre smågodis och Piggelin-glass - eller en Igloo som jag och kompisen delade på. Cola var godast....Nej, det blev ingen glass den här gången.

Under vägen kom minnen tillbaka, skolsköterskans mottagning där skolläkaren talade om att mitt knäpp i knäna berodde på "underutvecklade" knän och där vi vaccinerades och fick stora sår som resultat. Stora sår fick vi också på knäna när vi spelade brännboll på asfaltplan och verkligen offrade oss för att inte bli brända. Mormor hällde vätesuperoxid över skadorna för att "koka ur såret" som hon sa....effektivt men fy fabian vad ont det gjorde.

Lastbryggan utanför matsalen påminner mig om den gången man hade levererat bruna bönor tidigt på morgonen och ett antal hungriga myror lockades av sirapsdoften och ett antal hungriga elever fick lunchtallriken fylld av döda myror. 

Kom också ihåg matsalen där jag en dag gick ut i trapphuset med min tallrik och mitt mjölkglas, glömde helt enkelt att ställa ifrån mig dem. Myyyycket pinsamt.....

Vi var stora årskullar och ett tag hade vår klass aulan som hemrum. Det var innan skolan byggdes om och vi fick en ny, större aula. 

Jag pratar om Härnösand, jag pratar om Franzénskolan som innan ombyggnaden hette Ängeskolan, men som nu är nedlagd....De där fina, nya lokalerna som vi flyttade in i 1969 (?) står nu tomma och dammiga. Busstationen i stan, som var ny och fin när jag flyttade därifrån inrymmer nu Lidl....Där fick mamma och pappa hämta mig när jag varit på disco inne i stan, det var alldeles för pinsamt att låta dem hämta mig utanför.

Tiden gick och jag med den, hämtade bilen och betalade 1995:- och körde tillbaka till staden.

Plus ca change, plus c´est la même chose.....The more things change, the more they stay the same. ...Allt förändras men är ändå detsamma....

Ta vara på oktoberdagarna - det dröjer ett år till nästa gång!

 

Lie

16 oktober 2011 17:05

En liten nostalgitripp... det händer titt som tätt ;) Och jag tänker då och då, på hur busstationen i Sundsvall såg ut när jag var barn. Ett åttkantigt litet hus, ungefär där Kulturmagasinets parkeringshus, huserar nu.

Ja de där åren du pratar om, åt jag samma igloo, men i Fagervik och Sörberge. Dock, jag har vandrat samma gator, som du gjorde... ett antal år senare, då jag studerade till förskollärare i din stad. Då hägrade inga iglooglassar, utan törsten släcktes med... Sankt Olof, lättöl! När det inte slank ner något starkare förståss.

http://blogg.fylgja.net

annelise

16 oktober 2011 17:25

Det ått-kantiga huset kommer jag ihåg, där samlades vi, när vi ville åka till Ånäsparken eller Bergeforsparken och - inte dansa, men träffa folk och dricka öl :-) Flyttade till Sundsvall när jag var 14....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...