Förra veckan var jag på Österåsens Hälsohem på det som de kallar basvecka, en introduktion inför Hälsokursen som jag ska bevista under tre veckor i april (nåja, 18 dagar för att vara exakt).

Denna vecka var lite speciell och historisk - Paralympics Winter World Cup gick av stapeln i Sollefteås backar och spår och några landslag bodde på Österåsen, USA, Polen och Ryssland. Fascinerande! Halta och lytta, blinda och döva för att använda "ålderdomliga" uttryck om fantastiska människor som verkligen hittat en väg att övervinna sina svårigheter - vilket egentligen är vad det handlar om. Var och en efter sin förmåga......Jag blev väldigt imponerad av en tjej från Polen som bara hade stumpar istf armar - men hon satt vid datorn och klickade hej vilt, hon bar en skål soppa från buffén till bordet - utan att spilla en droppe! Hon var bättre än jag själv på det....Hon krafsade i besticklådan och fick fram de verktyg hon behövde...helt otroligt....

Men veckans höjdpunkt var prinsessbesöket - jo, HKH Kronprinsessan skulle förära Österåsen med ett besök och skulle också intaga sin lunch där. Jag hoppades förstås att hon skulle köa till buffén med mig och tjejen utan armar men tji fick jag. Det dukades fint som attan i "Lilla Matsalen" och hela kåken smyckades med blomsteruppsatser och nya gardiner här och där.

Vi som vistades där fick noggranna instruktioner - ville vi se henne skulle vi infinna oss ett visst klockslag och stå på en viss plats, vi fick inte fotografera när hon gick in, däremot när hon fick blommor, men bara då, och endast då. Efter lunchen skulle hon skriva sin autograf på en ny "kungasten" och ville man se det skulle man vara därute också ett visst klockslag och då skulle hon ställa upp sig för fotografering.  Men det var -18 grader så jag skippade uteföreställningen. 

Däremot infann jag mig i stora hallen på utsatt tid (ja, t o m lite före) , med laddad kamera i högsta hugg. Oavsett vad jag tycker om kungahuset var detta ett tilllfälle i livet - Once in a lifetime!

Så där stod vi allihop (som valt att vara där) och var lite fnittriga och flamsiga....otroligt fånigt - jag som tycker det är så vansinnigt fel att så mycket pengar går till kungafamiljen och att de inte ens behöver redovisa vad de gör för pengarna. Så fel, att Madde kan sticka till New York när det är lite jobbigt - vad fan - jag har det otroligt jobbigt men tar mig endast då och då till Övik. Inget fel på Övik men nån längre resa är det inte. Dåligt med barer och nattklubbar också...däremot väldigt goda vänner! Det kanske inte hon har? Fick hon nåt från Försäkringskassan när hon tog time-out från sitt jobb och sina uppdrag?

Men, nu kom jag från ämnet - vare sig Madde eller Vickan är personligen ansvariga för att det är som det är. Vickan gör sitt jobb i alla fall. Så där stod vi och flamsade....Bilarna körde fram, Audi och Volvo - inte så märkvärdigt, svarta, lite tråkiga men de ska väl vara obemärkta i trafiken.

Så stod hon där i hallen, en liten tjej i vit mössa och halsduk. Efter att ha hängt av sig ytterkläder (och kanske varit och kissat?) kom hon in där vi stod. Någon tog upp en applåd - så utomordentligt fånigt men nog applåderade jag också...hmm... Hon hajade liksom till, och sa "Ojdå...." glatt överraskad över mottagandet. Gick fram till barnen som stod där med blombukett och annat. Lilltjejen med blommorna drabbades nog av någon form av kramp för hon bara stod där och höll i blommorna. Victoria fick fråga "Är de till mig?" och liksom lyfta åt sig blommorna. Ja, jösses, tänk att få träffa en riktig prinsessa och så har hon inte ens krona på sig!

Så äntrade hennes kungliga höghet den kungliga trappan (med porträtt av drottning Sophia och kung Oscar, grundarna av Österåsen, gamla släkten s a s). Därnere stod vi som en skock får och stirrade uppåt. Då stannade hon igen och alla började fotografera - fast vi inte fick!

Jag tar några bilder och så, jag, min idiot - jag vet inte ens var det kom ifrån - ropar "Tack" till henne! "Tack", ropade hon tillbaka, och log - jag har alltså utbytt ord med henne! Fast jag begriper inte varför.....varför ska jag tacka för att hon gör sitt jobb? Jag har väl aldrig fått ett tack på mitt jobb.....

Tänk vad konstigt man kan reagera - är det det som kallas massuggestion?