Jag har väntat på er! Jag förstod nog att ni skulle hitta hit. Googlat, eller hur? Ja, ni måste väl kolla upp mig nu när jag sökt sjukpenning igen…igen förresten? Jag har väl inte varit friskförklarad heller, de här åren jag gått på rehabilitering och aktivitetsstöd.

Men det är väl bäst ni läser min blogg så jag inte skriver om en massa extraförtjänster och snickerier på huset eller annat s k arbete – avlönat eller inte.

Fritidsintressen har jag – teater och berättande – och det ger min själ glädje och energi och hjälper mig orka med den dåliga ekonomi och det självförakt de senaste 20 åren av utbrändhet vållat mig. Rör inte den delen av mitt liv! Jag kan själv avgöra hur mycket tid och kraft jag lägger på det och märker jag att det blir för mycket säger jag ifrån – ja, för jag känner själv! Och det är inte frågan om många timmar inte…inte ens om jag slår ut det på ett helt år.

Tänk att jag nu fått mitt drömjobb – ja, visserligen bara i 4 månader men med lite tur och lite hjälp från ovan kan det få fortsätta. Då vill jag inte äventyra den lilla arbetsförmåga jag har. Jag vill göra ett bra jobb och motsvara det förtroende mina arbetskamrater visar mig nu.

Tänk att jag får uppskattning, och beröm numera….och medkänsla och förståelse för min kropp och min värk men också förtroendet att jag kan göra ett bra jobb trots min nedsatta arbetsförmåga.

Förstör inte det, kära Försäkringskassa, utan låt mig utvecklas sakta i lagom takt nu. Jag kan mycket väl försöka arbetspröva mig vidare men ha inte för bråttom nu.

Tro mig, jag försöker verkligen, allt jag kan…..