Utmaning nr 33. Där sätter jag aldrig min fot

Nu blev det så där svårt igen. Troligen lär jag aldrig sätta min fot på månen, t ex.

Överhuvudtaget är det dåligt med resande för min del så det finns nog ett antal länder jag aldrig kommer till. Skulle miljonvinsterna ramla in finns det några högprioriterade ställen som jag åker först till. Afrika har en lockelse just nu, även Nya Zeeland och Australien. Jag skulle också vilja åka runt i Sverige, det finns massor jag inte sett i vårt vackra land. Hade tänkt ta en road-trip förra sommaren, men en lillstuga kom emellan. Dock tog jag mig till Östergötland och Omberg, en dröm jag länge haft.

Säg inte att inte drömmar kan gå i uppfyllelse!

Foten sätter jag aldrig mer på smärtrehab, nog ordat om detta.

"Man ska vara glad åt fötter" sjöng Birgitta Andersson (hon som spelade Teskedsgumman i den svartvita forntiden, om ni minns). Hon var känd för Sveriges vackraste röst och ansåg att man skulle vara glad åt fötter för annars skulle man inte räcka ner till marken. 

Det är jag glad för. Att jag når ner till marken alltså. Jag är också glad för min födelsedagspresent, som jag fick av mina vackra barn. Fotvård! Jodå, i onsdags fick mina fötter en totalrenovering som hette duga. Så fina fötter har jag inte haft på läääänge....

Underligt yrke - fotvård. Som tandläkare... och gynekolog. Vad gör att man vill rota i de äckligaste skrymslena på människokroppen? 

Jag är nöjd med att rota i historien. Det kan vara nog äckligt där med. 

Fötterna på jorden och huvudet i himlen. Snart är det vår... det är redan den 2 mars.... knappt tre veckor till vårdagjämningen. Sen blir det sommartid och så blir det påska. Då tänker jag vara i Lillstugan. Barfota helst. Om det går....Där sätter jag ner mina fötter och går inte därifrån på länge...

Omberg och ljuset över Vättern