Konstigt det här med pengar...jag är totalpank själv, min sambo har inte mycket mer....men det kommer in pengar och ett par månader till så är jag ikapp. Så det är relativt lugnt.

Men - jag har aldrig i mitt liv haft mycket pengar, det har varit en ständig oro kring månadsskiftet, speciellt sen jag skilde mig. Aldrig lugnt....har tom blivit anklagad för att stjäla pengar, vilket jag aldrig skulle göra, inte heller låna pengar av vänner.

Hur ska man då se det att jag de tre senaste åren arbetat i affär, varit kassör i en förening med 35000 i kassan, (blev ordförande där nu), samt är också kassör i en annan, nystartad förening. Jag har alltså tillgång till tusentals kronor men icke ett öre själv.

Märkligt hur Universum styr oss, och det ska bli kul att se hur allt löser sig. För det gör det, månad efter månad ramlar det in en slant här, en slant där och räddar mig ur det akuta. Så - det gäller bara att ha is i magen och tillit till det.....så ordnar det sig!

 

Ulla

5 juni 2009 22:35

Hej kikar förbi men vill inte bara smita ut genom bakdörren.
Är för trött nu att läsa men såg att din sambo är fårfarmare. Det är min äldsta dotters man också.Han är egen företagare i den branchen sen nåt år tillbaka.
Det är tufft.
Kommer tillbaka och läser mer senare så jag addr dig hoppas de är ok.
Kram Ulla

http://ladyinblue.bloggagratis.se

 

Lie

6 juni 2009 17:01

Jag har aldrig varit vid så särskilt stadd kassa jag heller... privat... men på 90-talet ansvarde jag för miljoner i mitt jobb. Och det var alltid pengar över, när budgetåret var slut. Hur går det ihop?
Nu är det bättre i hemmet, men inte f*n är det jag som står för det ;-) Tänkte på min dotter som vuxit upp, med konstant liten ekonomi... Nu har hon bildat egen familj och har... liten ekonomi.
Vad VILL universum med oss, egentligen?

 

Linda

13 juni 2009 17:18

Ja det är ju det där med is i magen. Allt löser ju sig till slut. Det märker vi ju hela tiden. Lita på att Universum vill det bästa med oss :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...