En vecka till semestern, jag har jobbat mer än vanligt denna vecka men för att jämna ut tiden jobbar jag mindre veckan som kommer - summa summarum 11 timmar, på två dagar...det ska man väl palla med?

Jag ÄR trött, vintern var lång, operation och tandinfektion och pengabekymmer, det tar på. Och att alltid behöva försvara min nedsatta arbetsförmåga - ska det vara så svårt att förstå att det inte är jag som ska vara den första att ta på mig extratimmar? Men nu ser jag ljuset i slutet av tunneln...eller som Jonas Gardell uttryckte det...

Om du i ändan av tunneln ser ett ljus,

är det blott en pyroman som tänt på ditt hus

Vad mer ska jag gnälla om? Vädret? Nej, men det är jättebra, bonden jag lever med har nyss sått sina åkrar och har bönat och bett om regn. Så på den fronten är allt frid och fröjd. Och jag får vara inne och pyssla och pynta i mitt hus. Har städat, dock med vissa dammsugarproblem, huset förfogar över 5-6 dammsugare och ingen fungerar tillfredsställande. Dock lyckades jag få upp det mesta, det blir en del här på landet, med två hundar och en bonde som kliver in lite som det hampar sig. Så nu är det fint igen här inne. Syrenerna på vardagsrumsbordet doftar underbart och kakan jag bakat likaså. Se, vilken god husmor jag ändå är!

Funderade lite på Facebook nu i veckan - folk har en tendens att sucka när man säger att man har FB - varför då? Det är ett utmärkt sätt att ha kontakt med en massa människor. De människor som man springer på en gång om året - i julhandeln typ, och säger andfått, men vad kul, hur är det, vi måste träffas, vi hörs....och så iväg....Dessa människor har man på FB, kan läsa en statusuppdatering, kan kommentera den, och vips har man en kommunikation som annars aldrig skulle bli av...eller hur?

För trots den goda viljan och alla ambitioner så har man svårt att få till det - hur mycket man än saknar sina vänner och de man aldrig hinner ringa, eller träffa för en fika.

Se´n får man använda det lilla förnuft man har och tänka sig för vilka man accepterar som vänner, vilka bilder man lägger upp och vad man skriver i statusuppdateringarna. 

För det lurar skumma människor därute....

Önskar jag kunde lägga in syrendoften men det finns allergiker därute också.

 

Lie

14 juni 2009 14:19

Jag får sån nostalgikänsla, när du skriver om dina husbestyr... och syrener inne... tänk om man kunde ha det!
Igår var vädret helt OK, varmt och mulet, men idag tycker jag synd om vikingafestivalarna - värre slagregn på tvärsen har man väl sällan skådat???!!!

http://liesblogg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...