Igår kväll lyckades jag faktiskt slita bonden från alla sina plikter och fick med honom till Sundsvall för arrangemanget Berättarsalva, en kväll anordnad av Berättarnät Sundsvall.

Som ni förstått klappar mitt hjärta för det muntliga berättandet, en konst som jag i alla fall tror är på stark come-back-marsch.

Att utan kostymer, rekvisita eller annat, bara ställa sig upp (eller sitta ner för all del) och berätta något, en historia, en saga, en myt eller något från ens eget liv.

Igår fick vi lyssna på flera lokala berättare samt dragplåstret Pelle Olsson, ursrpungligen från Härnösand, faktiskt. Fantastiska historier om enhet B i försvaret under andra världskriget, återgångarna på Södersjukhuset i Stockholm mm, mm.

Tänk förr, innan radion och tv-n, (ja, jag vet att det är svårt att föreställa sig), när man samlades i köket eller vid elden och berättade historier. Berättelser om släkten, om bygden, om skrömt och annat. Barnen kördes i säng men låg med stora öron under täcket och lyssnade...elden falnade, skuggorna i hörnen växte sig höga. Fantasin fick vingar..och när man berättar får man skarva, lägga till, ljuga, sno av varandra.....

www.berattarnatet.se