Ja, så är vi då minus en hund. Dream, vår äldsta border collie, har fått sluta sina dagar.

Ja, hon var sjuk och hon var gammal och hon var trött och hade ont. Bäst som sker. Men visst saknar man henne när man går förbi och kastar en blick på hennes plats under trappan. Visst saknar man henne när man ska släppa ut dem och bara en hund springer för att komma först. Visst saknar man henne när man är ute och går och ska kalla in dem och bara en kommer. En kort sekund undrar man "men var 17 är Dream nu då?" innan man kommer ihåg.

Jag har känt henne i drygt 4 år, och hon blev mer och mer tillgiven allteftersom åren gick. Det var jag som gav henne mat och gick promenader (mest i alla fall) men husse var den som arbetade med henne. Där hon fick känna att hon gjorde nytta och var duktig. För det var hon. Jag kan inte mycket om vallning men är otroligt fascinerad att se hur hundarna arbetar. Speciellt när de var två och täckte upp för varandra. Helt fantastiskt!

Husse saknar sin arbetskamrat. Ginny saknar sin lekkompis. Våra döttrar saknar sin promenadkompis. Och jag, vad saknar jag....allt ovanstående.

Idag satt vi ute och fikade och slötittade på molnen sådär som man gör. Då ser vi Dream däruppe, hon flyger fram med svängande svans och spetsade öron. Dream, som blivit vit - en riktig änglahund! Och roligt hade hon, det var skönt att se!

Jaja, kalla mig fjollig....:-)

Dream

1999-10-16 - 2010-07-14

 

Louise

19 juli 2010 11:24

Kommer kännas konstigt att komma hem & inse att hon inte längre finns där... Men hoppas & tror att hon har det bra i hund-himmelen där hon får valla får så mycket hon bara vill =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...