Ja, så är vi då minus en hund. Dream, vår äldsta border collie, har fått sluta sina dagar.

Ja, hon var sjuk och hon var gammal och hon var trött och hade ont. Bäst som sker. Men visst saknar man henne när man går förbi och kastar en blick på hennes plats under trappan. Visst saknar man henne när man ska släppa ut dem och bara en hund springer för att komma först. Visst saknar man henne när man är ute och går och ska kalla in dem och bara en kommer. En kort sekund undrar man "men var 17 är Dream nu då?" innan man kommer ihåg.

Jag har känt henne i drygt 4 år, och hon blev mer och mer tillgiven allteftersom åren gick. Det var jag som gav henne mat och gick promenader (mest i alla fall) men husse var den som arbetade med henne. Där hon fick känna att hon gjorde nytta och var duktig. För det var hon. Jag kan inte mycket om vallning men är otroligt fascinerad att se hur hundarna arbetar. Speciellt när de var två och täckte upp för varandra. Helt fantastiskt!

Husse saknar sin arbetskamrat. Ginny saknar sin lekkompis. Våra döttrar saknar sin promenadkompis. Och jag, vad saknar jag....allt ovanstående.

Idag satt vi ute och fikade och slötittade på molnen sådär som man gör. Då ser vi Dream däruppe, hon flyger fram med svängande svans och spetsade öron. Dream, som blivit vit - en riktig änglahund! Och roligt hade hon, det var skönt att se!

Jaja, kalla mig fjollig....:-)

Dream

1999-10-16 - 2010-07-14