Har gått ett tag och funderat på de sju dödssynderna....inte för att jag kallar mig kristen eller bibeltrogen men det är ju ett begrepp inom katolicismen och hör därmed till  den straffande guden, som i alla fall inte jag tror på.

Men "intet mänskligt är mig främmande" så liksom det mesta har även dödssynderna en grund i det mänskliga beteendet och om man överför det till vår tid med våra kamper och tillkortakommanden så visst har det sin relevans...

Den första synden är högmod, på latin superbia, även kallat storhetsvansinne eller hybris. Enligt Wikipedia förknippas högmod med färgen violett samt häst och påfågel av någon outgrundlig anledning. Straffet för högmod är enligt samma källa att rådbråkas. Ett visst högmod dras jag tydligen med då, eftersom jag rådbråkas i högsta grad av min massör två gånger i veckan. Men jag tycker också att man faktiskt får vara duktig!

Den andra synden är girighet, avaratia. Därom behöver vi inte orda så mycket, girigheten är grunden till vårt kallare, tuffare Sverige. Att de som redan har vill ha mer, att ta från de fattiga och ge till de rika. Färgen som förknippas med denna synd är gul och djuret grodan. Straffet är att sitta i en kittel med kokande olja.

Tredje synden är vällust, otukt och begär. Luxuria på latin. Mja, här är jag inte riktigt med på noterna. Vad skulle det vara för fel på njutning? Och jag menar icke enbart sexuell njutning. Varför inte få ha det bra så länge det inte går ut över någon annan? Otukt är däremot en helt annan sak, det är att tvinga sig på någon och där kan straffet ha sin relevans. Begär kan vara på olika vis...."Jag ser på dig till att begära dig" betyder "jag vill ha dig" och det  är väl inte helt fel förutsatt att det är rätt person?

Vällusten är blå (min favoritfärg, hmm) djuren som hör till vällusten är ko, tjur, tupp och get....underligt, det är väl bra djur att ha?  Straffet för denna synd är att bli insmord med eld och svavel vilket kan vara på sin plats för otukt och onaturligt begär men annars tänker jag ha min vällust kvar!

Nummer fyra i syndaordningen är avund, invidia. Här har vi en skillnad på avundsjuk och missunnsam. Jag är avundsjuk ibland, på olika saker hos olika människor men jag missunnar dem inte det de har. Däri ligger skillnaden!

Avunden är grön, det vet vi sen gammalt men den hör också till hund eller get. Stackars get, den får stå för både vällust och avund. Tro vad geten gjort för ont? Syndabocken......Är man alldeles för avundsjuk får man sitta i iskallt vatten i helvetet.

Nästa dödssynd - frosseri, gula. Ahh, frosseri, är vi inte skyldiga till det lite till mans? Visst är det gott med god mat, godis, mackor, öl, vin....Men inte för mycket, det visar sig runt magen, på vågen och i måendet överhuvudtaget. Så visst finns det en riktighet i att akta sig för frosseriet.

Storfrossare får äta råttor, paddor och ormar som straff och färgen orange och grisen representerar denna synd.  Äta som en gris, ja, det stämmer ju!

Vrede, ira, i vissa fall även hämnd, säger Wikipedia. Vrede är väl okej, beroende på vilket sätt man tar ut den på. Det är nyttigt att bli arg, att få ur sig känslor som annars ligger och gnager. Man kan skrika, ryta, slå på kuddar - men sen finns en gräns. Bättre att försöka tala om för den man är arg på hur man känner och varför. Men icke förneka vreden, det tror jag inte är bra. Hämnd däremot, hämnden är ljuv...nej, det är den inte....allt man gör kommer tillbaka tre gånger om och hämnden kan studsa fram och tillbaka i all evighet om ingen sätter stopp. Nu går vi vidare och lämnar detta bakom oss!

Vreden är röd och björnen står för vreden. Straffet är att styckas levande, oj, där tog de i! Nog finns det värre synder än vreden isåfall!

Sist men inte minst har vi lättjan, acedia, likgiltighet. Hmm, det är intressant. Likgiltighet är "de goda människornas tystnad" - när vi inte bryr oss, när vi skiter i andra, när vi stoppar huvudet i sanden och lever i vår egen lilla värld. Ja, det är en dödssynd, det kan jag hålla med om. Men vanlig lathet är väl inte så farlig, då och då får man väl slappa. Eller? Bara man tar sitt ansvar och inte låter andra dra lasset medan man sitter där.

Lättjan är ljusblå, get eller åsna (jösses, där var den där stackars geten igen!) och bestraffas med att kastas i en ormgrop. Ja, där får man nog inte ligga på latsidan.

Så där har vi dem, och alla har vi dem....i mer eller mindre hög grad.

Jag är lat ibland, avundsjuk ibland, girig - jo, jag vill ha saker jag med, högmodig för jag tycker jag är duktig. Jag blir arg och jag frossar i godis och jag får lust.

Men helvetet tror jag inte på så jag är inte rädd!