Som vanligt blir det inte som man tror, hoppas och önskar. Men det behöver inte betyda att det blir dåligt - bara annorlunda.

Jag var så inställd på jobb i Sundsvall, plötsligt dyker en chans upp i Härnösand och den måste jag ta - chans till jobb är chans till jobb och visst är det tryggt att ha ett jobb, en inkomst och en tillhörighet.

Så nu arbetstränar jag på Röda Korset Mötesplats Kupan - second-hand bl a ...perfekt - jag älskar second-hand och loppisar och sånt! De har behov av någon som kan vara lite ansvarig och samordnande och det är där min jobbchans kommer in. Klarar jag detta, får lönebidrag och deras budget håller så kan det bli en anställning.

Bra, va'! Jo, men inte vad jag vill....men om ryggen blir bra så? Kanske...

Jaha, jo...."personalen" består av frivilliga pensionärer - ett antal vithåriga damer som alla är piggare än jag. Trevliga, glada - trevliga kunder och kul att rota bland alla kläder som kommer in.......

Men ryggen, ryggen, ryggen.....efter 4 dagar á 4 timmar värkte och pulserade och hettade det i min svanskota och ländrygg. Och då tycker Försäkringskassan att jag ska öka från halvtid till heltid på två månader!

Igår var vi på Korsmässomarknaden i Härnösand. Dagens höjdpunkt var när jag gick på toaletten med en 93-årig dam. Vanligen går hon med rullator men eftersom jag också skulle dit klarade hon sig med mitt stöd. Väldigt parant dam, håret uppsatt i svinrygg och med en egenhändigt stickad kofta på sig....Anundsjö-stickning...Märta-Stina-stickning, så tjusig!

Denna lady fick jag alltså eskortera till damrummet.....och blev bjuden på en tunnbrödklämma med renkött!

Så visst går dagarna, upp och ner är det och hit och dit.....

Ett annat loppisfynd - en barnvagn från början av 1900-talet, numera i Berättarteaterns ägo.

Är den inte fantastisk!?

Tänk vilken historia det kan finnas i den? Tydligen inlämnad av någon från Stigsjö socken. Hjulen var dammiga och med halmstrån - kanske den stått i en lada? Någon kanske byggde den själv i tidernas begynnelse, för det väntade barnet....en pojke? En flicka?

Var föräldrarna stolta när de gick till kyrkan på söndagsmorgonen med den lille i vagnen, klädd i nystrukna plagg, kanske ett livstycke med spets och hätta? Kom grannarna fram och nojsade med barnet och berömde det, att det åt bra och var rund om kinderna? 

Tiderna var annorlunda men ändå likadana. Mycket ändras i det yttre men inte i det inre.

Vart ville jag komma med det då? Ingen aning, det var vagnen som startade nån sorts process i min skalle....Nu ska jag vila ryggen i alla fall...!

Kram på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...