Har senaste veckorna tittat på lägenheter med min dotter. Detta har varit en intressant erfarenhet eftersom hon mest tittat på andrahands samt privata uthyrare. Det blir intressant eftersom de är mer säljande och förekommande än de kommunala bostadsbolagen.

Vi tittade på ett par fina i Sundsvall, fina men lite för dyra. Utvidgade området till att innefatta även Härnösand och fick nys på en etta med egen ingång. En vacker eftermiddag åkte vi dit och blev visade ner på baksidan av ett litet hyreshus.

Hyresvärden/ägaren/säljaren pratade väl för varan som skulle vara ovanligt välplanerad på sina 29 m2....

Här är hallen, började han med. Det innebar att jag och dottern fick rum på samma dörrmatta. Till vänster fanns en spaljé med krokar att hänga två jackor på - en sommar, en vinter. 

Köket har vi där - vi vred våra huvuden något åt höger och såg två kokplattor och en liten kyl. Rakt fram stod köksbordet där man kunde ställa sin handväska utan att lämna dörrmattan om man så ville.

Bakom spaljén dolde sig (nejdå, inte alls) en nersutten soffa och strax till höger (nej, vänster förstås, till höger var köket) om köksbordet en obäddad säng. 

Det var det....mja, tänkte jag, nejnej, tänkte dottern.

Nästa dag var det dags att titta på en liten tvåa, den var också liten men kunde byggas om till en trea tack vare ett extra rum på andra sidan trappavsatsen. Den trevlige fastighetsägaren gjorde sitt bästa (inte samma kille som dagen innan, dock)..... Nejtack, jag behöver ingen trea, säger dottern och får då lägenheten som den är. Påpekar att hon nog inte har råd, varpå han sänker hyran! 

Men säg den lycka som varar beständigt? Någon timme senare har en annan presumtiv hyresgäst hört av sig och den personen vill ha en trea. Dåså - men den förbindlige hyresvärden vill då visa en liten etta, vilket är okej för oss. Den var liten, med loftsäng och dusch i källaren kan man nog kanske vända sig runt i den om man inte viftar för mycket med armarna. 

Mja, dottern med sin stora schäfer drar än en gång åt sig öronen, sina egna och hundens.

Då - dyker en andrahandsmöjlighet upp i Sundsvall igen - en grabb som hals över huvud kastat sig iväg till Stockholm där han fått jobb och desperat vill hyra ut sin lägenhet på studs! En god vän till honom ska visa oss den och går allt bra kan dottern få nyckeln samma kväll.

Där sitter vi och väntar, fascinerat tittar vi på ett av Sundsvalls häftigaste hus, en gammal träkåk med snickarglädje och punschverandor. Kan det vara möjligt att få bo där? Det skulle jag också vilja - högst upp!

Så kommer den gode vännen, min intuitiva dotter spanar in honom på långt håll, det är han som kommer gående där, säger hon - och hon har banne mig rätt!

Kommer gående, med lurar för öronen, en cigarett i ena handen och en ölburk i andra handen....tror jag då, det visade sig vara energidryck men sånt vet inte folk i min ålder. 

Jodå, lägenheten (lyan, typ) faller min dotter på läppen och nyckeln tar hon emot med lycklig min. Flyttar på fredag, så kan det gå. Den är banne mig inte stor, men det är kakelugn och högt i tak. Liiiitet kök men fräsch toa/dusch....

Och huset! Vilket hus.....! Det bara måste spöka där! Men det fixar jag om det behövs....

 

Lie

14 september 2011 20:21

*GILLA!*
Finns det en till mig med? ;-)

annelise

14 september 2011 21:46

I Härnta eller Sönnsvall?

 

Rulle

17 september 2011 18:01

Helläcker kåk! I mitten av 80-talet ungicks jag med en snubbe, Bosse (fotograf), som bodde där. Faan vet vart han tog vägen sen, men det var definitivt inga spöken inblandade. Jag visste i a f direkt vad du snackade om, långt innan jag såg fotot. Stans skönaste kåk, även utan spöken.

 

helen

20 september 2011 15:01

det spökar inte alls här ;}

http://helly.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...