Har börjat läsa lite Paulo Coelho igen - han har alltid varit en favorit men legat lite i träda ett tag. Hans förra bok, Segraren står ensam, höll inte måttet för mig...tyvärr.

Igår var han med i Nyhetsmorgon, eftersom en ny bok utgivits. Men det var inte om den jag skulle skriva.

Hittade Alkemisten hos min dotter igår och började läsa den, det var rätt länge sen jag läste den första gången. Och som vanligt kom jag nåt på spåren.

Han skriver bl a att man har sitt levnadsöde och när man gör det man vill, hjälper Universum till. Något som han kallar gynnsamhetsprincipen eller nybörjartur klickar i och man hamnar i flödet direkt man tar det beslutet. Men - och här är ett men jag funderat över. Om nu allting känns så bra och rätt när man fattat sitt beslut - hur kan det då gå åt skogen? Om och om igen?

Antagligen på grund av nybörjarturen. Man fattar beslutet att hoppa på någonting, hamnar i ett flöde och följer det - tills man lärt sig det man ska och egentligen ska röra sig vidare....då kommer läxa på läxa tills man fattar. Okej, nu har jag fattat och då är det dags att hitta ett nytt flöde att följa - om och om igen.

Suck...aldrig liksom lugn och ro? Och hur vet man när man har valt? Jag har följt nya idéer hela mitt liv, och aldrig varit rädd att prova på något nytt...men nu känns det som om det vore skönt att få vara på samma plats ett tag. Faktiskt!

Som HasseåTage sagt (nå´n av dem i alla fall): "Det fattas ett beslut, någon måste ha tagit det!"

Jo, och i går kväll såg vi på film, min dotter och jag "Veronika decides to die"....också Paulo Coelho - helgens tema tydligen. Men han är bra, och filmen var bra och böckerna är bra....nu ska jag fortsätta min väg i livet.