Det märks på något vis att de senaste vintrarna varit svåra, att senaste sommaren var "dålig" som vi vill säga här uppe i norr när det inte är så där varmt och soligt och somrigt som vi vill ha det - och för all del behöver så innerligt väl den korta tid det varar.

Det märks bland annat på Facebook, där man ser bilder av blommor, stilla sjöar och hav, solnedgångar och midnattssolar. Alla vill på något vis ta vara på det som är just nu.

Så väl det behövs i detta mörka land...

Men det är som en skillnad i år, som i alla fall jag upplever, en mer kroppslig känsla eller hur man nu ska säga. Personligen har min vinter varit ganska så tuff, mer än bara snö och kyla, och nu vill jag bara suga i mig sommaren, värme, sol, växtkraft, fågelkvitter och humlesurr - men också regn, dis, åska...Ja, jag drar i mig ALLT - genom näsan, munnen, ögonen, öronen, huden, tårna.... hela jag vill bara dra, dra, dra i mig så jag klarar en vinter till. 

Kanske jag håller på att bli gammal? Inte kände jag så här förr, även om jag alltid varit ute året runt - i skogen, vid havet, badat, gått, cyklat, åkt skidor - i alla väder. 

Nej, i år är det mer en fysisk känsla... monumental, spontan, total... NU...liksom...hålla fast, hålla kvar känslan.

Bromsa! NU!