Det rullar på kan man säga....en trög vår börjar sakta synas och märkas i markerna, vitsipporna plirar skräckslaget mot ljuset, isen har släppt sitt grepp om sjön som i morse låg spegelblank men nu krusas av en västlig bris.

Jag mår....jag mår, det gör jag. Blev förkyld mitt i allt, jag som aldrig är sjuk på det sättet - alla möjliga krämpor men 20 år i barnomsorgen har gjort mig immun mot förkylning och magsjuka. Nåja, det är 4 år sedan jag slutade så immunförsvaret börjar väl tappa greppet.

Eller så är det det faktum att jag slappnat av i min sjukskrivning och kroppen reagerar. Många blir ju förkylda på semestern och andra ledigheter, varför skulle jag vara annorlunda? Märkligt att jag nu varit hemma i två veckor och först nu börjar kunna sova hyfsat, fler timmar i sträck än tidigare i alla fall.

Visar på att det behövdes en viloperiod....

Solen skiner, alla lamm har kommit till världen och det är snart dags att släppa ut dem på grönbete, så grönt som det nu är.

Kanske man kan börja våga tro på ett liv igen? För att citera Jonas Gardell...(fast jag tror jag skrivit detta förr, men det får ni leva med)

"Om du i slutet av tunneln ser ett ljus -

är det blott en pyroman som tänt på ditt hus"

 

Lie

4 maj 2010 09:14

Hoja den där devisen, hahaha... pyroman...
Åsså kan jag spä' på med att det snöar idag.
Jippi! :-D

 

Lie igen

4 maj 2010 09:17

Skulle skriva att jag gläds åt din ökade sömn också.
Och att det är bra för dig att vila... det har jag ju sagt både nu och då, så... inget nytt under solen. BRA att du får möjligheten att göra det också.
Kram :-)

:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...