Förkyld och hemma som jag är får jag väl ta mig samman och skriva lite då. Tar mig an en utmaning igen -  Ett möte med ordningsmakten.... Ja, det är väl de där blåsningarna man åker på på morron när man tar ambulansvägen på baksidan av Norra Berget för att ta sig till jobbet. Promillestig för en del kanske. Slingrig och vacker asfalterad skogsväg för andra, mig t ex. Finns ingen anledning att åka runt om det inte är totalt snökaos, men även då funkar vägen eftersom det är ambulansens utryckningsväg och därför måste hållas efter. Huvudsaken man är nykter!

Annars då? Ja, bortsett från förkylningen så är julen över, borta och utkastad. Lika skönt varje år. Nu blir det ljusare och tulpaner på bordet.

Hoppas på en lyckad rehabilitering och att jag får vara kvar på jobbet efter sommaren, på 75% eller heltid.

Ekonomiskt blir det ungefär samma sak, men pressen blir ju större på en heltid. En sjukersättning på 25% kan man bryta, eller ha vilande om man vill jobba mer och har möjlighet. Mycket att fundera på, för jag är inte frisk, nej, det är en bra bit kvar. Ständig värk och sömnproblem tar mycket av min energi. Hösten har dessutom varit kaotisk på flera vis och kraschen kom mycket riktigt under jullovet, den krasch som förkylningen nu förhoppningsvis är slutet på.

För den oroade närstående som troligen läser det här så är det ingen fara – total utmattning ”bara”. Som en rysk gumma med rund botten kommer jag att ta mig upp igen. Rund botten har jag i alla fall.

I helgen som var besökte jag faktiskt Lillstugan, för att titta till och sätta dit några torrbollar, alltså inte sätta dit nån tråkig granne, utan fuktslukande byttor för att undvika mögel och annat otrevligt. Älven låg frusen och stilla. Dimman låg tät och det vilade en magisk tystnad över allt. Stugan såg så fin ut, och träden runt om står hela och raka efter höstens stormar. Men inte en snögnutta....

Snart är det vår!

Tips från coachen - klicka på bilden så blir den större! 

 

Anna-Lena

11 januari 2014 22:50

Men först ska det bli vinter. Hurra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...