För ett tag sedan lade jag denna "bön" i ett inlägg här på bloggen. Efter ett tips av en vän har jag omarbetat den. Det stämmer att livet förändras och man utvecklas. Så här blev den: 

Gud och Gudinna

Jag tackar er för att jag har tillräcklig tro på mina egna möjligheter,

för att jag i tankar, ord och gärningar visar tillit

till mig själv och min förmåga.

Jag älskar mig själv lika mycket som jag älskar andra,

min kropp, min förmåga, mitt eget sätt att vara.

Jag låter inte andra styra mitt liv,

jag tror mera på mina egna värderingar än andras.

Jag låter inte människor förtrycka mig utan att säga ifrån.

Jag sträcker på mig i min fulla förmåga,

jag är inte rädd för att ta strid i rättfärdig sak,

jag böjer mig aldrig för att slippa bråk.

Jag erkänner att jag nu vågar visa hur duktig jag är,

och att jag är precis så duktig som jag kan.

Tack för min självkänsla och min upprättelse, för min

tro på mig själv och för min kärlek till mig själv.

Författare okänd (omarbetad av mig)

 Gatuskylt nånstans i Umeå... stulen från Facebook

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...