Inte har jag skrivit om andevärlden förut? Kanske berört den sporadiskt i samband med annat jag skrivit om.

Men andevärlden finns, den är här och nu och runtomkring oss. En del av oss ser det, andra hör den, andra förnimmer den som dofter och känslor men den finns, det gör den.

I helgen har jag haft en karl som arbetar bl a som medium boende här. Inbjuden av Hsf skulle han hålla storseans med ljuständning men också privata seanser/sittningar och det har då försiggått här hemma.

Jag var lite fundersam innan, trött som jag är kändes det lite motigt att ha folk härhemma hela helgen men har man lovat så har man. Men som tur var, var detta en väldigt trevlig, varm och ödmjuk människa och vi har haft många intressanta samtal, ja, till och med min sambo har varit med och funderat. Han är inte skeptisk men lite fundersam, väldigt öppen men ändå tvekande....

Spännande historier från andra sidan, besök av både mina och sambons släktingar och andra som gått över, berättelser från seanser, från kurser och egna upplevelser blandades i vårt varma kök.

Jag tog en privat sittning själv och fick höra en hel del om mig själv och livet som det varit, som det är och som det kan bli - ja, jag säger kan bli, för valet är ändå mitt. Förutsättningar finns men vad jag sedan gör med dem, är bara min väg och ingen annans. Ofta vet man redan, men behöver bekräftelse och att ha tillit till det.

Det svåraste som finns, tillit, särskilt till sig själv och sina förmågor - och till att allt är som det ska!

 

Susanne

2 november 2009 23:29

Vilken skön text att läsa. Andarna hjälper oss men det är vi som gör våra val. Det är skönt att veta att de kommer med kärlek och de möter oss med kärlek vad vi än gör.

Jag hade gärna velat vara med i helgen. Kram

http://www.susannesliv.bloggaplatsen.se

 

Ulla

14 november 2009 22:30

Måste ha varit väldigt intressant.
Hade också velat vara med :)
Kram

http://ladyinblue.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...