Städa, städa varje fredag - och så varje jul, det tycker jag är kul. I alla fall är det skönt när det är gjort, man får laga en god middag, korka upp en flaska vin och tända ljus....Lyssna till vindens sus utanför och bara...ja, då dyker en kompis till sambon upp. Gubbarna sätter sig minsann inte i köket utan sitter och surrar där jag tänkte se på "Så ska det låta", ja, ursäkta mig, men jag älskar musik....Dock inte schlager - där går en skarp gräns för vad jag kallar musik.

Så då återgår jag till datorn och bloggar väl lite då. Inte för att jag har nåt speciellt vettigt att säga idag. 

Undrar lite varför allt som är så självklart för oss gräsrötter ska vara så svårt att fatta för makthavarna. Vi är faktiskt många fler och som Ronny Eriksson sa på Eftersnack häromkvällen...Man måste bli arg, man måste bli rasande...

Men hur mycket orkar vi? Att slå huvudet i väggen är bara skönt när man får sluta - och hur givande är det?

Ha, nu går de igång därnere, på samma sak jag skriver om. 

I alla fall har jag fått klart breven till Sri Lanka, ett till modern och ett eget till lill-tjejen. Skickar med lite hårspännen och klistermärken också. Rosa, söta, med små gulliga djur på - passar en femåring vartsomhelst i världen.

Godnatt på er därute!