För länge sen, 27/1 1862 för att vara exakt, föddes en flicka i Österbotten i Finland. Hon döptes till Anna Lisa och efternamnet var Häggkvist. Hennes pappa var berömd för sitt hantverk, redan som liten pojke målade han klockskåp, hörnskåp, kistor och annat. Med tiden gick han över till klockgjutning och blev känd som  gelbgjutare. Flickan kom att kallas "Målares Ann-Lis" och det är henne jag är döpt efter.

Ann-Lis fick hjälpa till i tidig ålder, redan vid 8 års ålder stod hon på en låda och svarvade på träsvarven. Hon gick runt i gårdarna och på marknader och sålde sin fars hantverk och hjälpte också till i jordbruket.

Hon gifte sig senare med Jonas Smedman som var skogvaktare på Långskär 2 mil från Vasa. De fick tillsammans 9 barn.

Vintern 1905 skulle Jonas Smedman in till stan för att göra juluppköp men gick ner sig på isen tillsammans med tre andra när de var på väg hem.

Kvar satt Ann-Lis med 9 barn, änka vid 42 års ålder. Men som så många andra starka kvinnor vid den här tiden tog hon över makens arbete som skogvaktare och jordbrukare. Hon rodde eller seglade in till Vasa med produkter från gården tills hon en dag flyttade in till staden och försörjde sig som fiskhandlare. Hon gravade och la in sik och strömming och blev berömd och fick pris för sina inläggningar. Ända till 75 års ålder stod hon på torget i Vasa och sålde sin fisk.

Hon dog vid 98 års ålder.

Över 100 år senare går hennes dotterdotterdotter med i en Berättarteater och gestaltar Kolar-Anna, en kvinna som vid 16 års ålder ror från Österbotten i Finland över till Sverige för att söka arbete. Hon arbetar vid kolmilorna vid ett sågverk på Alnö, träffar sin man, Kolar-Jonsson som är kolarbas och de får 7 barn tillsammans.

Vintern 1903 går Olof Johansson in till Sundsvall för att göra juluppköp men går ner sig på isen på vägen hem över Alnö-sundet.

Kvar blev Anna med 7 barn änka vid 32 års ålder.

Kolar-Anna fick ta över sin makes arbete som kolarbas och var kvar vid sågverket fram till sin pension.

Är det inte märkligt?

Jag är stolt över att vara döpt efter en sån kvinna som Målares Ann-Lis - och jag är stolt över att få gestalta Kolar-Anna.

 

Lie

30 januari 2010 18:18

Fascinerande!

http://liesblogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...