Fortsätter i kvinnolinjen på den finska sidan. Min mormor föddes 1899 som det 6:e barnet och den 3:e dottern till Målares Ann-Lis och Jonas på Skäret, i Sundom i Österbotten. Hon hörde till de som hade två födelsedatum och sa alltid att hon var född 7 augusti medan prästen bestämt hävdade att det var den 7 september. I släktboken står det 7 augusti så där fick hon en liten seger i alla fall!

Min mormor var "månmänniska" sa hon, vilket för henne betydde att hon inte kunde sova när det var fullmåne.

I unga år, när Finland låg i krig med Ryssland 1917-1918, var hon med och bildade Finlands motsvarighet till Lotta-kåren. Hon har berättat hur de stod på stationen i Vasa med stora kantiner och delade ut soppa till soldaterna som skulle med tåget till fronten. Samtidigt kom tåg in på stationen med kistor med de soldater som stupat. Hon förlorade bröder, kusiner och andra släktingar i kriget. Efter krigsslutet fick hon och hennes kamrater medalj av general Mannerheim för sina insatser i Lotta-kåren.

Efter andra världskriget när fred slöts med ryssen fick inte Finland ha ett försvar längre och Lotta-kåren drogs in.

(Och nu fastnade jag i Wikipedia när jag letade på Mannerheim - det var väldigt intressant och mycket jag inte visste! )

http//sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Mannerheim

Nåja, vidare om mormor. Hon var också ovanlig på det sätt att hon yrkesarbetade utanför hemmet, bl a på kontor med bokföring. Hon gifte sig och fick två barn, en son född 1923 och en dotter, född 1927, hon som sedermera blev min mamma. Min morfar handlade med skinn, handskar och annat, och var en av de första i Vasa som hade bil. Hela familjen flyttade senare ner till Helsingfors.

Andra världskriget bröt ut och min morfar blev inkallad liksom min morbror, då i 20-årsåldern. Jag kan bara föreställa mig krigsåren för min mormor, mitt i Helsingfors, med två familjemedlemmar ute i kriget och flera bombanfall. Helsingfors evakuerades då min mamma var 15 år och de fick köra i konvoj mitt i natten långt ut på landet.

Min morbror kom hem med sina vänner efter vinterkriget och till mormors stora förtvivlan satte de igång med att festa och leva ett vilt liv. Senare förklarade han det som så att de kände inget framtidshopp efter kriget utan levde för stunden och "dansade på gravens rand" i stort sett. Mycket riktigt bröt fortsättningskriget ut ett tag därefter och de blev alla inkallade igen.

Att gå på Vasa kyrkogård idag är som att se hela släkthistorien....två krig och massor med Nyman och Smedman och Halvar ....

Min morfar och min morbror överlevde kriget men fick båda betala ett högt pris, vilket i sin tur påverkade min mormor som vid 55 års ålder tog ut skilsmässa efter år av "psykisk misshandel", otrohet och dryckenskap. Tyvärr blev hon bitter och lyckades aldrig ta tag i sitt liv och försöka leva igen. Min morbror fick reumatisk feber och var sjuk och handikappad resten av sitt liv

Mormor var stark och hade en fantastisk humor men livet for hårt fram med henne och hon orkade inte riktigt ända fram. Vad jag minns är hennes skratt, hennes två par glasögon som alltid låg på fel ställe och som vi fick hämta åt henne och alltid lyckades hämta fel par. Hennes fingrar som var otroliga på att massera och hon är den enda jag känner som kunnat massera bort min migrän. Min dotter har samma fingrar och samma förmåga även om hon inte riktigt kommit igång med den ännu.

Jag minns också hur hon stod i vårt vardagsrum och tittade ut på fullmånen - undrar vad hon tänkte på?

 

Susanne

2 februari 2010 16:57

Fatastiskt att få ta del av så mycket av ditt livs ursprung. Viken tur att du har en blogg! TACK!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan... Long time, no writing...   Sist skrev jag om min förra chef som vågade tro på mig, utbränd gammal käring. Dock nådde hon inte ända fram, trots att hon nog ville. Inget fast jobb, bara förlängning på förlängning och en lön...

  Vet ni, jag har helt slutat söka jobb. Det är ingen idé för någon som jag. Äldre, med en sjukdomshistoria bakom mig.   Men har ni tänkt på en sak, ni arbetsgivare?   I min ålder vabbar man aldrig. I min ålder har man rätt lång arbetsli...

  Nobelpriset i medicin går till alla kämpande sjuk- och undersköterskor på våra sjukhus.   Nobelpriset i ekonomi tilldelas alla ensamstående mammor som får barn- och underhållsbidraget att räcka till en ständigt växande, krävande barnaskara va...

Ja, jag vet att det här är negativt. Men så här känns det nu och det tänker jag skriva om. Oavsett alla förståsigpåare, besserwissers och förespråkare av attraktionslagen. Nej, tanken skapar inte allt. Nej, det går inte att tänka sig frisk. Nej, det ...

I barndomslandet lekte vi jämt. Vi var ute jämt. Hade vi roligt jämt? Nej, kanske inte. Det var inte så roligt när man inte fick vara med.    Så känner jag litegrann nu. Faktiskt. Jag får inte vara med. Inte på jobbet där man nu planerar för utve...