Jag har tidigare skrivit om runor här i min blogg. Oden fick runorna av Gud, sägs det, visserligen som gåva men han måste offra något för att få dem. Han valde att offra sitt ena öga.

Lite så är det väl för oss alla, vi måste ge för att få, kämpa för att nå ett mål. Alltnog, Oden fick runorna och gåvan att spå och sejda. Han är den ende manlige sejdaren, det ansågs nämligen inte manligt att kunna sejda och spå men det var just ingen som diskuterade detta med självaste Oden.

Sejdandet var kvinnogöra men inte vilken kvinna som helst, man föddes med gåvan och gick sen i lära hos en Völva.

Völvan är den mest intressanta personligheten under brons- och järnålder. Hon var en fri kvinna, kom och gick som hon ville men man kunde kalla på henne om man behövde hjälp. Hon fungerade som läkare, barnmorska, kände till örter och var kanske framförallt länken mellan gudar och människor. Hon åtnjöt också Frejs gåvor och visste nog att skydda sig mot oönskade barn.

Att sejda betyder att hon försatte sig i trans och förmedlade budskap från gudarna.

Hon kunde också spå i runor och även den yngsta pigan fick kärleksråd när Völvan kom till gården. Det fanns även gifta kvinnor som stannade på en gård och fungerade som völva, de kallades ”husfruvölva”.

Völvan hade respekt med sig, t o m gårdens hövding (som för all del kunde vara en kvinna) lyssnade på hennes ord och vart hon än kom blev hon väl mottagen. Hon var dessutom den enda förutom hövdingaparet som fick sitta i högsätet.

Hon var klädd i en blå mantel och hade en mössa av katt- och/eller lammskinn på huvudet. Hennes främsta kännetecken var dock staven, isländskans ord för stav är just völvr. I flera kvinnogravar från den här tiden har man hittat rester av järnstavar. Först trodde naturligtvis de manliga arkeologerna att man hittat rester av jakt- och fiskeredskap men det fick de backa på.

Kvinnan hade makt den här tiden, jämställdheten var en helt annan. Eftersom männen ofta var ute på resor och handelsfärder hade kvinnan nycklarna till gården och styrde och ställde med husfolk, drängar och pigor. Jämställdheten gick ut på att allt arbete var lika mycket värt och viktigt för gårdens överlevnad.

Völvan var en stark kvinna!

Jag är stark

Jag kan spå i runor

Jag kan hela med örter -

Jag är en Völva!